Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - Büttner: Fosforsyra som avrostnings- och rostskyddsmedel - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TEKNISK TIDSKRIFT
10 JUNI 1933
det skadade stället, men denna kan icke breda ut
sig under angränsande täckskikt, som fallet ju är
vid färg- och lackskikt direkt på järnyta.
Trots alla fördelar så vara icke heller de med
fosfatskikt skyddade järnföremålen i evighet. Men
man har i fosfaterna funnit ett verksamt hjälpmedel
i kampen mot rosten, vilket i många fall kan
användas, då förut kända metoder svika eller icke
kunna användas på grund av ekonomiska eller
tekniska orsaker.
E-t N-n.
NOTISER
Amylmerkaptan som "varningssignal". Som bekant
har tidigare vid flera tillfällen föreslagits att försätta
lysgas med något starkt luktande ämne för att
underlätta upptäckt av läckor och annat oavsiktligt
utströmmande av gasen. BL a. har för detta ändamål
föreslagits användning av metylmerkaptan, dvs. den
förening som till största delen är ansvarig för
sulfatfabrikernas "luktfråga". I allmänhet äger dock vanlig
lysgas en så pass stark och karakteristisk lukt, att
denna ansetts tillfyllest såsom varningssignal.
Problemet torde dock få ökad aktualitet i och med
införandet av mera effektiva reningsprocesser för gasen.
I Förenta staterna har saken redan blivit aktuell på
grund av den tilltagande användningen av s. k.
naturgas. Denna är i regel så M från svavelföreningar och
andra starkt luktande substanser, att den icke röjer
sin närvaro genom lukten. Såsom avsiktlig
tillsats har därför nyligen föreslagits amylmerkaptan
(CsHiiSH), vilken numera fullt fabriksmässigt
tillverkas inom landet. En tillsats av 8 g av denna
förening pr 1000 m3 naturgas ger sig tydligt tillkänna
genom lukten, men för att fullt betryggande styrka
skall erhållas, föreslås en tillsats av 13-16 g pr l 000
m3 (0,8-1,0 lbs/106 cu. ft).
I detta sammanhang kan möjligen förtjäna omtalas,
att en ny förening, 2,4-dinitroklorbensol, utsläppts i den
amerikanska marknaden såsom särskilt lämplig för
identifiering av såväl alkyl- som arylmerkaptaner, med
vilka den bildar fasta tioetrar med karakteristiska
smältpunkter.
F. H. S.
Avvattning av alkohol, vilket som bekant måste
företagas för att full blandbarhet med bensin skall
ernås vid framställning av motorbränsle av bentyltyp,
företogs till en början fabriksmässigt i Tyskland på
det gängse sättet medelst destillation över bränd kalk.
Ännu till för några år sedan var denna metod
förhärskande där.
På senare tid ha de av S. Young m. fl. utarbetade
isotropiska förfarandena ävenledes börjat tekniskt
till-lämpas för torkning av alkohol. Av kända metoder
kunna särskilt nämnas Guinot’s, vilken arbetar med
bensol och som avskiljer 10 kg vatten pr 100 kg
överdestillerad bensol, resp. ett liknande av v. Keussler,
som arbetar under 10 kg tryck i ternärkolonnen och
där avskiljningen uppges till 26 kg vatten pr 100 kg
bensol. Det tyska spritmonopolet har nyligen vid sex
av sina fabriker infört ett systern, där
tillsatskomponenten utgöres av trikloretylen. Sammanlagda
dygnsproduktionen enligt denna nya metod uppgives
till 340 000 l absolut alkohol. Ett annat förfarande
befinner sig under utarbetande i U. S. A., varvid
avvattning av lägre kokande alkoholer verkställes med
tillhjälp av alkalisalterna av högre kokande alkoholer.
Förutom som tillsats till motorbränsle har den
absoluta alkoholen fått en alltmer vidgad användning
i moderna "cellulosa"- och liknande läcker och
fernissor dels på grund av förhöjd lösningsförmåga
gentemot den vanliga 95 %-iga alkoholen, dels på grund av
minskad "blushing" (utfällning av grumlande
luftfuktighet) vid snabbtorkande fernissor, vari densamma
ingår.
F. H. S.
Förenta staternas utsikter till självförsörjning med
papper. Under denna rubrik meddelades i tidskriften,
allm. avd., h. 35, s. 483, 1931, att allvarliga försök
i U. ’S. A. igångsatts för att framställa vitt papper
och tidningstryck av inhemsk råmaterial,
företrädesvis av i de södra staterna växande tallarter. Dessa
försök hava nu framskridit så, att närmare uppgifter
föreligga i den tekniska pressen där.
Arbetet, som förlagts till Savannah, Georgia, och
som står under ledning av dr Ch. H. Herty, innefattar
fullständiga försöksserier för tillverkning av massa
och papper i en för detta ändamål i halvstor skala
uppförd sulfit- och pappersfabrik, utrustad med samtliga
för en dylik tillverkning nödiga maskiner inklusive en
komplett fourdriniermaskin. Medel till
försöksverksamheten (ca 100000 doll. fördelade på 5 är) ha
anslagits av intresserade parter.
Dr Herty’s undersökningar rörande tillgängligt
råmaterial ha visat, att de i södern växande tallarterna,
vilka tidigare på grund av kådhalten endast använts
till kraftmassa, i många fall icke utveckla harts i
kärnveden förrän etter det 25:te året. Detta är t. e. fallet
med slash pine (pinus heterophylla). På grund av
den snabba återväxten beräknas det, att en fabrik
skulle kunna tillverka 100 ton massa pr dag under en
obegränsad period inom en avverkningsradie av endast
5 miles och en genomsnittlig transportradie för timret
av 3 miles vid rationellt genomförd gallring, varvid
kvarstående över 25 år gamla träd skulle användas av
den i södern arbetande terpentinindustrien och till
byggnadstimmer.
För närvarande täcker slash pine en area av 10 mill.
acres (ca 4 mill. har) gentemot 100 mill. acres av
loblolly och longleaf (Georgia) pine (pinus taeda resp.
palustris), vilka senare speciellt användas i terpentin-
och timmerproduktionen. Det har genom
försöksarbetena ådagalagts, att även dessa arter kunna
användas till vit massa upp till 25:te året. Man
studerar f. n. även användbarheten av ytterligare två i
södern vanliga tallarter, scrub pine (p. Virginia) och
short-leaf pine (p. echinata). De i försöksfabriken
framställda fibrerna sägas utvisa egenskaper, vilka
fullt ut kunna mäta sig med granmassans.
Den ovan anförda beräkningen, 100 ton massa pr
dag inom 5 miles radie, skulle innebära den fantastiska
avverkningssiffran för enbart massaved av omkring
11 m3/har och år. Räknar man å andra sidan med en
så låg avverkningssiffra som 1,0 m3 massaved pr har, så
synes, att de ifrågavarande tillgångarna dock skulle
räcka för en årlig tillverkning av lågt räknat 5 mill.
ton sulfitmassa, dvs. praktiskt taget hela världens
nuvarande årsförbrukning. Denna produktion ligger som
synes inom möjligheternas gränser även vid ett
måttligt utnyttjande av arealen, tack vare den starka
återväxten, som säkerligen medger en rätt hög
avverkning, även om man räknar betydligt mera
försiktigt än metodens förespråkare synas ha gjort. Det
blir givetvis sedan en särskild fråga i hur stor
utsträckning ekonomiska faktorer av såväl produktiv som
protektiv art komma att gynna denna i vardande
befintliga industri, men tydligt är, att de av den
amerikanska marknaden beroende producenterna ha all
anledning att med uppmärksamhet följa vad som här
försiggår, för att i tid kunna se om sitt hus.
F. H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
