- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
429

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 46. 17 nov. 1934 - Hjalmar O. Dahl: Den ekonomiska aggregatstorleken vid vattenkraftanläggningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 46 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 17 NOV.
ÅRG. 64 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1934

INNEHÅLL: Den ekonomiska aggregatstorleken vid vattenkraftanläggningar, av professor Hjalmar O. Dahl. - Handelsspärr och kommunikationer. - Nyheter på metallforskningsområdet. - Teknologernas båthus. - Notiser. - Litteratur. - Sammanträden.

DEN EKONOMISKA AGGREGATSTORLEKEN VID VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR.

Av professor HJALMAR O. DAHL.

Under vattenkraftteknikens tidigare utvecklingsskede bestämdes antalet aggregat i en kraftstation vanligen ur den synpunkten, att man med de insatta turbinerna - trots att vattenföringen starkt växlade - borde kunna med god verkningsgrad utnyttja även den lägsta förekommande vattenmängden. Antalet aggregat utföll därvid i regel rätt stort, oftast blev det tre till fem aggregat och någon gång till och med flera. Detta innebar så till vida en fördel, att det då för tiden såsom nödvändigt ansedda reservaggregatet blev av mindre storlek, och vid eventuella fel å något aggregat uppstod en relativt obetydlig inskränkning i stationens kapacitet. Endast vid få tillfällen, såsom vid Trollhättan, begränsades aggregatstorleken av vad man då ansåg vara maskintekniskt möjligt och lämpligt.

Relaterade byggnadssätt medförde dock vissa olägenheter. Genom de många aggregaten blev hela anläggningen mera komplicerad, och speciellt den elektriska instrumenteringen. Skötseln av anläggningen blev även besvärligare och dyrare, enär en större personal erfordrades. Man fann även relativt snart att turbinernas verkningsgrad utföll högre ju större dimensioner de erhöllo, varför även i denna omständighet låg ett skäl för inskränkning av aggregatantalet.

Ett gott exempel på utvecklingen under detta skede erbjuder Uddeholms båda första anläggningar i Klarälven, Forshult med sju lika stora aggregat och senare Krakerud med tre aggregat, varav det ena hälften så stort som vartdera av de båda andra inbördes lika stora aggregaten. Krakerudssystemets förtjänster ur ovan anförda synpunkter äro påtagliga. Ett annat exempel utgör Bergsslagets anläggningar i Dalälven, Bullerforsen med sex lika stora aggregat - fyrdubbla liggande turbiner - och Forshuvud med tre aggregat, vertikala enhjuliga turbiner, vilken typ härmed introducerades i Sverige även för sådana anläggningar, där denna ej direkt betingades av fallhöjden. Också vid Forshuvud vann anläggningen i enkelhet och toppverkningsgrad. Vid lägsta vattenmängd blir tydligen frågan om verkningsgraden något svävande.

I och med kaplanturbinens framträdande har frågan ändrat läge. Med den höga verkningsgrad, som kaplanturbinen kan prestera även vid mycket små vattenmängder blir vattenhushållningssynpunkten väl tillgodosedd om anläggningen förses med blott ett enda eller någon gång med två aggregat. I fråga om enkelhet och god verkningsgrad vinner man således alla fördelar. Vid mycket stora anläggningar kvarstår visserligen frågan om aggregatstorleken behöver begränsas av maskintekniska hänsyn. Maskintekniken har emellertid utvecklats i sådan grad, att man knappast behöver för dess del påyrka någon dimensionsbegränsning. Härpå utgöra de båda kaplanturbinerna vid Vargön med 8 m hjuldiameter ett slående exempel. Emellertid måste man då fråga sig, om ej i alla fall en ekonomisk gräns för aggregatstorleken existerar, så att man vid alltför stora turbiner får betala fördelarna av enkelhet och bättre verkningsgrad för dyrt.

Vid likformiga turbiner är vid viss fallhöjd vattenmängden proportionell mot kvadraten på diametern och varvtalet omvänt proportionellt mot diametern. Till följd härav blir turbinens volym proportionell mot Q : n där Q är vattenmängden pr sek. och n är varvtalet pr minut. Om nu hela vattenmängden Q1 uppdelas på z st. aggregat blir Q2 = Q1 : z. Vidare blir

illustration placeholder


Man finner sålunda, att om volymen av en turbin för hela vattenmängden betecknas med 1, så blir totalvolymen av resp. 2, 3, 4 och 5 turbiner för samma totalkapacitet resp. 0,707, 0,577, 0,500 och 0,447. Skillnaden är som synes rätt betydande. Vid övergång från två till ett aggregat ökas volymen med 41,5 %, vid övergång från tre till två aggregat med 22,5 % och vid övergång från fyra till tre aggregat med 15,5 %.

Man gör sig då närmast den frågan i vilken grad angivna volymökning för stora aggregat kommer att öka kostnaden för maskineri och byggnad. Det är enkelt att visa, att de delar av tvenne likformiga turbiner, som verkligen dimensioneras ur hållfasthetssynpunkt, även ifråga om godstjockleken behöva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free