Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 60 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 23 febr. 1935 - Jean Drakenberg †, av Thore Thelander - Den ekonomiska aggregatstorleken vid vattenkraftanläggningar, av K. I. K. och Gottfried Berg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medkänslan för allt mänskligt, som oemotståndligt
drog till sig alla med vilka han kom i beröring och
skapade i vida kretsar en varm vänskap och ett
obegränsat förtroende. Hans redbara karaktär och hans
från all småsinthet fria omdöme vid utförande av de
uppgifter inför vilka han ställdes, grundade ett
anseende, som heller aldrig genom missbruk
vedervågades.



Född i Västerås den 29 juli 1859 tog Drakenberg
sin studentexamen i Stockholm 1879 och blev samma
år elev vid Tekniska högskolan, varifrån han utgick
som mekanisk ingenjör 1882. Därefter praktiserade
han såväl i Sverige som i England och Skottland i
5 år, varefter han ett par år tjänstgjorde som
maskinist på engelska fartyg i Australien och i Japanfart.

Drakenberg var sålunda väl förberedd på
fartygsbyggnadsområdet, då han 1889 började såsom
konsulterande ingenjör. Ett avbrott i denna verksamhet
gjorde han 1901, då han från styrelsen för
Bergnings- och dykeri a.-b. Neptun blev erbjuden platsen
såsom verkställande direktör i detta bolag. Här
stannade han till 1912, men fann sig aldrig riktigt
tillrätta i det ständiga köpslåendet och processandet
om bärgningskostnader, som ofta utgjorde
huvudparten av hans arbete.

Drakenberg lämnade därför detta, annars nog så
intressanta arbete och återgick till utövande av
konsulterande verksamhet. På detta område utförde
han en omfattande nydaning vid planläggande,
konstruktion, byggandet och utrustning, huvudsakligen
av modärna lastångare och kom därvid flera gånger
i motsättning till dem som ansågo att
nymodigheterna stundom sträckte sig väl långt. Utvecklingen
har emellertid visat, att han i sina idéer ingalunda
begått några överdrifter, utan rätt bedömt de kommande
nya förhållandena.

Ett område som Drakenberg suveränt behärskade
och där hans omutliga rättrådighet gjorde sig fullt
gällande var besiktning och värdering av
fartygsskador, och mångtaliga äro de utlåtanden, som han
på detta område varit med om att utföra. Såsom
ombud för Bureau Veritas har han också nedlagt ett
mångårigt värderat arbete. Hans rika erfarenhet
och organisatoriska förmåga togs också i anspråk
både såsom ordförande i Svenska
teknologföreningens avdelning för Skeppsbyggnadskonst och såsom
flerårig medlem av Stockholms stads hamnstyrelse.

Fastän Jean Drakenberg nått den relativt höga
åldern av 75 år, fortsatte han ännu delvis sin
verksamhet, och på grund av den till det yttre obrutna
spänstigheten till såväl själ som kropp kunde ingen
ana, att han blott efter en kort sjukdom skulle ända
sina dagar. Som en god och glad kamrat skall hans
minne länge i tacksamhet bevaras.

Thore Thelander.

DEN EKONOMISKA AGGREGATSTORLEKEN VID
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR.

MERA PUZZLE.

Att den allmänna uppfattningen om vad det lämpliga
antalet maskinenheter i ett vattenkraftverk beror av
kanske blivit en smula svävande och lämnar rum för
personliga krav förklaras väl av att konstruktiv
konsekvens i allmänhet — även av praktiska skäl — är
mycket sväruppnåelig och att det nödvändiga
samförståndet mellan tekniker av tre olika fack alltid blir
ofullkomligt och i många fall dåligt. Man torde därför
knappast komma till klarhet på en trång och knagglig
statistiskt-syntetisk väg: lagbundenheten försvinner lätt
i de individuella variationerna och standardstegen.
[1] Att
den analytiska vägen här och där blir en smula osäker
genom att approximationerna äro grova berättigar icke
fribyteriet. Analysen är icke något irrbloss; att den i
detta fall kan ådagalägga existensen av ett stationärt
kostnadsläge är ett bevis för dess lyskraft. Den kan
nog vara i stånd att lysa syntesen rätt när den far vilse.

Bland de orsaker som hålla vikts- och
kostnadstillväxten under volymstillväxten (d³) torde den döda
vikten, väggarnas uppstyvning med fjädrar, ökningen av
antalet ledskenor samt att bearbetning och i viss mån
formning väsentligen äro funktioner av yttillväxten
(d²), vara ganska framträdande vid turbinerna,
övergång från ett enklare till ett bättre material betalar sig
ej alltid själv. Dessa faktorer, av vilka den döda vikten
och avvikandet från likformigheten, återgå på
svårigheten resp. ansträngningen att utnyttja materialet
— och vattnet — äro givetvis universella. Generatorns
vikt brukar ibland överslagsvis vid olika typer sättas
proportionell med det vridande momentet (d. v. s. med
Q/n=d², hänfört till turbinen) eller vanligen med
effekten och omvänt med roten ur varvtalet; de
elektromagnetiskt verksamma delarna — statorjärnet och
polkransen — borde ju egentligen växa proportionellt med
effekten (dvs. med d²), men den döda vikten växer när
varvtalet avlägsnar sig från det "optimala". Den
onormala -— långsamt gående, tunna — typen spelar en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>