Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2. Febr. 1933
- Ernst Praetorius: Ångpannors anskaffnings- och driftkostnader
- Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störning i driften skulle inträffa. Vid anläggningar av
mindre omfattning torde 3 pannor av samma storlek
vara lämpliga, därav 1 reservpanna = 33 %, medan
för större anläggningar en reservpanna för 3 eller 4
pannor i drift, motsvarande en reserv av 25–20 %,
torde räcka.
Högeffektpannor utfalla i allmänhet billigare (per
ton och timme producerad ånga räknat) än pannor
med mindre ångproduktionsförmåga per m2 eldyta.
Vid nyanläggningar gör man därför klokt att välja
pannor med 30–40 kg ångproduktionsförmåga per
m2 och timme, och är det samtidigt fråga om högt
ångtryck, 40–60 kg/m2 eller ännu mer. Man sparar
därigenom ej blott i anskaffningskostnad utan även
platsutrymme. Detsamma gäller för de flesta s. k.
"strålningspannor" utan murverk, vilka ock därför
vinna allt större utbredning.
Ångtrycket har nu till dags inom vissa gränser
intet större inflytande på anskaffningskostnaderna.
Mellan 15 och 30 atö förefinnes sålunda ingen större
prisskillnad, n. b. om man samtidigt tager hänsyn till
det större arbetsvärde ångan med det högre trycket
har, och varigenom den erforderliga ångmängden
blir mindre. För anläggningar som arbeta med
mottrycksmaskiner, kunna understundom ännu högre
tryck – 30 till 50 atö – vara ekonomiskt
försvarliga, ehuru anskaffningskostnaden för själva pannan
vid tryck över 30 kg/m2 stegras ganska skarpt med
stigande tryck.
Verkliga högtryckspannor (vartill torde räknas
pannor arbetande med mer än 40 atö) torde vara
motiverade endast under särskilda driftförhållanden,
som kunna synnerligen väl utnyttjas.
Höga ångtemperaturer (400°–450°C) fördyra
anläggningskostnaderna ganska obetydligt men
erbjuda i de flesta fall så stora fördelar, att de nästan
alltid kunna anses ekonomiskt tillrådliga.
Alltför höga verkningsgrader fördyra
ångpanneanläggningars kostnad, enär för deras uppnående
låga avgastemperaturer, dvs. stora och dyrbara
förvärmareytor därför bliva nödvändiga. Genom
minskandet av kravet på höga verkningsgrader kan man
ofta inbespara 20–25 % på anskaffningskostnaderna.
Ett genomräknat projekt gav exempelvis som
resultat, att genom reduktion på verkningsgradskravet
från 90 % till 85 %, ca 22 % kunde sparas
på anläggningskostnaden. Vid alla med avbrott
arbetande ångpanneanläggnirigar anbefalles därför att
hellre räkna med billigare pannanläggningar, även
om dessa skulle medföra en viss något högre
kolförbrukning.
Att angiva de faktiska anläggningskostnaderna
om ock endast med tillnärmelsevis noggrannhet är
på grund av den stora mångfalden av inverkande
omständigheter och särskilt på grund av de i dessa
tider ytterst labila priserna knappast möjligt.
Kostnaderna kunna variera emellan 5 000 och 20 000 Mark
för varje ton ånga, som per timme skall produceras
– alltså inom ytterst vida gränser.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll ordinarie sammanträde å föreningens lokal den 24
januari.
Den nyvalde ordföranden, överingenjör Fr. Berthelius,
tackade avdelningen för visat förtroende och
förklarade sammanträdet öppnat.
Till justeringsmän för dagens protokoll utsagos
direktör A. Kruse och diplomingenjör Edv. Lundgren,
I avdelningen inträdde följande nya medlemmar,
nämligen genom anmälan civilingenjör Erik Gillberg,
Stockholm, civilingenjör Gösta Magnusson, Skövde, och
civilingenjör T. Wærn-Bugge, Sundsvall, samt genom
inval civilingenjör Bertil Domeij, Västerås, civilingenjör
B. Lagerman, Huskvarna, och ingenjör Erik Lambert
Larsson, Kristinehamn.
Ordföranden meddelade, att ett inkommet standardiseringsärende,
S. M. S. särtryck nr 148: "Spiralborrar
för speciella ändamål", genom sekreterarens försorg
remitterats till avdelningens standardiseringskommitté
för verkstads- och verktygsfrågor.
Från samma kommitté hade inkommit begärda
yttranden beträffande S. M. S. särtryck nr 147: "I. S. A.
29-A, spiralborrar" och nr 148: "Spiralborrar för
speciella ändamål". Avdelningen beslöt uttala sig i
enlighet med dessa yttranden.
Härefter vidtog behandling av "Förslag till teknisk
ordlista för hiss-, omlastnings- och transportanordningar",
utgivet som Meddelande nr 5, dec. 1932, från
Svenska teknologföreningen och utarbetat av en
kommitté, bestående av civilingenjör Wilh. Davidsson
(ordf.), civilingenjör Hj. Nilsson (sekr.), ingenjör
Hj. Jansson, direktör Edw. Larsson och direktör
R. Wahrgren.
Behandlingen inleddes av civilingenjör Davidsson,
som redogjorde för de principer, vilka lagts till grund
vid utarbetandet av ordlistans omfattning, uppställning
och gruppindelning. Anförandet överensstämde i stort
sett med vad som är angivet under rubriken Förord i
förslaget.
Diskussionen öppnades av direktör A. Kruse, som
ansåg, att avdelningen borde känna sig särdeles tacksam
mot kommittén för det, omfattande arbete, den nedlagt
på förslagets utarbetande. Emellertid hade talaren vid
en preliminär granskning av förslaget kommit till det
resultatet, att ordlistan i en del detaljer ej vore så
konsekvent och klar, som önskvärt vore, och visade med
ett par exempel, vad han avsåg. Definitioner och
illustrationer borde avsevärt höja användbarheten och
värdet. Talaren ansåg avsikten med ordlistan utmärkt
men yrkade på att förslaget innan detsamma antages
av avdelningen återremitteras till kommittén för
överarbetning.
Civilingenjör Davidsson framhöll, att kommittén
varit tvungen göra vissa begränsningar i ordlistans
omfattning, vilket även i inledningen framhölls.
Teknikernas i och för sig utmärkta hjälpmedel, ritningen, är
ofta ej tillräcklig för att definiera ett begrepp, och
utarbetandet av illustrationer betyder icke endast
arbete utan även kostnader.
Ingenjör E. Håkansson ansåg att en tekniker, för
vilken ju ordlistan närmast är avsedd, är fullt hjälpt
med att se vilka ord och begrepp som standardiserats
även utan bilder eller definitioner. Talaren ansåg
ordlistans uppställning god men uppehöll sig en del vid
ord och ordgrupper, som ansågs förbigångna. Ingenjör
Håkansson föreslog, att en frist på exempelvis en månad
uppsattes för ingivande av yttranden rörande förslaget,
och att kommittén erhåller uppdrag att överarbeta
listan med ledning av de inkomna förslagen.
Avdelningen beslöt antaga ingenjör Håkanssons
förslag och att ordlistans vidare behandling skulle
upptagas vid ett följande sammanträde.
Ordföranden överlämnade härpå ordet till
diplomingenjör Loewen, Jena, vilkens föredrag benämnts:
"Definition des Begriffes der Messgenauigkeit und seine
Erleuterung anhand von mechanischen und optischen
Messinstrumenten."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:15:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933m/0025.html
