Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - Siffer Lemoine: Akustiska problem vid studiolokaler för rundradio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
TEKNISK TIDSKRIFT
3 JUNI 1933
Tidigare tillämpade principer för studiolokalers
inredning.
I och med rundradions tillkomst för cirka tio år
sedan blev frågan om kvalitativ elektrisk
ljudupptagning aktuell. Ursprungligen kade man ju ingen
vetskap om hur en studio skulle se ut för att bäst
motsvara sina ändamål. Från Amerika kom
uppslaget att nyttja ytterst starkt dämpade rum, väggar
och tak behängda med tunga draperier, golvet belagt
med mattor av tjockaste slag. Resultatet blev en
akustisk instängdhet, så att man knappast kunde
höra sin egen röst - ett akustiskt "dött" rum utan
efterklang. Den extrema tillämpningen av dessa
principer, som, om de ock senare visat sig ohållbara,
med dåtida betraktelsesätt hade visst fog för sig,
kommo aldrig till användning hos oss, då vi genom
experimentella undersökningar bildat oss viss
avvikande uppfattning i frågan. Utomlands däremot
inreddes studiolokaler med upp till 5-dubbla lager
av ljudabsorberande filtbeklädnad, det ena ovanpå
det andra. Så småningom löptes linan ut, och man
återvände till lokaler av mer normalt utseende.
En av orsakerna härtill och måhända den mest
bidragande var att erfarenheten visade, att man vid
upptagning för rundradio i vissa offentliga lokaler
fick ett i många fall överraskande gott resultat.
Lokalens storlek gav intrycket av rymd, det låg
fyllighet och klang hos musikaliska utföranden på
annat sätt än vid upptagning i den starkt dämpade
studion, om ock ofriheten ifråga om val av
mikrofon-placering förde nackdelar med sig i både kvalitativt
och annat hänseende.
Vid tidpunkten för cirka 5 å 6 år sedan var man
i allmänhet på det klara med att rundradion behövde
inspelningslokaler med ökad efterklangstid i
förhållande till tidigare, ehuru tveksamhet ännu rådde
om den väg, som borde beträdas. Bland de metoder,
som prövades för att förbättra resultaten, må ett par
nämnas. Ett av försöken - för övrigt ej utfört
här - gick ut på att utbilda studion med paraboliskt
krökt yta och med mikrofonen, mer eller mindre
avskärmad, placerad i ljudfocus, experiment, vilka icke
visade sig framgångsrika. Ett annat var införandet
av konstgjort eko, innebärande återgivning genom
högtalare i ett särskilt rum med stark ekoverkan
samt sekundär återupptagning med mikrofon. Denna
senare upptagning tillföres därefter parallellt till
den primära. På så sätt erhålles en viss
fasförskjutning mellan primär och sekundär upptagning,
vilken är akustiskt likvärdig med ökad efterklangsverkan och som alltefter behov kan styrkeregleras
inom vissa gränser. Metoden kan emellertid ej
undgå att alstra en viss kvalitetsförsämring,
beroende på den dubbla transformeringen mellan
akustisk och elektrisk energi.
I fråga om studiolokaler för större musikensembler
är den rationella lösningen givetvis den, som man på
många håll utomlands numera tillgripit, nämligen
uppförande av inspelningslokaler av samma
dimensioner som vanliga konsertlokaler och inredda på i
stort sett samma sätt som dylika. Likheten har
sträckt sig därhän, att lokalerna försetts med
sittplatser för ända upp till tusentalet åhörare och att
publik beredes tillfälle att närvara vid
inspelningarna, en som bekant ej mindre psykologiskt än aku-
stiskt viktig faktor. Skillnaden åter ligger däri, att
mikrofonen vid rundradiering av en offentlig
konsert i regel får hålla sig mer eller mindre i
skymundan, under det att densamma i den egna studion
och vid den egna inspelningen placeras på ur
upptagningssynpunkt fördelaktigaste plats.1
Då Radiotjänst år 1927 inflyttade i sina nuvarande
lokaler i Kungsgatan 8, ansågos tre studior
tillräckligt för dåvarande behov. Av dessa var det
egentligen endast musikstudion, den s. k. "stora studion",
som blev föremål för speciell inredning.
Dimensionerna hos lokalen äro 16 X 20 meter med invändigt
brutet tak av 4,5 meters högsta höjd.
Efterklangstiden förhandsberäknades till cirka 0,9 sek., vilket
visade sig väl stämma med senare utförda
kontrollmätningar.2
Allteftersom rundradiorörelsen under årens lopp
vuxit, ha emellertid flera studiolokaler blivit
behövliga, dels för samtidig programupptagning till skilda
stationer, dels för repetitioner m. m. under pågående
utsändning. Antalet studior har också måst utökas
och utgör nu fem st. Bristen på tillgängligt utrymme
har nödgat till inredning av studior i våning med
vanlig rumshöjd, av vilka den senast tillkomna,
studio V, är avsedd för mindre musikensembler, solister
etc. Rummets dimensioner utgöra cirka 7,5 X 6,5
meter. Liksom tidigare i studio III tillämpades vid
inredningen av studio Y, ävensom vid ombyggnad
av inspelningslokalerna i Göteborg och Malmö,
delvis nya principer i och för ernående av bättre
akustiska förhållanden. En översiktlig redogörelse
härför skall lämnas i det följande.
Rum med konvergerande väggar.
I ett rum med vanlig inredning och med
dimensioner av ovannämnd storleksordning är den normala
efterklangstiden relativt ringa. Lämnas rummets tak,
golv och väggar helt nakna, erhålles en
efterklangstid, som är sammansatt dels av upprepad
reflexionsverkan, dels av stående ljudvågor mellan de mot
varandra parallella rumsytorna. Akustiken i ett dylikt
rum, vilken är irriterande redan för hörseln, kommer
att vid mikrofonupptagning framträda såsom än
sämre. Toner av viss frekvens komma sålunda till
följd av stående ljudvågors förekomst än att
uppträda med mångfaldigt större amplituder, än att
nästan helt försvinna, och ett musikutförande återges
vid reproduktion i förvanskat skick. För att råda
bot härför har regeln tidigare varit att införa
dämpande väggbeklädnad med viss ljudabsorption.
Härvidlag åter kan ej undvikas, att efterklangstiden
samtidigt reduceras, med påföljd, att fyllighet och klang
hos musiken påverkas till det sämre.
I det föreliggande fallet ställde sig problemet
närmast att i ett rum av jämförelsevis liten volym
skapa sådan och så stor efterklangstid, att musik
vid upptagning med mikrofon komme till sin fulla
rätt. Detta innebär - varom mera nedan - ej
blott att rummet ges en utformning, så att efter-
1 Egen lokal eller dispositionsrätt till lämplig dylik ställer
sig givetvis tekniskt likvärdigt. Vid de inspelningar i
Stockholm, vilka tidigare skett i Musikaliska akademiens stora sal
och som samtidigt voro anordnade som offentliga konserter,
erhöllos synnerligen tillfredsställande resultat.
2 Utförlig redogörelse för dessa lokalers inredning är
lämnad i Teknisk tidskrift, Elektroteknik, h. l, januari 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
