Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
Fig. 6. Karta visande sambandet mellan malmförekomster och den kaledoniska och kaledonisk-hercyniska
veckningen.
gnej sades oeli genomsattes av eruptiv av synorogen
natur. Genom den särskilda beteckningen å kartan
kunna de starkast veckade och eruptiviserade
områdena iakttagas.
Devonbergarter förekomma endast i de centrala
delarna (mellan 72 gr. 30 min. till 74 gr.) och äro
molassbildningar till den kaledoniska veckningen,
vilken ännu i devonen visar sig, fastän i allmänhet
med svag veckning. Dock ha även lokalt starkare
rörelser — delvis med eruptivverksamhet —
förekommit (jfr fig. 5). De devona sedimenten bestå till
största delen av sandstenar, men även av
kvartsi-tiska, skiffriga och märgliga bergarter samt
konglomerat.
Efter de devona avlagringarna följa kontinental
karbon, vars sediment ofta hava stor likhet med
devonens. Här och var i devon- och
karbonlokali-teterna finner man basiskonglomerat. De karbona
sedimenten ligga som de devona i det centrala
Ostgrönland och så att säga kongruent till dessa.
Den kontinentala avlagringsperioden efterföljdes
av en marin transgression i perm, som kännetecknas
av kalker och dolomiter. I perm inträdde så
berggrundrörelser, som förorsakade
konglomeratavlag-ringar, sandstenar m. m.
Öster om den i ca NNO till SSV gående
begränsningen till de kaledoniska, devoniska resp. karboniska
bergarterna befinna sig de delvis överlagrade
meso-zoiska avlagringarna, vilka synbarligen till största
delen bildats som transgressioner. Dessa bergarter
hava endast lokalt och i ringa mån utsatts för
dis-lokationskrafter.
Själva kustbandet, utanför mesozoikum, av det
centrala Ostgrönland utgöres till stor del av tertiära
(event. delvis tillhörande senkrita) eruptiv.
Av såväl tektoniken som stratigrafin och
eruptivi-seringen att döma hava de bergbildande perioderna
i huvudsak varit:
En kraftig kaledonisk orogenes med omfattande syn-
till sen synorogen sur
erup-tivinvasion. Denna visar
sig mestadels gångformigt,
men även batoliter och
lakkoliter förekomma.
En svagare, men lokalt
relativt kraftig intradevon
och upp i karbon gående
rörelse (möjligen den
fortsatta kaledonveckningen)
med relativt stor
eruptiv-uppträngning på sina håll.
Dessa eruptiv äro
mestadels sura (dock ej så sora
kaledonens) till
intermediära bergarter och
hava oftast porfyrisk
stel-ningsstruktur — lokalt
även massformig.
En svag bergbildande
rörelse i perm utan
erup-tivisering.
En i tertiär tid (event.
även senkrita) storslagen
förkastningsorogenes, som
hade utgjutning i mängder
av basaltiska (även några
sura) effusiv i följe — några djuperuptiv uppkomma
även. De vulkaniska eruptiven inträngde dels som
gångar i äldre bergarter och dels flöto de ut som
täcken osv. I samband med denna sena rörelseepok
uppstodo sprickor, som fylldes av kvartsgångar o. d.
Malmgeologien.
Alltmer som undersökningen av Ostgrönland
framskridit, ju flera platser och erfarenheter av
inalm-geologiskt intresse har man funnit.
Redan den tyska polarexpeditionen år 1870
påvisade kolflötser vid Hochstetterhalvön. År 1931
gjordes en undersökning av dessa. De äro jurakol
och tillhöra Callovien-Oxfordhorisonten. Ca 25 000
ton ligga rel. tillgängliga och dessa hava ca 7 000
kcal, 8—17 % aska och 1—2 % svavel i genomsnitt.
De användas då och då av fångstmännen häruppe.
Vid Scoresbysund ha även hittats några mindre
kolflötser, vilka grönländarna använda i sina hus till
bränsle. Dessa äro ej ännu kända i hela sin
utsträckning, och dess värmevärde understiger något
Hoch-stetterkolens. Åldern är liassisk.
Jag övergår nu till malmmineralen. De första
påvisades av O. Nordenskjöld såsom impregnation
(kuprit) i en skifferbergart. Han fann emellertid
ej den anstående moderklyften. Detta var redan år
1900. Sedan fann man inga förrän Koch började
sina expeditioner. År 1931 hittades sålunda kiser
på Claveringön, vilka föranledde närmare
undersökningar 1932, varvid även elektrisk malmletning
användes. Denna metod insattes på en gossanbildning
och gav riktlinjer för förkastningstektoniken m. m.
Intresset för malmletning blev allt större och under
vintern 1932—33 gjordes i arbetshypotetisk avsikt
en sammanställning över den kaledonisk-hercyniska
bergskedjan i England — Skandinavien ■—
Spetsbergen — Grönland — New Foundland •— Nova
Scotia. Kartan här ovan visar denna bergskedjeveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
