- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Väg- och vattenbyggnadskonst /
6

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - A. Löfroth: Vattenslagsprov vid statens kraftstation i Trollhättan - En ekonomisk typ av mindre vattenkraftstationer på berggrund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEKNISK TIDSKRIFT

27 JAN. 1934





.^- ––––– – ––––-





_y
X"
- - . - . ––––––––– -, ->^




/\





––– . ––––
/



.2 +39 0


.\ /



A-
Kl.’
1.13














_~- ––- ––––-





- ––––––– .
, ––- - "-^



.4







KM
i –––
1.14








v-i RAO -?nn ann qnn m
nn unn ipnn ROO^

VSpikön

Fig. 4. Vattenprofiler (högra kanalgrenen).

Skiborden vid fördelningsbassärigen voro vid
från-slaget igensatta till -(- 39,30 eller till samma höjd som
vattenståndet hade vid Spikön.

Den totala fallförlusten vid jämvikt efter
frånsla-get utgjorde endast några få centimeter. Enligt
beräkning skulle den högsta vattenytan, jämnt
fördelad mellan kanalintaget och kraftstationen, utgöra
+ 39,79.

Vattenslagets förlopp
åskådliggöres i fig. 3 genom grafisk
framställning av avläsningen
vid skalorna l-8 (se fig. 1)
samt vågens fortplantning vid
olika tider genom
vattenprofilerna å fig. 4. Vattenytan
nådde strax efter kl. 11,14 en
högsta medelhöjd av -(- 39,81.
Överensstämmelsen med
beräkningen är sålunda god. Vid
beräkningarna användes ett
ju-värde av 0,9, vilket innebär,
att 10 % av vattnets levande
kraft förbrukas genom virvlar.
Uppdämningen sker
emellertid så lugnt, att ^-värdet
säkerligen är högre än 0,9.
Detta inverkar emellertid icke
på vattenhöjden med mer än
några få centimeter.

Provet gav den värdefulla
upplysningen, att den lokala
överhöjningen vid skalan 8 i
vänstra grenen är ganska
avsevärd, ehuru av kort
varaktighet. Detta beror på
följande omständighet. Genom den
högra kanalgrenens rymligare
sektion och något kortare

längd når vågen fram till förgreningspunkten
hastigare i denna kanalgren än i den vänstra. När vågen
därför i högra grenen uppnått förgreningspunkten,
utbreder den sig dels upp mot intaget och dels med
strömningen ned i vänstra älvgrenen, där den
sammanlagras med den från kraftstationen kommande
vågen och åstadkommer 20 centimeters överhöjning
under omkring 1/2 minut.

EN EKONOMISK TYP AV MINDRE
VATTENKRAFTSTATIONER PÅ BERGGRUND.

Den i begynnelsen av betongens tidsålder av
byggaren som axiom godtagna satsen om betongens
oförstörbarhet har under det sista decenniet på ett
otvetydigt sätt vederlagts av konstaterade skador
på flera byggnadsverk i vatten.

Ett sätt att minska kostnaden för framtida
reparationer av betong i vattenbyggnadskonstruktioner
är otvivelaktigt att vid planering och konstruktion i
möjligaste mån söka undvika det ömtåliga
materialet på ställen, där betingelserna för dess förstöring
genom urvaskning äro stora.
Konstruktionsprincipen leder till speciella konstruktioner, i synnerhet
om man samtidigt beaktar det olämpliga i att först
spränga bort gott berg och sedan ersätta det med
dyrbar och tilläventyrs mindre god betong. Såsom
med ett par exempel - två mindre
vattenkraftstationer, konstruerade av Vattenbyggnadsbyrån -
skall visas, kan såväl en förenkling av byggnaderna
som ett förbilligande följa av principens renodling.

Fig. l visar en tvärsektion av den nu i det
närmaste färdigbyggda kraftstationen vid
Storlugn-strömmen i Voxna älv. Fallhöjden uppgår efter
uppdämning till ca 5,7 m, och kraftstationen skall vid
denna fallhöjd utnyttja en vattenmängd av 4,6 m3/s.
Motsvarande effekt blir 250 hkr.

Turbinen - av Kaplan-typ - är uppställd på en
propp av betong i ett vertikalt turbinschakt, vars
väggar utgöras av oklätt berg. Drivvattnet ledes till
kraftstationen och återledes till älvfåran genom
korta bergkanaler. Avloppets övre del utgöres av
en oklädd tunnel, vilken alltid skall gå vattenfylld
och vars längd fördenskull måst begränsas med
hänsyn till turbinregle ringen. För att utsläppa luft, som
instängts i rummet mellan sugröret och berget, har
detta genom ett rör under turbinen satts i
förbindelse med den yttre luften.

Avstängningen vid kraftstationen sker med inom
maskinsalens plan förlagda träluckor, vilka kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934v/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free