- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
94

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti 1933 - O. Hallström: Några materialfrågor vid svetsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Fig. 3.



den korta överdimensionerade svetsfogen, i händelse
av behov, kan komma till utnyttjande i fråga om
tänjbarhet. Man bör observera den stora betydelse,
som denna skillnad innebär.

I det ovanstående har frågan om svetsmaterialets
tänjbarhet i konstruktionen ventilerats med
utgångspunkt från de erfarenheter, som vunnits beträffande
grundmaterial. I fråga om svetsmaterial förefinnes
emellertid ännu en faktor, som fordrar tänjbarhet
hos materialet och som icke återfinnes bland de
motiveringar för fordran på tänjbarhet hos grundmaterialet,
nämligen svetsfogens krympning. Denna medför
ett flertal komplikationer av olika art. I detta
sammanhang skall emellertid endast några ord sägas om
krympning ur materialsynpunkt.

Den maximala liniära tvärkrympningen, som kan
förekomma i en svetsfog, kan beräknas till ca 2 %.
Vid krympningsmätningar, som av författaren utförts
å 10 mm tjocka stumsvetsfogar, har den verkliga
krympningen uppmätts till 1,5–1,8 %. Det lägre
värdet för svetsfog av blank elektrod och det högre
för svetsfog av beklädd. Vid en bedömning av huru
denna krympning yttrar sig i den färdiga
konstruktionen måste hänsyn tagas dels till konstruktionens
styvhet och dels till svetsmaterialets mekaniska
egenskaper ända från stelningstemperaturen till
rumstemperatur. Fig. 3 visar spänningstöjningsdiagram
för ett ordinärt rent svetsmaterial vid temperaturer
upp till 800°C. Av dessa diagram framgår, att för
en svetsfog i en fullt styv konstruktion
krympningen orsakar spänningar endast under den senaste
delen av avkylningen. Dock framgår genom en
enkel räkning, att dessa spänningar komma att
överskrida sträckgränsen och att denna i ett sådant fall
kommer att bliva avgörande för de uppträdande
värmespänningarnas minimivärde. Största delen av
krympningen kommer dock under alla förhållanden
att gå ut över tänjbarheten, varför alla svetsmaterial
måste besitta en viss tänjbarhet enbart för att i
tämligen styva konstruktioner icke självspricka på
grund av krympning. Härför skulle man kunna anse
ett värde av exempelvis 5 % önskvärt, vilket bör
giva betryggande säkerhet. I allmänhet torde
värmespänningarna icke utgöra någon större fara för
konstruktionen, då en direkt summering av
värmespänningar och driftsspänningar sällan torde kunna
inträffa. Det finnes givetvis fall då drifts- och
värmespänningar giva resulterande spänningar högre än
driftsspänningarna. Ett typiskt exempel härpå är den på sina
håll mycket använda sidosvetsen vid överlappning.
Som förut omnämnts ärspänningen i en sådan under alla
förhållanden ojämn. Därtill blir den mycket utsatt för
värmespänningar på grund av den relativt korta längden
mellan svetsarna och att oftast båda svetsarnas
krympning samarbeta. Detta förhållande bör speciellt, när
denna förbindningstyp användes i konstruktioner med
utmattningspåkänningar, tagas med i beräkningen.
Eventuell spänningsglödgning borttager spänningar
och elastiska deformationer men ej permanenta.

Slaghållfasthet.

De fall, då tänjbarheten såsom sådan beräknas
kunna få tillfälle till utnyttjande, äro för att vid
abnorma dynamiska påkänningar hindra olycksfall,
som kunna bliva en följd, om konstruktionen går till
brott. I sådana fall blir den del, där tänjbarheten
utnyttjas, förstörd som konstruktionsdetalj, men den
kan tack vare sin tänjbarhet ha hindrat olyckor genom
att den ej gått till brott. Kapten Dyrssen[1] har

illustration placeholder

Fig. 4.




[1] Teknisk tidskrift, häfte 4, 28 jan. 1933.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free