Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - Evert Norlin: Förhartsning av bensin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 DEC. 1933
KEMI
93
GO . . 00 100
Tid i dagar
Fig. 2. Lagring i halvfyllda dunkar vid 35° C.
Förhartsningens motverkande genom kraftig
raffinering av krackbensiner.
Den frågan framställer sig självmant: hur skall
man kunna undvika de olägenheter, som krackbensinens förhartsningsbenägenhet medför?
Den tidigast använda utvägen, tillräckligt kraftig
behandling med svavelsyra och alkali vid
raffineringen, är synnerligen otillfredsställande, ty dels
minskas härigenom utbytet av bensin i kännbar grad,
och dels blir bensinen mindre knackbeständig. De
omättade kolväten, som avlägsnas vid raffineringen,
äro nämligen goda antiknackmedel.
Förhartsningens motverkande genom antioxidationsmedel.
Man har emellertid gjort den viktiga upptäckten,
att liksom vissa katalytiskt, i små mängder
verksamma ämnen kunna förhindra knackning, så kunna
även vissa andra organiska ämnen hindra eller
effektivt fördröja bensinens förhartsning genom luftsyrets
oxidation. Dessa ämnen äro därför negativa
oxidationskatalysatorer.
Ett betydligt antal patent hava sedan år 1930 uttagits på sådana förhindrande ämnen, "inhibitors".
Ett större raffinaderi i U. S. A. har under de sista
fyra åren försålt 1,8 millioner fat av en bensin, krackad
i ångfas, vilken har högt oktantal och stabiliserats
genom antioxidationsmedel med gott resultat. De
mest effektiva medlen tillhöra aminofenoler och polyfenoler, såsom pyrogallol och naftoler.
Vid val av antioxidationsmedel måste hänsyn
tagas till vissa nödvändiga egenskaper, vilka
avgöra, om ett ämne är lämpligt vid praktisk
användning. Utom den viktigaste egenskapen, förmågan
att motverka oxidation kunna de övriga angivas i
följande ordning: löslighet i bensin, löslighet i vatten,
färgstabilitet i bensinlösning både i ljus och mörker,
lättillgänglighet och billigt pris, lämplig fysikalisk
form, luktfrihet och till viss grad flyktighet. Ifråga
om effektivitet är det som regel mest fördelaktigt
att använda högeffektiva ämnen, som endast behöva
tillsättas i mycket små mängder. En av de mest
effektiva, monobensyl-p-aminofenol t. e., är effektiv i
koncentrationer under 0,005 %.
I motsats till dessa högeffektiva
antioxidationsmedel finns det även vissa biprodukter från petroleumraffinaderier, träkolningsverk, lysgasverk och
kokserier, vilka biprodukter till viss grad motverka
oxidationen, och vilka äro så billiga, att möjligheten
av deras användning till inblandning i krackbensin
kan tagas under övervägande. Fenol-haltiga
destillat från trätjära och stenkolstjära höra till denna
klass. Emellertid föreligger den risken, att
tillsatsen av dessa ämnen i större mängd kan framkalla
andra olägenheter. Det är möjligt, att i mindre
grad instabila krackbensiner kunna stabiliseras med
dessa nämnda biprodukter, men att mera starkt
instabila bensiner måste försättas med högeffektiva
antioxidationsmedel.
Följande tabell 10 anger induktionsperiodens längd
i minuter hos mycket instabil och medelinstabil
bensin före och efter stabilisering med hög- och
lågeffektiva antioxidationsmedel.
Tabell 10. Hög- och lågeffektiva antioxidationsmedels inverkan på bensiners stabilitet.
Bensin
Induktionsmedel
Induktionsperiod
min.
Mycket instabil Utan tillsats ...... - 115
B. A. P.1 ........ 0,001 285
........ 0,0025 660
Trätjäredestillat .. 0,0025 120
0,01 225
0,05 600
Medel-instabil Utan tillsats ...... - 275
B. A. P........... 0,001 620
.......... 0,0025 930
Trätjäredestillat .. 0,005 450
Antikatalysatorer mot gulfärgning av bensin.
Vissa antioxidationsmedel äro olämpliga, emedan
de framkalla gulfärgning av bensinen, särskilt i
solljus. Emellertid finnas ytterligare katalysatorer,
benämnda i detta sammanhang sekundära
katalysatorer, vilka motverka eller förhindra denna
gulfärgning och därigenom möjliggöra de nämnda antioxidationsmedlens tillsättande i bensin. Mest
effektiva katalysatorer för motverkande av gulfärgning
äro alifatiska aminer, speciellt butyl- och amylaminer. Dibutylamin i mycket ringa mängd kan
tillsättas samtidigt med a-naftol och hindrar då
effektivt gulfärgning. På samma sätt inverkar tributylamin vid användning av monobensyl-p-aminofenol.
Dessa färgstabiliserande katalysatorer kunna även
enbart tillsättas krackbensiner, vilka äro benägna
för gulnande.
Lagringens inverkan på bensinens känslighet för
antioxidatorer.
Av stor betydelse vid användningen av
antioxidationsmedel är bensinens känslighet för deras
inverkan. Det har visat sig, att lagrade bensiner,
varav uttagna provmängder efter olika tidsperioder
försättas med antioxidatorer, äro känsliga för deras
inverkan under induktionsperioden, men sedan denna
överskridits, stabiliseras bensinerna i avsevärt
mindre grad. Detta framgår av siffrorna i tabell 11:
Tabell 11. Inverkan av bensiners lagring på antioxidatorers effekt.
Ny bensin induktionsperiod 130 min.
" +0,003, %
B. A. P. " 460 "
Samma bensin lagrad 6 veckor " 75 ..
i B. A. P. = monobensyl-p-aminofenol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
