- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
99

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 25 mars 1933 - Teknisk propaganda, av Frithiof H. Stenhagen - Teknologföreningen har förpliktelser mot sina medlemmar, av Gunnar Traneus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Här har teknologföreningen enligt min mening en
uppgift som "exchange" att fylla. All dylik
information skulle givetvis vara en hela industriens egendom
och via föreningens publikationer bringas till dess
kännedom. Detta i korthet en detalj av den för
hemlandet avsedda delen av propagandan.

Den utländska propagandan borde enligt min
mening bedrivas genom en huvudsakligen
engelskspråkig regelbundet utkommande publikation. Ofta
förekomma i Teknisk tidskrift uppsatser av sådan art,
att man livligt beklagar att de icke, på grund av vårt
språks exklusivitet, bli kända för en större publik.
Själv har jag flera gånger gjort mig mödan att
översätta längre eller kortare stycken ur dylika artiklar
till främmande språk, för att rikta utländska vänners
uppmärksamhet på svensk teknik eller svenska alster.
Hur mycket lättare vore ej saken ordnad, om man
kunde rekvirera hela uppsatsen på ett världsspråk.
Dylika uppsatser ge ofta en levande bild av vad som
försiggår i vårt land och kunde tjäna som
grundstomme i en publikation, vars innehåll i övrigt skulle
bestå av propagandaartiklar. Självfallet skulle ej
valet av uppsatser vara inskränkt till Teknisk
tidskrift. I Svensk papperstidning och andra
fackpublikationer förekomma ofta originaluppsatser lämpade
för spridandet av kännedom om vårt lands
industriella ståndpunkt.

Vad en dylik propagandas ekonomi beträffar, så
borde den kunna tryggas dels genom subvention av
våra exportindustrier, dels genom annonsintäkter,
varjämte ett statsanslag borde vara berättigat. Till
en början kunde man tänka sig ett specialhäfte av
Teknisk tidskrift utkommande en gång i månaden
eller var sjätte vecka med ovan skisserat innehåll.
Ingenting hindrar givetvis, att i tidskriften även
återgåves uppsatser ur svenska industriers
reklamtidskrifter där så önskades eller kunde anses lämpligt,
liksom att artiklar även på andra språk än engelska i
passande fall kunde inflyta. Särskild omsorg finge
självfallet läggas på distributionen, så att åsyftad
verkan i möjligaste mån ernåddes.

Jag har med det sagda endast kunnat löst skissera
ett förslag. En diskussion av ovan antydd art skulle
utan tvivel kunna bringa fram flera värdefulla
synpunkter och ett mera definitivt program. Ett står
emellertid redan nu fast. Vi måste göra klart för
oss, att om vår industri skall kunna fortgå att
utvecklas och vår handelsbalans gynnsamt påverkas,
så kräves att vi alla gå till gemensam aktion. Det
gamla grekiska visdomsordet "känn dig själv" bör för
vårt vidkommande i detta fall lyda "lär andra att
känna dig". I känslan av att våra ingenjörers
existens och framtid också direkt avhänger av
industriens utveckling, liksom hela vårt folks gör det
indirekt, torde det vara berättigat att påstå, att här
föreligger ett intresse för vilket Svenska
teknologföreningen har all anledning att i sin mån verka.
                                                Frithiof H. Stenhagen.

TEKNOLOGFÖRENINGEN HAR FÖRPLIKTELSER
MOT SINA MEDLEMMAR.


Utåt representerar Svenska teknlogföreningen de
svenska ingenjörerna, speciellt i förhållande till
statsmakterna. Det är då av vikt, att föreningen verkligen
förkroppsligar ingenjörsopinionen i landet. I känsla
av denna sin förpliktelse har föreningen kontakt med
landsortens teknici på två sätt, dels genom att dessa
i stor utsträckning äro medlemmar av föreningen, dels
genom att former för samarbete med landets övriga
ingenj or sf or eningar fixerats.

illustration placeholder

Kapten Gunnar Traneus.



Så sant som de svenska ingenjörerna i stort sett
äro kända för skicklighet och energi, bör också
föreningen i högsta potens utveckla dessa båda
egenskaper. – Huru sker det? – icke på det nuvarande
sättet. – Man behöver icke vara gripen av den
senaste amerikanska flugan, teknokrati, för att vara
övertygad om att samhället skulle må väl av att
ingenjörerna hade större inflytande på dess
angelägenheter. Teknologföreningen bör vara ett
instrument för att nå detta mål.

Vad gör föreningen? – Den har skaffat
ingenjörerna lokaler, den har sammanträden, årsfester
– i senare år t. o. m. ibland utom Stockholm –
jubileer och svarar på kungl, remisser. Vid
sistnämnda funktion får föreningens ledning någon gång
en knäpp och påminner sig, att den samarbetar med
ingenjörsföreningar ute i landet. Dessa knäppar
äro emellertid mycket sällsynta, även då det gäller
i eminent mening riksviktiga frågor. Landsortens
ingenjörsföreningar hava nog i stort sett det
intrycket, att samarbetsfrågan slagit sig till rö i
föreningens arkiv. Det är ju även möjligt, att ett
förverkligande av de ansatser, som gjordes för en del
år sedan, är svårt. Men försöka duger.

Fackavdelningarna hava tagit många initiativ och
äro i stort sett livaktiga. De leva sitt eget liv,
stundom präglat av ett starkt kotteriväsen. Deras
arbete är dock av naturliga skäl inriktat på rena
fackangelägenheter. Men vem tillvaratager de stora
gemensamma ingenjörsintressena? – Ingen.

Är det oberättigat att ställa de i senare år
framkomna och delvis förverkligade
utbrytningstendenserna från avdelningarnas sida i samband med
passiviteten hos föreningens ledning? – Säkerligen
icke. – Om man gör tankeexperimentet, att
medlemskapet i föreningen icke längre sammankopplas
med erhållandet av Teknisk tidskrift, hur kommer
det då att gå med anslutningen? – Åtminstone den
fjärmare landsorten torde tämligen mangrant komma
att lämna föreningen, dessutom ett mycket stort
antal stockholmare och närboende utanför och utan
förbindelser med den pyrande klicken.

När man tänker på vilka fonder av energi, som
alla nya årgångar ingenjörer representera, icke blott
fackligt utan mera universellt, blir man beklämd
över bristen på ledning. – Det sägs, att våra
ingenjörer väl äro duktiga teknici men på grund av
bristande kännedom om lagar och författningar,
bankteknik m. m. ofta ej lämpa sig som
företagsledare. – Finns det icke i detta hänseende ett
initiativ att taga, och vem är närmast till hands att
göra det? – Det sägs, att våra ingenjörer sakna
affärssinne och även av denna anledning ofta ej äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free