- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
276

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 28. 9 juli 1932 - Notiser - Tekniska föreningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

a.-b. Svenska metallverken, Västerås, eller A. S. Norsk
Aluminium Company, Løkkeveien 9, Oslo.

Tekniska föreningen i Uppsala har utsänt en ny
medlemsförteckning, daterad maj 1932. Medlemsantalet
utgör 113. Styrelsen utgöres av ingenjör Thure
Gyllenberg, ordf., ingenjör Oscar Rising, v. ordf., civilingenjör
Einar Karsvik, sekreterare och kassaförvaltare, samt
major Gustaf Ingelman och civilingenjör Gustav Hörsta.
Det förtjänar anmärkas, att förteckningen även anger
ledamöternas medlemskap i Svenska teknologföreningen.

TEKNISKA FÖRENINGAR


Tekniska samfundet, Göteborg,
avhöll sitt andra ordinarie, allmänna sammanträde
lördagen den 21 maj 1932 å Cabarethallen, Liseberg, under
ordförandeskap av arkitekt Sven Steen.

I likhet med föregående år hade vårmötet anordnats
i samband med Svenska mässan, som denna dag
högtidligen slog upp sina portar.

Svenska mässan öppnades av H. K. H. Kronprinsen,
som även behagat antaga Tekniska samfundets inbjudan
att deltaga i mötet och den därpå följande middagen. I
mötet deltogo ca 250 av Samfundets medlemmar med
damer samt ledamöter av andra sammanslutningar i
Göteborg med omnejd.

Sedan ett par föreningsärenden undanstökats höll
civilingenjör N. W. Hörstadius föredrag över ämnet:
"Konstsilke och dess tillverkning".

I en kort historik påpekade ingenjör Hörstadius att
fransmannen Réaumur år 1734 kom på tanken att på
konstgjord väg framställa en silkeliknande fiber. Genom
att studera silkemaskens sätt att spinna sin tråd hade
han kommit till det resultatet att tråden bestod av
hartser och gummi, som stelnade hastigt i luften. Men
tekniken hade inte då de resurser, som krävdes för att lösa
problemet och det dröjde till 1840 innan försöken upptogs
på allvar.

Sedan problemet blivit tekniskt löst och ekonomiskt
lönande har konstsilkesindustrien gått segrande fram.
År 1910 var årstillverkningen 8 000 ton, 1925 tillverkades
86 000 ton och år 1930 var tillverkningen 185 000 ton.
Max. uppnåddes 1929 med 200 000 ton. Produktionen har
emellertid stigit för hastigt och detta i förening med den
allmänna depressionen har gjort att priserna på konstsilke
i år äro mindre än en fjärdedel av 1922 års priser.

De första försöken att i Sverige tillverka konstsilke
utfördes år 1900 av ingenjör Strehlenert i Nol. Dessa
experiment ledde ej till något varaktigt resultat.

År 1917 upptogos i Vansbro försök att framställa
konstsilke enligt viskosmetoden. Initiativtagaren var
disponent Jonas Jonson och hans verkmästare Gustafson.
Tillverkningen startades i Vansbro gamla ångbryggeri
och tillverkningen uppgick till några kilo konstsilke om
dagen.

Den framgång, som dessa försök fingo hade till följd
att A.-b. Svenskt Konstsilke bildades år 1918. Därmed
var grunden lagd till en livskraftig förädlingsindustri,
som år 1930 tillverkade 191 ton silke.

Talaren lämnade därefter en detaljerad redogörelse
för konstsilkets tillverkning[1] från det cellulosan kommer
till fabriken och tills garnet ligger färdigt. Redogörelsen
kompletterades med ljusbilder och materialprover. Till
slut visades en i Schweiz upptagen film över konstsilketillverkningen.

Hamndirektör G. Dieden, höll därefter föredrag om:
"Förslag till hamnplan för Göteborg och ny fast
förbindelseled mellan älvstränderna".

Talaren demonstrerade först den nuvarande
hamnplanen samt framhöll förbindelsefrågans betydelse för
densamma. Enligt det nya förslaget skulle i närheten av
Hisingsbron ordnas ny fast förbindelse över älven,
antingen bro eller tunnel, som komme att utgöra en
naturlig gräns mellan de yttre för oceantrafiken avsedda
delarna av hamnen och de inre avsedda för mindre fartyg.
En annan sträckning, som föreslagits, är Stigberget–
Lundby, där förbindelsen skulle utgöras av en högbro.
På denna plats skulle dock en tunnel ställa sig billigare
beroende på den stora höjd en bro måste konstrueras för.
Direktör Dieden visade med ljusbilder Göteborgs
huvudtrafikleder och påvisade att Stigbergsförbindelsen
finge vänta till ett senare utbyggnadsskede. Områden
för denna förbindelseled voro reserverade i stadsplanen.

De hamnanordningar, som planeras på Lundby och
Tingstads vassmarker äro så omfattande, att de
nödvändiggöra en generalplan för hamnen. Principen för denna
har varit massgodstrafiken till norra älvstranden,
styckegods- och passageraretrafiken bibehålles på den
södra. Utbyggnaden bör ske successivt, allt eftersom
behoven göra sig gällande. Industri- och upplagshamnen
på Tingstadsvassen skulle få ett sammanlagt vatten- och
landområde på 80 har. En stor rangerbangård för
hamnen har föreslagits väster om Tingstads station.
Götaverken skulle få vattenfront åt tre håll. Mellan
Götaverken och Lindholmen skulle spannmåls- och
fodervarutrafiken förläggas. Grundförhållanden tillåta
anläggning av silo.

Sedan hamnplanen beskrivits övergick talaren till en
detaljskildring av bro- och tunnelprojekten. I plan är
läget av de båda alternativen detsamma. Förbindelseleden
skulle som antytts byggas i närheten av den
nuvarande Hisingsbron vid Lilla Bommens hamn, som är
föreslagen att igenfyllas.

Den tilltänkta bron skulle få en fri höjd av 16 till 17
meter med en totallängd av 770 meter, därav över älven
250 meter. Bron skulle utföras av hela plåtbalkar med
en klaffbro på mitten för att kunna genomsläppa fartyg
med större masthöjd än brons fria höjd. För att
underlätta manövreringen skulle älven uppmuddras så att
vattenhastigheten minskades till hälften av den nuvarande,
som är 2 knop.

På en rad bilder visades därefter olika brosektioner.
Alternativ I har en bredd av 17,3 meter med plats för
fyra körfiler och gångbanor. Alternativ II har en bredd
av 19,9 meter n^ed plats för fyra körfiler, cykel- och
gångbanor. Ett tredje förslag har en bredd av 23,3
meter med plats för sex körfiler och gångbanor.
Slutligen finnes ett fjärde förslag om 24 meters bredd, med
plats för sex körfiler, gångbanor och ett reservutrymme
i mitten av 70 cm. I samtliga förslag ha gångbanorna
en bredd av 2,5 meter och de båda mellersta körfilerna
äro avsedda för spårvägsspår. Preliminärt har
hamnstyrelsen gått in för det tredje alternativet.

I tunnelalternativet beräknas schakt och tunnel fä
en längd av 760 meter, varav själva tunneln 470 meter.
Tunnelprojektet omfattar två alternativ. I båda fallen
delas tunneln genom en längsgående mittvägg. I varje
del finnes plats för två körfiler och en gångbana samt i
det ena alternativet även plats för cykelbana. Särskilda
ventilationsanordningar måste göras med hänsyn
till de farliga motorgaserna.

Broalternativét med sex körfiler kommer att kosta
22,5 miljoner kronor och tunnelalternativet 24 miljoner
kronor eller kanske något mera.

Till slut framhöll talaren, att han ansåg det i hög
grad lämpligt att under en depressionstid utföra sådana
anläggningar som ifrågavarande, så att de stå färdiga,
när förhållandena en gång ändra sig till det bättre.

I den därpå följande middagen å huvudrestauranten,
Liseberg, deltogo ca 180 gäster.                         G. E. M.


[1] Jfr Konstsilke och dess tillverkning, av N. W. Hörstadius
Tekn. tidskr. häfte 9 o. 10, 1927.                         Red. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:40:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1932a/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free