Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1932 - R. Lundholm: Betingelserna för god parallelldrift mellan kraftstationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 AUG. 1932
ELEKTROTEKNIK
119
fall och har friare händer i stationen 2 att reglera
sin egen spänning oberoende av stationen 1.
Det räknade exemplet är ett skolexempel på ett i
praktiken ganska ofta förekommande fall, då mindre
kraftstationer förbindas med större verk medelst
klena ledningar.
I det behandlade exemplet förvärrades saken av
snabbregulatorerna, som hålla klämspänningarna E±
och E2 fixa. Saknas snabbregulatorer, så ändras ej
magnetiseringen vid en övergående
belastningsändring. Då blir det ej klämspänningarna utan de
inducerade spänningarna, som bli fixerade, och i
sådant fall har man att i reaktansen inräkna
maskinernas reaktans. Härigenom blir överföringens totala
reaktans större i förhållande till motståndet, vilket
bidrager till att öka stabiliteten.
Snabbregulatorerna kunna alltså i vissa fall vara av ondo. Ännu
värre kan det bli, om snabbregulatorerna äro
kom-pounderade, så att vid hög belastning i
mottagareänden stationen därstädes höjer sin spänning E2,
samtidigt med att behovet av mottagen effekt från
stationen l ökar. Man råkar då lätt komma över
stabilitetsgränsen.
Har man en svag förbindelselänk mellan två
jämförelsevis stora kraftverk, kan det möta svårigheter
att ständigt och jämt balansera effekten, så att
förbindelselänken ej blir belastad med mer än sin
överföringsförmåga. Här kommer man in på problemet
om periodtalsregleringen, avpassandet av
turbinregu-latorernas olikformighetsgrad i de båda näten på
ett lämpligt sätt efter varandra osv. Jag ämnar ej
närmare ingå på denna sak, som är allmänt känd.
Jag vill blott omnämna, att det ibland kan bliva
nödvändigt att anordna f j ärr överför ing av
mätareutslagen, så att driftledningen ständigt kan kontrollera
belastningen i förbindelsen.
Stabilitet i den reaktiva effekten.
Det finns även en annan instabilitet, som någon
gång kan ge sig tillkänna, nämligen instabilitet i
den reaktiva effektfördelningen, förorsakad av
spän-ningssnabbregulatorerna i stationerna. Ett lätt
förståeligt ytterlighetsfall är följande. Om t. e.
stationen 2 har snabbregulatorer, som hålla konstant
spänning på stationens klämmor och stationen l även
har snabbregulator, men en kompounderad sådan,
som också är inställd att hålla konstant och samma
spänning på stationen 2, har man instabil
spännings-reglering. Stationen l vet ej hur den skall
mag-netisera. Om den magnetiserar upp, så magnetiserar
genast stationen 2 ned, och regulatorn i stationen l
Nåt
känner fortfarande samma spänning. Spänningen i
stationen l kommer ej att på något förnuftigt sätt
variera med belastningen. Ännu värre blir det, om
stationen l är överkompounderad, i vilket fall
regulatorerna genast reglera för fullt antingen åt ena
eller andra sidan. Man har ju principiellt samma
fall i kraftstationer med flera generatorer i parallell,
och här insätter man ju en negativ kompoundering
för att de olika generatorernas snabbregulatorer skola
kunna samarbeta. Avhjälpandet av felet är, sedan
man kommit underfund med orsaken, lätt och består
blott i en förnuftig inställning av
spänningsregulatorerna.
Dynamisk stabilitet.
Jag övergår nu till att tala om dynamisk stabilitet
eller kanske rättare dynamisk instabilitet. Man kan
särskilja tre fall.
1) Pendlingar förorsakade genom plötsliga
belastningsändringar.
2) Pendlingar förorsakade av negativ dämpning.
3) Pendlingar eller urfasfall vid kortslutningar.
Först några ord om pendling i allmänhet mellan
Pendlande
generator
EI = nätets spänning. £"2 = den inducerade
spänningen i synkronmaskinen r, x och z
inkludera maskinens motstånd och reaktans.
Vinkelns a mellan de inducerade
spänningarna ange även vinkeln mellan
ro-torerna. Spetsen på vektorn rör sig på
den slutna kurvan.
Pendlande
" motor
Vid förlustlös linje och motor
(r = O, e - 90°) blir effekten på
motorn som funktion av a
Tr, E j E 2
_ __±––f.
Fig. 3. Pendling hos synkronmaskin över en linje inkopplad till ett starkt nät.
stationerna. Jag utgår då från det enklast tänkbara
fallet, ett mycket starkt nät med spänningen E1 och
en synkronmaskin förbunden med nätet genom en
ledning fig. 3. Förbindelseledningen har motståndet r,
reaktansen x och i dessa kvantiteter inräkna vi här
även synkronmaskinens motstånd och reaktans.
Spänningen E2 är då ej klämspänningen på maskinen
utan den inducerade spänningen. E±, det stora nätets
spänning, är konstant till storlek och
fasriktning, medan spänningsvektorn för synkronmaskinen
svänger, varvid spetsen på vektorn beskriver en
kurva ungefär som figuren visar. Pendlingarna ske
omkring ett jämviktsläge (utmärkt av den prickade
linjen), som bestämmes av den konstanta
komposan-ten i belastningen. Mellersta bilden å figuren hänför
sig till en pendlande generator och den yttre högra
till en pendlande motor.
Vinkelskillnaden mellan den inducerade spänningen
i det ena och det andra nätet motsvaras av samma
elektriska vinkelskillnad mellan polhjulens ställning.
Vinkeln uttrycker alltså direkt den totala
vinkelskillnaden mellan rotorerna i det ena och det andra
nätet.
Pendling förorsakad av belastningsstot.
Mekanisk anologi.
Om pendlingsperiodtalet är litet i förhållande till
driftperiodtalet, som praktiskt taget alltid är fallet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
