Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 23 april 1932 - Tekniska föreningar - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elektrisk motor bringas upp i 10 000 varv per min. och
därefter genom sin rörelseenergi drager i gång
förbränningsmotorn. Startbatteriet laddas av en
generator, som drives av den mittersta förbränningsmotorn.
Varje motor har 9 cylindrar i stjärnformig placering.
På sidomotorerna äro cylindertopparna omslutna av en
plåtring, s. k. Townend-ring, som minskar luftvirvlarna.
Denna anordning medför en hastighetsvinst om 10
km/tim. För samma ändamål äro löphjulen omgivna
av strömlinjeformade kåpor, varigenom ytterligare 5
km/tim, ernås. Maximihastigheten är 235, medelhastigheten
200 km/tim. Resan Malmö–Amsterdam tar 3
tim. 40 min. Propellernaven äro av stål, bladen av
duraluminium. Vingen har 23 m spännvidd och är helt av
trä. I vingens mittparti ligga bensintankarna, som äro
av 2 mm aluminiumplåt och till antalet tre, rymmande
sammanlagt 2 000 liter. Flygkroppen hänger vid vingen
medelst 4 bultar. Den har ett skelett av stålrör och är
klädd med linneduk, struken med cellulosalack. Golvet
är av trä. För stilen i salongsinredningen svarar
arkitekten Lindström. Ljuddämpning ernås medelst
korkmattor och vaddbeklädnad. I taket är som dekoration
inlagd en karta över routen. Belysningen lämnas av
9 st. 20-wattslampor. Uppvärmningen sker med
varmluft, som får sitt värme från mittelmotorns avgasrör.
Platser finnas för 14 passagerare. Toiletten är
utrustad med tvättvattenstank och kan även i övrigt tävla
med motsvarande inrättning på en 1:sta klass
järnvägsvagn. På marken uppbäres maskinen av ett
hjullandningsställ med två stora löphjul, lagrade i
rullager och försedda med tryckluftbromsar. Stjärten
uppbäres av ett mindre hjul, monterat i en vridbar gaffel.
Aftonens huvudföredrag hölls av docenten vid Lunds
universitet filosofie doktorn Assar Hadding om
"Järnmalmer i Skånes jordlager". Den sedan gammalt
kända förekomsten av järnhaltiga mineral i samband
med stenkolsfyndigheter hade redan tidigt givit
namnet "järnhaltig sandsten" åt vissa i Skåne funna
bergarter. Talaren hade analyserat några prov på dylik
sandsten och därvid i vissa fall funnit, att sanden helt
saknades och att provet sålunda bestod av järnmalm.
Fyndorten var Fyledalen vid Malmö–Simrishamns
järnväg, särskilt sträckan mellan stationerna Eriksdal
och Högestad. Malmen träffades på 0,5 m djup. Den
har avsatt sig på bottnen av ett hav, och lagerseriens
huvudmassa utgöres av sandsten. I denna äro
inlagrade skikt av siderit- och oolitmalmer. Lagren stå nu
å kant, så att malmförekomsterna kunna följas lodrätt
neråt, till vilket djup är givetvis omöjligt att säga.
Lagerseriens totala mäktighet, som mätes i horisontal
led, är 6 mil. Mellan sandstenslagren och de renare
malmskikten finnas övergångsformer av malm med
inblandning av sand. Vissa skikt innehålla synnerligen
rent järnkarbonat, i andra förekommer järnsilikat.
Såsom bindemedel mellan dessa i kornform uppträdande
mineral förekommer även hematit. Av talaren utförda
analyser visade järnhalter av 31–34 % i malmskiktens
utkanter och 34,8–36,5 i mitten. Dessa siffor placera
den skånska malmen i nivå med de lothringska
minettmalmerna och de engelska clevelandmalmerna.
Mindre avvikelser föreligga i fråga örn halten kalk och
kiselsyra. I vad mån detta kan inverka på malmens
användbarhet i masugn är icke utrett. Transportförhållandena
synas icke vara avskräckande, då avståndet
till Ystads hamn är endast 15 km och sjöfrakten till
masugnarna i Westphalen torde ställa sig relativt billig.
Som jämförelse nämndes, att huvudparten av de
lothringska malmerna transporteras 250 km på järnväg.
Föredragshållaren hade sökt uppskatta de skånska
malmernas mängd. På grund av de ofullständiga
undersökningarna kunde resultatet endast bli mycket
approximativt. Det skulle dock flytta upp Sverige från
dess nuvarande 3:dje plats i Europa såsom
järnmalmsland till nivå med Frankrike, som intager 1:sta
platsen. Intet land skulle inom ett så begränsat
område som det skånska äga en sådan järnmängd. Om
möjligheterna att ekonomiskt utnyttja densamma ville
talaren icke yttra sig.
Efter förhandlingarna följde supé och samkväm med
tal och sång. Marindirektör A. Grimberg sjöng solo
med ackompanjemang av civilingenjören V. Månsson.
F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
