Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 FEBR. 1932
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
25
provväg vid Borås under året blivit fullbordad,
vilken provväg avser kalla asfaltbeläggningar av högre
och lägre typ; att institutets avnötningsmätningar
och undersökningar beträffande rullningsmotståndet
på olika vägbeläggningar givit goda och intressanta
resultat. Institutet har dessutom arbetat med ett
flertal mindre och större uppgifter, bland de senare
de tidigare utförda provvägarna. Institutets
minskade inkomster torde emellertid medföra en viss
inskränkning i verksamheten. Sålunda har det varit
på tal att upphöra med tjälforskningen, vilket
givetvis vore att beklaga,
UTLÄNDSKA STUDIERESOR FÖR TEKNOLOGER.
INOM TEKNISKA HÖGSKOLANS FACKAVDELNING FÖR VÄG-
OCH VATTENBYGGNAD.
Av t. f. professor H. N. PALLIN, Stockholm.
Tidigare studieresor.
Under min studietid vid Tekniska högskolan i
början av 1900-talet förekommo inga andra studieresor
än tillfälliga studiebesök vid byggen och färdiga
anläggningar i Stockholm eller dess närhet. Sådana
utflykter hava anordnats såväl tidigare som senare
och äga i våra dagar alltjämt rum. De varade i regel
högst en dag. Någon motsvarighet till dåtidens
bergselevers resor till bruk och gruvor under sista
läsårets sommar, förekommo då ej för väg- och
vattenbyggare.
Den som upptog frågan om egentliga studieresor
för väg- och vattenbyggare vid Tekniska högskolan
var professorn i vattenbyggnadslära, W. FELLENIUS,
som f. o. m. 1913 satte sig i spetsen för
studiegrupper från V3 och med dessa gjorde rundturer genom
Sverige, varvid olika, huvudsakligen till
vattenbyggnadsväsendet hörande anläggningar besöktes,
särskilt vattenkraftverken vid Älvkarleby, Domnarvet,
Bullerforsen, Kvarnsveden och Mockfjärd. Dessa
resor togo vanligen en tid av tre dagar i anspråk. Efter
några år tillfogades även anläggningar i Trollhättan,
Lilla Edet och Göteborg, varigenom resetidens längd
utsträcktes till omkring en vecka. År 1925 reste man
till Norge i stället för till Dalarna, och samma år
deltog även professorn i brobyggnad, O. LINTON i
studieresan.
Genom bruksägaren G. O. ÖRNS donation till
Tekniska högskolan för studieresor i Norge för lärare och
studerande vid högskolan hade tidigare samt även
sistnämnda år en del resor med begränsat antal
elever skett till detta land. Professor Fellenius ledde
två dylika resor.
Med de alltmera lättade
kommunikationsmöjligheter, som öppnats efter kriget, både inom och utom
landet, kommo blickarna snart nog att kastas ännu
längre utanför Sveriges gränser. År 1922 gjorde
fackskolan för väg- och vattenbyggnad sin första
studieresa till kontinenten under ledning av professor O.
Linton. Under denna färd besöktes Danmark,
Tyskland och Nederländerna. Året därpå gjordes under
samma ledare en ny utländsk studieresa, nämligen
till Tyskland, Schweiz och Österrike. Sedermera
ha utländska studieresor, omväxlande med
inländska, årligen ägt rum under ledning av den ene
eller båda av ovannämnda professorer, varvid de
utländska resorna huvudsakligen berört i det
föregående angivna länder. Sommaren 1927 företogs
en studieresa till Danmark i samband med besök vid
det första nordiska Polyteknikermötet i Köpenhamn
och fortsatt av en vistelse på Hindsgavls slott på
Fyen, där föredrag höllos av danska professorer och
ingenjörer:
Det är givet, att dessa studieresor skola vara
populära bland teknologerna. Oftast är det för dem den
första utrikesresan, man får se nya och större
förhållanden samt taga i betraktande ofta mycket mera
omfattande och komplicerade arbeten, än vårt eget
land kan erbjuda. Det ligger nämligen i sakens
natur, att man vid dessa resor uppsöker de
intressantaste punkter, som kunna nås inom det stora och
intensivare bearbetade tekniska verksamhetsfältet
på kontinenten.
En dylik studieresa måste vara väl förberedd för
att komma till full nytta. Allt eller åtminstone allt
väsentligt i fråga om organisation måste vara klart
redan på förhand, t. e. beträffande studieobjekt,
studietillstånd, eventuella ciceronskap, biljetter,
inkvarteringar osv. samt sist men icke minst de
ekonomiska beräkningarna för färden, finansieringsplan, mecenatskap, utdebiteringar m. m. Dessa förberedande
arbeten ställa stora krav både på ledare och övriga
deltagare, ty dessa senare måste genom utsedda
förtroendemän medverka i allt, som icke ovillkorligen
måste utföras genom ledarens försorg, vartill bl. a.
hör skriftväxling med legationer, konsulat och
utländska myndigheter m. fl.
Detta organisationsarbete har under senare år
mycket utvecklats och en viss standardisering och
tradition har utbildat sig, som varit och alltid torde
komma att bliva av värde för arbetets underlättande.
En yngre årskurs vänder sig sålunda till en äldre för
att få del av dennas erfarenhet och bygger härpå
sina åtgärder. Lärarna göra sedan resten.
Till sin höjdpunkt har nog detta förberedande
arbete drivits av professor Linton, som redan vid
V3:s första utländska studieresa 1922 med bistånd av
eleverna lät utarbeta en litograferad handbok, en
verklig teknisk Baedeker, över de områden och de
arbeten inom dessa, som studieresan skulle beröra, och
varigenom deltagarna erhöllo en utomordentlig
orientering över de anläggningar, som besöktes. Denna
handbok har ännu stort värde. Föredömet har också
vunnit efterföljd, ehuru man senare vid avfattandet
av dylika speciella resehandböcker mera lagt an på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
