Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - Den nya järnvägsviadukten vid Roslagstull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102 TEKNISK TIDSKRIFT 23 SEPT. 1933
DEN NYA JÄRNVÄGSVIADUKTEN VID ROSLAGSTULL.
Fig. 1. Elevation av viadukten.
Vid framdragandet av den enkelspåriga järnvägslinjen mellan stambanan och Värtahamnen för 50 år sedan överbyggdes Roslagsvägen vid tullen strax söder om Brunnsviken med en viadukt av totalt endast 6 m bredd, varjämte den naturliga dalsänkan ner mot Brunnsviken avskars från vattnet genom en 4,5 m hög bank. Givetvis måste man väl förmoda, att detta förfaringssätt var det vid tidpunkten ifråga ur järnvägstrafikens synpunkt riktigaste, men det är också allom vittnat och uppenbart, att det varit till oerhört stort men för gatutrafiken. Stockholms stad har därför sett sig föranlåten att på sin bekostnad ersätta den gamla viadukten och större delen av banken med en ny viadukt av järn, som
lämnar tillräckligt utrymme för gatutrafiken och i möjligaste mån återställer den fria utsikten ner mot Brunnsviken. Arbetet, som utförts av gatukontoret,
har nyligen avslutats. Då viaduktkonstruktionen i en del avseenden skiljer sig från hittills utförda konstruktioner för järnvägsviadukter, torde en närmare beskrivning vara motiverad.
Viadukten, som har en total längd av 51 m, utgöres av en kontinuerlig balkbro i 6 spann, av vilka de tvenne mittspannen hava 8,7 och de övriga spännen 8,4 m spännvidd. Mellanstöden utgöras av 10 st. pendelpelare utan inbördes tvär förbindningar.
Det östra landfästet är grundlagt å berg i dagen.
I övrigt utgöres undergrunden av fyllning, huvudsakligen sprängstensfyllning, vilande å lera och sand samt därunder morän och berg. Största djupet till fast botten uppgår till 23 m, varav icke mindre än 14 m stenfyllning. Grundundersökningarna, vilka utfördes av fil. dr C. Caldenius, voro synnerligen besvärliga och tidsödande. Det västra landfästet samt pelarna äro grundlagda i fyllningen. Detta landfäste är försett med en kraftigt framskjutande grundplatta, varigenom man avsett att undvika landfästets vinkeländring vid sättningar. Pendelpelarna äro parvis grundlagda å plintar av betong å frostfritt djup. Såväl det västra landfästet som pelarna äro försedda med anordningar för bekväm justering av huvudbalkarnas höjdläge vid sättningar i grunden.
Pelarna äro utförda av DiP 28 med sfäriska stålgjutgodslager i bägge ändar. Öppningarna mellan pelarflänsarna äro av utseendeskäl täckta med påsvetsad 4 mm plåt, varefter mellanrummen fyllts med betong.
Överbyggnadens bärande konstruktion utgöres av 2 st, huvudbalkar av DiP 70 samt däremellan tvärbalkar av INP 50, i vilka sekundära långreglar av
DiP 28 äro upphängda. Mellan huvudbalkarna är anordnat ett vindförband av vinkel järn, infästat i knutplåtar på översidan av huvudbalkarnas underflänsar. Genom vindförbandet, som ej är synligt i fasad, bildar överbyggnaden en i sidled styv skiva, styrd endast vid landfästena. Som en följd därav ha tvärförbindningar mellan pendelpelarna kunnat
uteslutas. Avståndet mellan huvudbalkarna har valts relativt stort (3,8 m), dels för att erhålla stor konstruktionshöj d för vindförbandet, vars teoretiska spännvidd utgör 51,0 m, dels för att hålla nere
Fig. 2. Tvärsektion av överbyggnaden.
Fig. 3. Totalvy över viadukten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
