Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 23 juni 1934 - Östergötlands vattenkrafttillgångar, av Martin Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HAFT. 25 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 23 JUNI
ÅRG. 64 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1934
INNEHÅLL: Östergötlands vattenkrafttillgångar, av civilingenjör Martin Ljungberg. - Notiser. - Insänt.
ÖSTERGÖTLANDS VATTENKRAFTTILLGÅNGAR.
Den betydelsefulla frågan om Östergötlands vattenkrafttillgångar eller m. a. o. vattenkraften i Motala ström med tillflöden behandlades i ett föredrag av civilingenjören Martin Ljungberg vid teknologföreningens årsmöte i Norrköping i maj månad. Därvid skildrades - efter en topografisk översikt - de hydrologiska förhållandena mycket ingående, varefter föredragshållaren redogjorde för utbyggd och utbyggbar vattenkraft samt lämnade i anslutning till ljusbilder några data för de större kraftverken för att slutligen ställa kraftresurserna i relation till det nuvarande kraftbehovet. Föredraget, med uteslutande av kraftverksbeskrivningarna, återges i det följande.
Östergötland utbreder sig mellan Vättern i väster och havet i öster, mellan Kolmården och Tylöskogen i norr och Holaveden och andra utlöpare från det småländska höglandet i söder. Som ett band tvärs över Östergötland sträcker sig Motala ström från Vättern till Bråviken och havet. Med nästan rakt ostlig huvudriktning följer den i sitt lopp nära foten av den i terrängen skarpt utbildade förkastningslinje, som utgör naturlig gräns mellan den högre belägna skogsbygden i norr och den bördiga slätten, som utbreder sig söder om strömmen ned mot bergs- och skogstrakterna i södra delen av landskapet. Motala ström mottager under sitt lopp, som helt och hållet faller inom Östergötland, stora biflöden, av vilka Svartån och Stångån från söder och Finspångsån från norr äro de viktigaste. Det område, varifrån strömmen samlar vatten, blir härigenom mycket vidsträckt och omfattar i själva verket nära nog hela Östergötland och dessutom goda delar av angränsande landskap, Småland, Västergötland och Närke. Endast i kustområdet rinna några mindre vattendrag direkt till havet och i nordost dräneras ett obetydligt område genom Nyköpingsån. En beskrivning av Östergötlands vattenkrafttillgångar blir därför i verkligheten en beskrivning av vattenkraften i Motala ström och dess biflöden inom länet. Kartan fig. 1 med landskapets gränser heldragna, och strömmens flodområde ävensom delområdena prickade ger en bild av vad som är väsentligt i detta sammanhang.
Ser man endast till vattenkraften, är Motala ström den största av landets floder, som söder om Dalälven rinna till Östersjön. Eljest är Mälarens avlopp vattenrikare, men detta saknar ju utbyggbar vattenkraft. Även vid jämförelse med övriga vattendrag i södra och mellersta Sverige framstår Motala ström såsom en av de mest betydande floderna.
Den överträffas endast av Göta älv ifråga om storlek och rikedom på vattenkraft. Strömmens nederbördsområde omfattar vid mynningen i runt tal 15 500 km2. Själva Östergötland har en areal av något mer än 11 000 km2.
Höjdförhållandena äro också gynnsamma med hänsyn till vattenkraften. Vättern ligger 88,5 m över havet och de stora biflödena från söder rinna upp på en höjd av 200 à 300 m över havet. Biflödena från norr äro i detta avseende något sämre ställda. Deras källsjöar anträffas i regel på en höjd av omkring 120 m över havet.
Motala ström sänker sig från Vättern stegvis genom Boren, Norrbysjön, Roxen, och Glan ned till havet. De olika stegen i denna trappa hava följande höjder:
Vättern-Boren 15,2 m Roxen-Glan 11,8 m
Boren-Norrby- Glan-havet 21,5 "
sjön 7,3 " _________________
Norrbysjön- Vättern-havet S:a 88,5 m
Roxen 32,7 "
Svartån och Stångån inmynna bägge i Roxen. Källorna till dessa biflöden ligga utanför Östergötlands gränser. Vad Svartån beträffar har den betydelse för Östergötland först nedom sjön Sommen. Visserligen finnas i ett av Sommens mera betydande tillflöden - Bulsjöån - några kraftstationer, belägna inom länet, men de lämna sin kraft företrädesvis till orter utom Östergötland. Sommen ligger 146 m över havet och således 112 m över Roxen. Det är alltså den sistnämnda fallhöjden, som i Svartån står till förfogande för Östergötlands del. Mellan Sommen och Roxen innehåller Svartån inga sjöar, men vattendraget är i det närmaste profilreglerat med utbyggda kraftverk i de flesta fallstegen. Utbyggnadsförhållandena skola ytterligare beröras längre fram.
I Stångån kan man draga gränsen för dess betydelse som kraftkälla för Östergötland vid utloppet från sjön Stora Rengen, som ligger 84,5 m över havet eller omkring 51 m över Roxen. Även längre upp i Stångån före dess inlopp i sjön Åsunden finnas emellertid ett par tillgodogjorda fall av rätt stor betydenhet. Det är Blomfors och Tyrisfors, som bägge tillhöra Forsaströms kraft-a.-b., som förser Åtvidabergstrakten och för övrigt även andra orter inom ett ganska vidsträckt område i sydöstra Östergötland och norra Kalmar län med elektrisk kraft. Till samma företag höra också Sjösäters kraftstation i ett tillflöde till Järnlunden. Bolagets mest betydande vattenkrafttillgångar ligga emellertid i Storån, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
