- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Kemi /
89

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 12

I TEKNISK TIDSKRIFT

DEC. 1931

KEMI

£v£Bt NoPLIN

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN!.

INNEHÅLL: Kort översikt över fysikaliska och kemiska reningsmetoder^för framställning av
vattenledningsvatten, av fil. dr Bertil Groth.

KORT ÖVERSIKT ÖVER FYSIKALISKA OCH KEMISKA

RENINGSMETODER FÖR FRAMSTÄLLNING AV

VATTENLEDNINGSVATTEN.

Av fil. dr BERTIL GROTH.

(Forts. fr. sid. 84.)

Avhårdning^ Hårdhet alstrande ämnen äro i
huvudsak kalk och magnesia. Ett hårt vatten
för-01 sakar förbrukarna en hel del besvär, olägenheter
och kostnader.

Avhårdning kan ske enligt fyra huvudmetoder:

a) Fällning med kalk utan tillsats av soda men
under event. införande av flockbildande ämnen. Vid
denna metod reduceras ej permanent hårdhet, dvs.
hårdhet förorsakad av kalk- och magnesiasalter av
starka syror.

b) Fällning med kalk och soda event. under
tillsats av flockbildande ämnen. Denna metod är
avsedd för vatten med hög eller relativt hög permanent
hårdhet.

c) Fällning med natriumtrifosfat. På grund av
trifosfatets ganska höga pris, lämpar denna metod
sig mera för specialrening i mindre anläggningar,
t. e. för matarvatten, tvättvatten, etc., event. som
efterrening till a) eller b).

d) Filtrering över zeolith. Även denna metod
passar bäst för ej alltför hög hårdhet och som
efter-reningsmetod till a) eller b).

Det är helt beroende på vattnets sammansättning,
den önskade graden av avhårdning samt det pris,
som kan tillåtas å vattnet, vilken metod som skall
användas. Med metod c) och särskilt d) kan
fullständig avhårdning erhållas, under det att man vid
metoderna a) och b) sällan kan nå under ett par
hårdhetsgrader och i regel nöjer sig med en
avhårdning till 5 å 8 hårdhetsgrader.

Metoderna a) och b) grunda sig på följande
schematiska re.aktionsformler:

(1) C02 + Ca(OH)2 = CaC03 + H20.

(2) Ca(HC03)2 + Ca(OH)2 = 2 CaC03 + 2 H20.

(3) Mg(HC03)2 -f 2 Ca(OH)2 == Mg(OH)2 + 2 CaC03 +
+ H20.

(4) MgCl2 + Ca(OH)2 = Mg(OH)2 + CaCl2.

(5) CaCl2 + Na2C03 == CaC03 + 2 NaCl.

Enligt formlerna bör således kalkhydrat helt
avlägsna all karbonat- eller bikarbonathårdhet samt

1 Jfr Väg:- och vattenbyggnadskonst, sid. 93, 1931.

fri kolsyra såsom svårlösligt kalciumkarbonat och
magnesiahydrat, ritan att något nytt ämne införes i
vattnet. Sodan skall utfälla ingående kalciumsalter
av starka syror inklusive genom dubbel omsättning
ur magnesiumsalter av starka syror bildade. Det
hela ser således ganska enkelt ut. Utförandet stöter
emellertid på flera svårigheter och utfällningen är i
praktiken långt ifrån fullständig, även om man tar
hänsyn till, ,att kalciumkarbonatet och
magnesia-hydratet ej äro absolut olösliga, och att lösligheten är
starkt beroende av pH-värdet, dvs.
väteionkoncen-trationen, samt närvaron av vissa andra ioner.
Beräkningen av pH-Ca-jonjämviktskurvan för ett
vatten med godtycklig sammansättning blir följande.

Beteckningar (koncentrationer angivas i gram joner
per liter):

H= vätejonkoncentration = 10~pH,
C = kalciumjonkoncentration,
a = hydroxyljonkoncentration,
d = C03rf-jonkoncentration,
/ == HC03f-jonkoncentration,
m = skillnaden mellan koncentrationerna av andra

än ovan nämnda negativa joner och andra än

ovan nämnda positiva joner.

Vi erhålla ekvationerna:

1) H - a = k1 (vattnets jonprodukt).

2) C>d=~kz (löslighetsprodukt för CaC03),

H -d

3) -7- = &3 (kolsyrans andra dissociationskonstant).

/ i "~~"~ i * i i

Om vi ur 1)-4) eliminera allt utom H, C och m,

erhålles ekvationen;

5)0=^-^+^ +

+ m H

H

l ekvationen ingående konstanter äro ej fullt
exakt bestämda, men dock tillräckligt noggrant för
ekvationens praktiska användning. Konstanterna
äro även beroende av temperaturen, men
variationerna mellan O och 25° C äro ej så stora, att de
nämnvärt inverka på ur ekvationen beräknade var-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1931k/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free