Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TEKNISK TIDSKRIFT
13 FEBR. 1932
fattas »sedan i en stålmantel med bly eller också i
en mässingsmantel. En svårighet är, att ingen
standardisering förekommer, utan minst ett hundratal
olika typer finnas. I ett utmärkt arbete
"Unter-suchungen tiber die Leistung und den Wirkungsgrad
von Sandstrahl dusen" hava doktorerna Nettman och
Faber i Tyskland framlagt resultaten av ingående
undersökningar angående lämpligaste
munstycksformen. De ha funnit, att den lämpligaste typen har
det munstycke, vars kanal består av en cylindrisk
Fig. 7. Lämplig form för munstycke med inre kärna av smält
hårdmetall.
del på mitten med långa in- och utgångskoner (se
fig. 7). Längden på hela munstycket behöver icke
överstiga 120 mm. Vid användning av Arbit- eller
liknande munstycken gäller blott att tillse, att de
icke i onödan utsättas för slag, då härvid trots
fattningen risk föreligger, att bitar kunna slås loss ur
kärnan. Anmärkningsvärt är att munstycken av
sintrad hårdmetall ha en mycket kort livstid, varför
alltså blott smält metall kan ifrågakomma.
Här har blott angivits några mera framträdande
användningsområden för hårdmetallerna. Under den
fortsatta rationaliseringsprocessen finns det väl dock
få industrigrenar, där icke metaller utmärkta genom
stor hårdhet och motståndsförmåga mot nötning,
skola finna användning. Man torde därför kunna
förutspå att i och med en sänkning av de nuvarande
priserna å såväl smält som sintrad hårdmetall,
speciellt deri senare, skall få allt större betydelse för
industrien. På senaste tiden ha flera patent sökts
på att använda tantal- och niobkarbiderna i stället
för volframkarbid, men det är icke troligt att dessa
dyra metaller, tantal och niob, skola få någon
praktisk betydelse, utan Volfram kominer med största
säkerhet även för framtiden att bli det material, som
deri uppspirande hårdmetallindustrien kommer att
arbeta med.
Diskussion:
Professor C. Benedicks önskade upplysning om,
varför det beträffande volframkarbidlegeringarnas
användning för skärändamål föreskrevs höga
arbetshastig-heter; vid lägre uppges skärmaterialets sprödhet göra
sig mera gällande. Det kunde ju tänkas, såväl att
vibrationerna vid hög hastighet hade annan karaktär
än vid låg, som även att den högre temperaturen borde
inverka? Beträffande benämningsfrågan ansåg talaren
att carbometaller kunde vara ett lämpligt namn för
legeringar av förevarande typ. Termen hårdmetall får
anses ha alltför vidsträckt omfattning.
Civilingenjör Lind framhöll, att skärhastigheten bör
hållas hög, så att det dyra materialets egenskaper
kunna utnyttjas. Möjligen blir också hållfastheten
bättre vid höga hastigheter. Benämningen carbometall
ansåg talaren mindre god, bl. a. därför att de mot ordet
hårdmetall svarande Hartmetall och Härd Metal redan
användas utomlands.
Professor Benedicks ansåg frågan om skärhastigheten
vara förtjänt av närmare belysning. Widia användes
t. e. ej blott för att den ställer sig ekonomisk, utan
även därför att den kan användas på sådant material,
t. e. manganstål, som blott med stor svårighet eljest
kan bearbetas.
Civilingenjör Lind påpekade, att i praktiken
Widia-metall användes för hårdbearbetat material på grund
av de höga skärhastigheter, som kunna nås. Av stor
betydelse är emellertid också mycket riktigt
möjligheten att kunna bearbeta hårt material, varvid
skärhastigheten får rättas efter hårdhetsgraden.
Bergsingenjör A. Grönwall ville framhålla, att
vol-framkarbiderna sällan förekomma rena, fastän man
vanligen beskriver dessa legeringar som om så vore
fallet. Man skulle med fullt fog kunna tala om
vol-framlegeringar. Att övergå till benämningen
hårdmetall kan kanske ej vara alldeles nödvändigt.
Myntdirektör å. Grabe trodde, att möjligen
svårigheterna att åstadkomma lämpliga skärvinklar i någon
mån inskränkte hårdmetallernas användning beträffande
annat än relativt mjukt material. Tal. ansåg
benämningen hårdmetall vara god och karakteriserande.
Bergsingenjör Stig Leijonhufvud ville meddela, att
utomordentliga resultat erhållits med Widia vid
bearbetning av hårda lagerbronser. Innehållandet av
ganska snäva toleranser går mycket bra, i motsats mot
vad fallet är med andra skärande metaller, resp. stål.
Civilingenjör Lind upplyste, att firman Krupp på
senaste tiden utsänt en hårdmetall, som väl lämpade
sig också för hårt stål.
Myntdirektör Grabe hade erfarit, att vissa mycket
hårdbearbetade aluminiumlegeringar med fördel kunna
bearbetas med hårdmetall. Svårigheterna vid
bearbetning av nämnda legeringar kunde möjligen hänföras
till förekomst av aluminiumoxid. Beträffande
lagermetaller vore det tänkbart, att tennoxid spelade en
liknande roll.
H. C.
LITTERATUR
Allmän metallurgi. De tekniska vetenskaperna,
avdelning Bergsvetenskap, band II, Stockholm, Albert
Bonnier, 1930. 584 sidor, ill. Pris häftad 38 kr.,
klotband 44 kr.
Föreliggande arbete motsvarar till sin allmänna
uppläggning den framställning av ämnet "Allmän
metallurgi", som lämnas vid Tekniska högskolan, ehuru i
något utvidgad form. Den närmaste planläggningen och
ledningen av arbetet låg helt i händerna på professor
J. A. Leffler till dennes hastiga bortgång i maj 1929.
Vid denna tidpunkt förelågo de flesta kapitlen i
korrektur. Slutredigeringen har verkställts av professor
Arvid Johansson.
De i arbetet ingående 9 kapitlen ha samtliga skilda
författare. Att en dylik utväg tillgripits är i detta fall
förklarligt, då det behandlade kunskapsstoffet är ganska
mångskiftande, och man givetvis velat försäkra sig om
största möjliga sakkunskap på resp. områden. Det
allmänna omdömet måste också bli att de olika
författarna lyckats väl med sina uppgifter, och som helhet har
boken ett högst betydande värde.
Å andra sidan har den nämnda uppdelningen på olika
författare medfört en viss disproportion mellan de olika
kapitlens omfattning, och i åtskilliga fall skulle ett när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
