Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Motortrafikens andel i kostnaderna för väghållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 10
l TEKNISK TIDSKRIFT
OKT. 1933
INNEHÅLL: Motortrafikens andel i kostnaderna för väghållningen. - Arbetsanordningar vid Krångede kraft-
verksbyggnad, av civilingenjör Albert Öhman. - Kommunalteknikernas årsmöte 1933. - Notiser.
MOTORTRAFIKENS ANDEL I KOSTNADERNA FÖR
VÄGHÅLLNINGEN.
Enligt regeringens anmodan hava 1931
års väg- och brosakkunniga, för vilka gene-
raldirektör G. Malm är ordförande och
civilingenjör N. von Matern sekreterare, av-
givit utlåtande och förslag bl. a. över "i
vilken utsträckning motortrafiken bör del-
taga i kostnaderna för väghållningen i
riket". Utlåtandet, som avgivits den 19
aug. 1933, återgives här nedan in extenso.
Den grundläggande principen för automobilbe-
skattningens anordnande har i vårt land varit,
att motortrafiken skall genom särskild beskattning
gälda den merkostnad, som denna trafik orsakar väg-
väsendet; skatten har med hänsyn härtill ansetts böra
anpassas bl. a. efter den vägslitning, varje fordon
utövar.
Före skattehöjningen år 1932 framfördes från olika
håll den uppfattningen, att "automobiltrafiken beta-
lade endast en mindre del av de väghållningskostna-
der, den förorsakade, och att den åtnjöte faktisk sub-
vention av det allmänna med årligen flera tiotal mill.
kronor". Dylika synpunkter framlades bl. a. av järn-
vägsstyrelsen, av Stockholms rederiförening, Svenska
järnvägsföreningen m. fl.
År 1932 genomfördes emellertid en skatteökning för
motortrafiken, som beräknades höja den samman-
lagda skattebelastningen från 65,1 mill. kr. till 80,1
mill. kr. eller med ca 23 %. (Nådig proposition nr
174/1932.)
Det gäller nu att utreda, om den sålunda gällande
beskattningen är sådan, att motorfordonstrafiken ge-
nom densamma bringas att lämna sitt skäliga bidrag
till väghållningen.
Det torde därvid först böra framhållas, att en un-
dersökning av de individuella fallen giver mycket
skiftande resultat. Sålunda är lätt att leda i bevis,
att den från storstäderna utstrålande motortrafiken
belastas med en beskattning, som för områdena när-
mast städerna betydligt överstiger de av trafiken för-
anledda kostnaderna. När motortrafiken glesnar, in-
träder så småningom ett motsatt förhållande.
Vid utredningens verkställande får man sålunda be-
handla motortrafiken såsom ett sammanhållet helt.
Hur sedan skatten skall belasta och uttagas av de
olika motorfordonen, blir en senare fråga, som tarvar
sin särskilda utredning, liggande utanför de sakkun-
nigas uppdrag.
Vägväsendets kostnader böra skäligen bäras av
alla parter, som hava nytta av vägarna, och detta dels
i proportion till den nytta, som varje part har av dem,
och dels i förhållande till de kostnader, som tillgodo-
seendet av de olika parternas krav på vägarna med-
för.
De parter, som draga nytta av vägarna, äro i för-
sta hand trafikanterna, som i regel kunna hänföras
till någon av följande huvudgrupper: motorfordon,
hästfordon, cyklister och fotgängare.
En annan intresserad part är staten, som har ett
allmänt intresse av, att landet för den allmänna kul-
turutvecklingen blir genomdraget av ett härför läm-
pat och vidmakthållet vägnät. Staten behöver dess-
utom vägar för försvarsväsendet och för andra all-
männa ändamål. Sålunda göra vägarna gagn för
framdragande av telegrafverkets ledningar.
Det allmänna, representerat av kommunerna av
olika slag, ha ett motsvarande intresse av vägarna.
Och slutligen tillgodoses olika lokala intressen, den
lokala bebyggelsen, markägarna och de personer, som
bygga och bo invid en allmän väg.
De olika intressenterna beträffande väghållningen
äro sålunda, förutom motorfordonstrafiken, övriga
trafikanter på vägarna, staten samt andra allmänna,
lokala eller privata intressen.
Det är tydligt, att om motortrafiken hade monopol
på vägarna, på samma sätt som järnvägarna över
sina trafikleder, och alla andra trafikanter voro av-
lägsnade från vägarna, skulle motortrafiken kunna
framgå hastigare och utan samma risk som nu, en
risk, som motorfordonen bl. a. måste betala med hö-
gre försäkringspremier. Om å andra sidan ingen mo-
tortrafik funnes, skulle övriga intressen i alla fall be-
höva vägar och nödgas utbetala kostnader för deras
byggnad och underhåll. Nu måste alla här nämnda
intressen enas om de allmänna vägarna, och det gäl-
ler att så rättvist som möjligt fördela kostnaderna på
de olika intressena.
Väghållningens kostnader äro huvudsakligen att
hänföra till två slag av arbeten: vägunderhåll och
vägbyggnader.
Barmarksunderhållets kostnad är till en mindre del
beroende av klimat, frost och nederbörd, växtlighet
m. m. och oberoende av trafikens storlek. Denna del
har av dåvarande byråchefen Bolinder i 1929 års väg-
sakkunnigas betänkande benämnts grundkostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
