Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
TEKNISK TIDSKRIFT
23 JULI 1932
ningarna. Därpå följer en allmän översikt över
området, som uppdelats i följande delområden, egentliga
Nilen från Medelhavet till Khartoum, Ätbaras
vattenområde, Blå Nilens vattenområde, Vita Nilens
vattenområde, i sin tur uppdelat i Sobats vattenområde, Bahr
el Jebels vattenområde, Bahr el Ghazals vattenområde
och Sjöplatån. Nilens vattenföring beror, dels på
nederbörden på Sjöplatån, dels på nederbörden i
Abessinien, varemot nederbörden i Sudan och Egypten icke
är av någon betydelse. Enligt observationerna 1912-
1927 utgör medelvattenmängden vid Assuan 2 560, vid
Khartoum 2 430, vid Blå Nilens utlopp l 620, vid Vita
Nilens utlopp 820, vid Sobats utlopp 440, i Vita Nilen
vid Mongalla 870 och vid Victoriasjöns utlopp 580 kbm i
sek., medan motsvarande högsta
månadsmedelvatten-mängder äro vid Assuan i september 7 670, vid
Khartoum i samma månad 6 630, i Blå Nilen i augusti 5 620,
i Vita Nilen i oktober l 400, i Sobat i november 770,
vid Mongalla i september 1080 och vid Victoriasjöns
utlopp i juni 690 kbm i sek. Man uppskattar de skilda
källflödenas bidrag till Nilens vattenföring i september,
så att Blå Nilen ger 69 %, Atbara 17 % och Vita Nilen
14. ,%. I nedre delen av Blå Nilen utgör den årliga
vattenståndsvariationen omkring 9 m. Vid lågvatten är
emellertid Vita Nilen det viktigaste tillflödet. Den ger
även i april 540 kbm i sek., medan Blå Nilen då blott
för 120 kbm i sek., dvs. omkring 82 % fås genom den
förra. Vid denna tid, april-juli, räcker ej Nilens
vattenföring för Egyptens bevattningsbehov, men det
erforderliga tillskottet erhålles från Assuandammens
magasin. Bahr el Ghazal kommer från ganska
nederbördsrika trakter, men för det oaktat blott ringa
vatten. Bara ungefär hälften av Nilens vattenmängd vid
Mongalla når förbi den vidsträckta suddregionen. Som
Nilens källflod räknas nu allmänt Kagera, Victoriasjöns
största tillflöde. Beträffande de talrika bearbetningarna
av vattenståndsmaterialet från 461 e. Kr. till våra
dagar draga förf. följande slutsatser. Under somliga
perioder, ofta så långa som 50 år, äro flödena högre än
de normala, under andra dylika lägre än de normala.
Under andra tider förekomma emellertid mycket låga
flöden blandade med de höga och tvärtom. Analyserna ha
blott givit mycket små amplituder för de olika
perioderna, som spåras, och dessa äro dolda av oregelbundna
variationer samt odugliga till förutsägelser. En av ref.
gjord opublicerad bearbetning har givit liknande resultat.
Efter denna översikt följer en detaljerad redogörelse
för områdets meteorologi. Man urskiljer tre olika
områden, Medelhavsområdet, Saharaområdet och
Tropikområdet, som uppdelats på tre delområden,
Sudanområdet, Abessinien och Sjöplatån. Norr om Atbara har
man sommar och vinter med korta övergångsperioder,
Centrala Sudan har kyligt väder under vintermånaderna
december-februari, hastigt stigande temperatur i
mars, varmt under återstoden av året med någon
avkylning under regntiden i juli och augusti, Södra Sudan
har två årstider, en torr och en våt med högre
temperatur under den förra, Abessinien har utpräglad
regntid i juni-september med maximum i slutet av
juli. Sjöplatån har regn nästan hela året med två
maxima, i april och om hösten, samt likformig
temperatur året om. Redogörelsen för lufttrycks- och
vindförhållandena behandlar även de högre luftlagren,
och medelst diagram åskådliggöres vindvridningen med
höjden, som ju är mycket markerad. Vid diskussionen
om nederbörden gå förf. också in på frågan om dennas
ursprung inom Nilområdet. Craig har som bekant
redan 1910 framställt den teorien, att detta ursprung vore
att söka på Atlanten, varifrån nederbörden komme med
de sydvästliga vindarna. Förf. anse, att denna teori ej
senare blivit vederlagd. Om sommaren kan fuktigheten
ej härstamma från Medelhavet, utan måste komma
med sydvästliga vindar, och dylika härska hela tiden i
Centralafrika. Abessinien får helt ringa nederbörd från
öster, vilket framgår därav att floderna som rinna åt
detta håll äro helt obetydliga och ej ens nå navet. Åt
avdunstningsmätningar medelst kärl utsatta i vattnet
har stor uppmärksamhet ägnats i Egypten. I
termometerbur använder man numera uteslutande Piches
evaporimeter. Mellan de uppmätta avdunstningsvärdena
i nedsänkta kärl och med Piche i bur har man funnit
följande relationer: i Khartoum 0,58, i Wadi Half a 0,54,
i Assuan 0,45, i G-iza 0,63. Senare mätningar ha mellan
l kvkm kärl och Piche givit en medelkvot av 0,59 vid
Helwan och 0,57 vid Abbasiya (nära Cairo). Man
använder numera kärl av dimensionerna l . l . l m med
skala i mitten. Kartor visa beräknade
avdunstnings-värden, avseende öppna vattenytor för hela området.
De visa i juli maxima mellan Atbara och Assuan med
över 8 mm per dag, minima dels i deltaområdet med
omkring 3 mm, dels kring Sobat med under 2 mm, i
januari maximum kring Vita Nilen norr om Sobat med
över 8 mm, minima i deltaområdet med omkring 2 mm
och i Victoriasjön med 3,5 mm, i april maximum kring
Ätbaras Utlopp med över 10 mm, minima i deltaområdet
med under 4 mm och i Victoriasjön med 2,9 mm. Man
har funnit en korrelationskoefficient mellan
medeltemperatur och medelavdunstning av 0,69, motsvarande 0,4
mm avdunstningsökning per grad C. Vindstyrkan
influerar emellertid också mycket. Beträffande
klimatvariationer framhålles, att ingen märkbar ändring av
de meteorologiska förhållandena ägt rum under de
senaste 50 åren. Förf. ingå icke på ev. variationer
under tidigare historiska skeden. Ett kapitel är ägnat åt
förhållandet mellan klimatet å ena sidan,
hälsotillståndet och vegetationen å den andra, över den sistnämnda
återfinnas goda kartor och ett stort antal vackra
planscher i ljustryck.
Nästa avdelning behandlar de topografiska och
allmänt geografiska förhållandena i de olika delområdena,
den är ytterst rikt och väl illustrerad med kartor och
planscher, bl. a. talrika flygbilder. Det är mycket
välkommet att erhålla en så uttömmande sammanställning
av det rika moderna forskningsmaterialet rörande den
inressanta floden, och man motser med intresse
fortsättningen. Axel Wallén.
NOTISER
Socker som murbrukstillsats, överproduktionen och
därmed följande abnormt låga pris på socker, gör att
man i U. ;S. A. ivrigt arbetar på att finna nya
användningsområden för denna produkt. Enligt ett meddelande
av C. J. Cox och J. Metschl, bägge tillhörande det bekanta
Mellon Institute of Industrial Research, har det utrönts
att en sockertillsats till murbruk och puts avsevärt ökar
dettas hållfasthet. Idén är icke ny, ty enligt dr Cox
torde redan de gamla romarna ha använt sockerliknande
material som tillsats i det murbruk som så glänsande
motstått tidens tand. Även i vissa sockerproducerande
länder har det tidigare förekommit att socker inblandats
vid murbruksberedning för att öka hållfastheten. Dessa
empiriska rön ha nu verifierats genom systematiskt
studium vid Mellon Institute. Prov ha visat att ett murbruk
som innehåller en tillsats av 6 % socker beräknat på
CaOmängden har 60 % större draghållfasthet än samma
murbruk utan sockertillsats. Sockret tillsättes genom
att lösas i en del av utröringsvattnet. Prov beträffande
tryckhållfasthet, binde- och hårdningstid etc. pågå.
Med nuvarande pris på råsocker borde en dylik
tillsats även kunna löna sig i vårt land. För den som
tilläventyrs skulle önska prova metoden bör påpekas att
användandet av sirap eller betmelass knappast torde
vara att rekommendera på grund av dessa produkters
halt av mineralsalter, vilka kunna giva upphov till s. k.
murröta. F. H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
