Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1931 - K. Küpfmüller: Utjämningsförlopp inom telegraf- och telefontekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
TEKNISK TIDSKRIFT
5 SEPT. 1931
1,0-
0,5-
O 0,1 02
Fig. 11. Verkan av avledningsspole.
Fig. 12 och 13. Sjökabeltelegrafi, förbättrade kopplingar för
mottagningen.
Av senare tiders undersökningar beträffande
mottagningsapparatens inverkan vid telegrafering må ett
enda exempel anföras. I fig. 10 återgives en
telegrafkabel med en s. k. avledningsspole
("Goodfroys-spole"), som användes för att höja
telegraferings-hastigheten. Om motståndet R0 och induktiviteten
L0 äro tillräckligt små, kan man som en första
approximation antaga, att strömmen förhåller sig enligt
Thomsonkurvan vid den kortslutna kabeländan, alltså
Spänningen i spolen beror av det ohmska och
induktiva spänningsfallet
E
Man får alltså en sammansättning av
Thomsonkurvan med kurvan av dess första derivata, se fig. 11.
Sammansättningen kan regleras genom
tidskonstanten – hos spolen. Vid ett visst värde på denna
H0
tidskonstant får man en raskare spänningsstegring
än enligt motsvarande Thomsonkurva. På samma
sätt kan man deducera fram en liknande inverkan
av Maxwells jord, se fig. 12, där en med ett
motstånd parallellkopplad kondensator inkopplas i serie
ined mottagningsapparaten. Man kan upprepa
förfaringssättet i bägge fallen och erhåller då en
sammansättning av Thomsonkurvan med kurvor av dess
clerivator av högre ordning, varvid det lämpligaste
sammansättningsförhållandet kan utväljas, se fig. 13.
Dessa anordningar utgöra föregångarna till de
moderna dämpnings- och hastighetsutjämnarna.
Fig. 14 och 15. Sändningsmetoder
för Sjökabeltelegrafi.
I detta sammanhang
är också att märka, att
man genom
ändamålsenlig utformning av de
på ledningen utsända
telegraftecknen kan
erhålla en liknande
verkan. Om t. e. först en
kort punkt utsändes och
därefter ett streck med
en annan spänning, C
i fig. 14, så orsakar
punkten ett
strömförlopp, som
approximativt motsvarar
deriva-tan för Thomsonkuryan
under det att strecket
följer Thomsonkurvan.
Även här kan man
erhålla den lämpligaste
sammansättningen
genom lämpligt val av
punktspänning och
punktvaraktighet. Man kan fortsätta med att på
liknande sätt införa högre derivater, såsom framgår av
fig. 15. Denna metod erfordrar dock förhållandevis
komplicerade sändningsanordningar, varför den
huvudsakligen har teoretiskt intresse.
Förenklade beräkningsmetoder.
Den klassiska teorien för utjämningsförloppen har
bragts till en hög fulländning genom arbeten av
en rad forskare, bland vilka märkes särskilt O.
Heaviside. Införandet av moderna hjälpmedel i
telefon- och telegraftekniken, telefonöverdrag och
konstledningar, isynnerhet kedjeledningar, har emellertid
nödvändiggjort införandet i telegrafien av ett
särskilt betraktelsesätt, som visserligen vilar på samma
grundval som de klassiska metoderna, men som ger
ett långt enklare och översiktligare grepp på saken.
Det är karakteriseringen av överföringsegenskaperna
genom de s. k. dämpnings- och vinkelexponenterna,
genom vilka de sista praktiska konsekvenserna
dragas av analys med tillhjälp av Fouriers’ serie. Den
kända Fourierska serien för den rektangulära
kurvan, se fig. 16, lyder:
+ t
u * 1r" [5ltt w°’ *T 5’n^ **°* * T 5in ^**o’ *"’
Fig. 16. Rätvinkliga tecken (dubbelström).
c/ A ___ A i
IM
O o>0
5cu0
Fig» 17. Analys för rät- Fig. 18. Amplitudspektrum
vinkliga tecken. för rätvinkliga tecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>