Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1932 - I. Folcker: Den elektriska belysningen som produktionsfaktor - P. Storch, O. T. Holst: Fjärrskrivmaskinen som modernt kommunikationsmedel - P. Storch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betalar sig på ett år, utan dessutom ett avsevärt
överskott kvarstår. Påpekas bör, att i detta fall är
arbetsresultatet vid god elektrisk belysning betydligt
bättre än vid dagsljus, beroende på svårigheten att
ställa in vävstolarna på rätt sätt i förhållande till
dagsljusets infall, varigenom detta ej fullt kan
utnyttjas. Som en slutsats av denna undersökning kan
man alltså säga, att produktionen icke blott
kvantitativt utan dessutom i hög grad också kvalitativt
förbättrats.
En faktor som i hög grad verkar hämmande på
arbete i elektriskt ljus är bländningen. Hur man,
under förutsättning att belysningens styrka är riktigt
vald, enbart genom bländningens förebyggande kan
förbättra produktionsresultatet framgår av en
undersökning, företagen vid ett norskt pappersbruk för
tillverkning av kvalitetspapper.[1] Under i övrigt
oförändrade förhållanden i avseende på lampeffekt och
placering uppmonterades bländfri armatur vid
arbetsplatserna, varefter systematiska undersökningar
verkställdes av effektiviteten hos arbetet, som bestod
i papperssortering. Undersökningen omfattade 6
arbeterskor och utfördes under fullt betryggande
kontroll, varvid en produktionsökning av 21 % i
jämförelse med den äldre belysningen konstaterades. Ännu
större vikt tillmätte arbetsledaren det förhållandet,
att antalet sorteringsfel vid den nya belysningen blev
t. o. m. mindre än vid dagsljus, vilket förklaras
därav att felaktigheter i pappersytan lättare
iakttagas vid den mera utpräglat riktade elektriska
belysningen än vid det diffusare dagsljuset. Då
merkostnaden för belysningen i detta fall endast
utgjordes av en engångsutgift för armatur, torde utan
vidare kommentarer framgå, att även i detta fall god
belysning är mera ekonomisk än dålig.
De undersökningar, som här ovan i korthet
refererats visa alltså, att om verkligt påtagliga resultat
av produktionsförbättring genom den elektriska
belysningen skall vinnas, får man icke betrakta
problemet ur den snäva ekonomiska synvinkel, vilken
inriktas på största möjliga besparing av
belysningskostnaderna, vilken är synnerligen vanlig. En ökning
av något 10-tal lux i belysningsstyrkan torde i vanliga
fall knappast göra mycket från eller till, utan det
gäller att taga steget fullt ut och verkligen gå in för
belysningsstyrkor, som ligga i närheten av åtminstone
nedre gränsen för ögats maximiprestanda, vilket
ofta innebär en 3- à 4-dubbling av den elektriska
effekt som nu är gängse. Detta gäller naturligtvis
i huvudsak endast sådana industriföretag, där i likhet
med de ovan skildrade, stora krav på urskiljandet av
ytterst fina detaljer är nödvändig och i vilka alltså
synens medverkan är av utslagsgivande betydelse.
Märkligt nog föreligger icke, såvitt förf. har sig
bekant, några svenska undersökningar av den
beskaffenhet, som här skildrats. Säkerligen skulle det
vara av ett allmänt intresse att få dylika till stånd
inom några mera typiska svenska industriföretag,
såsom pappers- och cellulosaindustrien, stål- och
träindustrien m. fl., vilket i hög grad skulle främja den
elektriska industribelysningens utveckling i landet.
<h2>FJÄRRSKRIVMASKINEN SOM MODERNT
KOMMUNIKATIONSMEDEL.[2]</h2>
Av P. Storch.
Telegrafrörelsen har i alla länder gått tillbaka år
från år och kräver ansenliga tillskott. Telegrafens
skarpaste konkurrent är telefonen, vars väsentliga
företräde ligger i den direkta förbindelsen mellan
abonnenterna samt dess ytterst enkla handhavande.
På exempellöst kort tid har därför telefonen erövrat
världen. Telegrafen föreföll däremot att vara
dödsdömd. Man kan dock icke undvara telegrafisk
överföring, om t. e. den avlägsne mottagaren icke kan
anträffas per telefon eller om meddelandet skall hava
dokumentarisk karaktär; vidare är det för att
undvika hörfel fördelaktigt att skriftligt överföra
tidnings-, affärs- och börsmeddelanden, innehållande
många siffror, och slutligen är telegrafen det enda
lämpliga kommunikationsmedlet för meddelanden i
code eller chiffer.
Det blev då teknikerns och fysikerns uppgift att
finna nya medel och vägar för att åter göra telegrafen
livsduglig, vilket även visat sig möjligt.
Utvecklingen de sista åren har lett till en ny teknik, som
redan visat sig hållbar i praktiken. Det gällde
att uppfylla tre villkor. För det första att bereda
absolut tillförlitliga, dvs. störningsfria
telegrafförbindelser, som även måste vara avsevärt billigare
än telefonförbindelserna. För det andra var det
nödvändigt att framställa fjärrskrivmaskiner, som
utan svårighet kunde betjänas av vem som helst.
För det tredje erfordras liknande förmedlings- eller
kopplingscentraler som för telefon, medelst vilka de
olika abonnenterna skulle kunna kopplas tillsammans
från kontor till kontor, så att man kunde direkt
fjärrskriva mellan olika lokaler.
Genom lämpliga kombinationer av relän,
förstärkaranordningar och elektriska bandfilter av olika
slag har det lyckats att intensivt utnyttja befintliga
ledningar; man kan sålunda samtidigt utan störningar
telefonera och telegrafera över samma ledningstrådar,
om man använder sig av superfantomledningar -
dvs. anordnar "duplex på duplex" - eller arbetar
med s. k. underlagrings- eller överlagringstelegrafi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
