Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 4 APRIL 1932
TEKNISK TIDSKRIFT
SKEPPSBYGGNADSKONST
REDAKTÖR: NILS J.LJUNGZELL
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Båtdävertar, av civilingenjör A. H. Sillen. - Varv och verkstäder: Danmark, Norge, Finland.
Litteratur.
BÅTDÄVERTAR.
Av civilingenjör A. H. SILLEN, Stockholm.
Det förefaller väl var och en naturligt att ett
fartyg, som giver sig havet i våld långt ut från
skyddande kuster, i händelse av undergång kan giva
envar av de ombordvarande en möjlighet att rädda
livet i båtarna. Och ändock är det ej så många år
sedan de stora passagerarångarna, då de korsade
världshaven, medförde ett antal livbåtar, som blott
rymde en del av passagerarna och besättningen.
Liksom i så många andra fall måste det även här
hända en svår olycka för att den allmänna
uppmärksamheten skulle fästas på missförhållandet. Det
var då "Titanic" år 1912 vid sin undergång drog
sextonhundra människor i djupet, som redarna på
grund av allmänhetens krav sågo sig nödsakade att
öka livbåtsantalet på sina skepp. Detta vållade ju inga
oöverstigliga svårigheter, men värre var att placera
dem så, att de även kunde sjösättas tillräckligt
snabbt för att verkligen vara till någon nytta. Att
placera varje båt under sitt dävertpar vid
skeppssidan var ju alldeles ogörligt på de stora
passagerar-ångarna med sitt stora antal båtar. Ofta hände det
även att en mängd båtar stuvades så, att de voro
alldeles oåtkomliga, om det skulle bliva allvar av.
De voro således fullkomligt odugliga för sitt
ändamål och försämrade endast fartygets stabilitet genom
sin höga placering. Materielen blev därjämte ofta
nog underklassig, då den måste anskaffas i största
hast.
Det var alltså nödvändigt att strängare
bestämmelser antogos angående livräddningsanordningar
på fartyg, vilket även skedde vid en internationell
kongress, som 1914 sammanträdde i England. Enligt
av denna angivna riktlinjer utarbetades sedan av
respektive myndigheter i olika länder de utförligare
bestämmelser, som nu gälla. Konventionen av år
1914 kommer att ersättas av en ny, undertecknad
1929 i London. Denna har nyligen godkänts av
Sveriges riksdag men är ännu ej ratifierad. Den
nya konventionens innehåll överensstämmer betr.
båtdävertar i huvudsak med gällande svenska
bestämmelser.
Lagbestämmelser.
I Sverige utgöras dessa av kungl. maj:ts
förordning angående fartygs byggnad och utrustning av
den 20 maj 1927 samt ett av ’kungl,
kommerskollegium utgivet byggnadsreglemente av den 30 juni
samma år.
Kungl. maj:ts förordning äger tillämpning å fartyg,
när det till sjöfart nyttjas, dock med undantag för
följande fartyg:
a) kronan eller främmande stat tillhörigt fartyg, som
icke i allmän trafik befordrar gods och passagerare;
b) maskindrivet fartyg med en längd, understigande
10 meter, vilket icke enligt lagen om tillsyn å fartyg
skall vara försett med passagerarfartygscertifikat och
varå ej heller någon mot ersättning färdas såsom
passagerare;
c) lustsegelsfartyg, vilket icke enligt lagen om tillsyn
å fartyg skall vara försett med
passagerarfartygscertifikat och varå ej heller någon mot ersättning färdas
såsom passagerare;
d) fartyg med en bruttodräktighet understigande 20
registerton, å vilket icke någon är mot betalning anställd
eller färdas som passagerare.
I Kungl. maj:ts förordning behandlar sjätte kapitlet
I. "båtar och andra bärgningsredskap och då speciellt
antal och placering. Angående båtarnas sjösättningsanordningar stadgas i § 39:
1 mom. Dävertar skola vara så anbragta och
anordnade, att de under dem anbragta båtarna kunna
sjösättas med största möjliga snabbhet, även om fartyget
har slagsida eller läget för båtarnas hantering av annan
anledning är ogynnsamt. Båtarna skola vara anbragta
på samma däck, såvitt ej alla erforderliga
säkerhetsåtgärder vidtagits till förekommande av skador, för vilka
en båt kan komma att utsättas från båt å ovanför
beläget däck. Båt under dävertar skall hava taljorna anhuggna och vara klar till sjösättning samt kunna hastigt
och, å fartyg i kust- eller vidsträcktare fart, på en gång
frigöras från båttaljornas nedre block,1 vilket senare dock
ej är erforderligt beträffande båt under hackdävertar.
2 mom. Båtar, som ej äro anbragta under dävertar,
ävensom flottar skola placeras så tillgängligt, som
förhållandena medgiva, och så, att de kunna sjösättas med
största möjliga snabbhet, även om fartyget har slagsida
eller läget för deras hanterande av annan anledning är
ogynnsamt. Särskild hänsyn skall tagas till undvikande
av otillbörlig belamring av fartygsdäcket, bevarande av
båtarnas flytkraft och i övrigt fartygets säkerhet under
resan.
Vidare stadgas angående dävertar i § 40:
Dävertar skola hava tillräcklig styrka samt befinna
sig på sådant avstånd från varandra, att under dem
anbragt båt med lätthet kan svängas ut.
§ 41. Såsom likvärdiga med dävertar må sådana
apparater eller anordningar anses, som efter lämpliga prov
av Kommerskollegium godkänts såsom lika betryggande
som dävertar.
Antalet båtar under dävertar jämte typ och rymd
l Att en båt pä en gång skall kunna frigöras från blocken,
föreskrives icke i 1929 års internationella konvention.
Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
