Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6. Juni 1935
- Bärfrekvenstelefoni i kablar, av Mauritz Vos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 6
TEKNISK TIDSKRIFT
JUNI 1935
*
ELEKTROTEKNIK
faoAKTÖptJuuus Körner
INNEHÅLL: Bärfrekvenstelefoni i kablar, av Mauritz Vos. — Tryckluftbrytare eller vattenbrytare, av R.
Leonhardt. — Insänt. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden. — Rättelse.
BÄRFREKVENSTELEFONI I KABLAR.1
Av Mauritz Vos.
Inledning.
Frågan beträffande multipelanvändning av
telefonledningar med tillhjälp av bärfrekvenser har
sysselsatt telefontekniken i stor utsträckning under
många år. De första förslagen i denna riktning gå
tillbaka till telefoniens barndom. I början har man
av fullt naturliga skäl huvudsakligen sysselsatt sig
med möjligheten av multipelanvändning av
luftled-ningar. Olika system för bärfrekvenstelefoni och
-telegrafi över luftledningar ha därvid under årens
lopp konstruerats och detta med sådant resultat, att
man för närvarande fullt kan utnyttja de tekniska
och ekonomiska fördelar som användningen av
bärfrekvenssystem på luftledningar medför.
Strax efter världskriget övergingo emellertid de
flesta telefonförvaltningar, som förfogade över
tillräckligt täta luftledningsnät, till att lägga ned dessa
i interurbana kablar. Detta skedde som bekant
genom användning av pupiniserade kablar med
mel-lanförstärkare. Dessa kablar äro visserligen mindre
känsliga för olika slags störningar än
luftledningarna, men å andra sidan tillåta de på grund av
pupiniseringen endast transmission av ett mer eller
mindre begränsat frekvensband.
Även nu var av ekonomiska skäl frågan om en
multipelanvändning av kabelledningarna av
utomordentlig vikt. På grund av de höga
anläggningskostnaderna för kabelnät måste denna fråga
tillmätas stor betydelse, om man skulle få dessa
anläggningar att arbeta på ett fullt rationellt sätt. I varje
fäll fick driftsäkerheten genom multipelanvändning av
ledningarna icke på något sätt äventyras, utan
önskemålet var i stället att uppnå tekniska och ekonomiska
fördelar.
Första steget mot multipelanvändning av
kabelledningarna förverkligades icke genom användning av
bärfrekvenser; det blev i stället genom tvinning av
kabelledarna enligt ett särskilt förfarande — känt
under benämningen Dieselhorst—Martin-tvinningen
— som medger att av två par bildas en tredje
tal-krets, den s. k. fantomkretsen. Efter detta första
steg följde sedan olika system för simultantelegrafi,
underlagringstelegrafi och under senare år även
överlagringstelegrafi. Samtliga dessa system möjliggöra
i Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 5 april 1935. Föredraget är till stor del ett
referat från de i litteraturförteckningen med 2, 4, 5 och 7
betecknade publikationerna.
användning av telefonledningarna i kablar för
tele-grafiändamål.
Ett av de första systemen för multipelanvändning
av kabelledningar med tillhjälp av bärfrekvenser är
den s. k. tvåbandstelefonien. Den har kommit
särskilt till användning i samband med långa
sjökabel-sträckor, exempelvis mellan Sverige och Tyskland.
Fördelen av detta system ligger däri, att en
2-tråds-förbindelse så att säga omvandlas till en
4-trådsför-bindelse utan att man behöver ytterligare trådar eller
också att man av en 4-trådsförbindelse kan få 2
fyrtrådsförbindelser. Principen för tvåbandstelefonien
är i korthet den, att för bägge samtalsriktningarna
användas skilda frekvensband, nämligen för den ena
riktningen det normala talfrekvensbandet och för
den motsatta riktningen ett omedelbart däröver
liggande bärfrekvensband. Bägge banden överföras
samtidigt över samma par. Förutsättning är
naturligtvis att kabelns gränsfrekvens ligger tillräckligt
högt, så att bägge transmissionskanalerna få
tillräcklig bandbredd. Normalt användes ett
lågfre-kvensband 300—2 400 Hz och ett bärfrekvensband
3 400—5 500 Hz. Bärfrekvensen är då 5 800 Hz. Det
vid modulationen uppstående övre sidobandet och
bärfrekvensen själv undertryckas genom filter. Jag
skall här icke närmare ingå på detta system, då det
tidigare varit föremål för en utförlig beskrivning i
föreningen och dess tidskrift.
Under senare år har man i olika länder intensivt
studerat frågan om användning av
bärfrekvenskanaler i landkablar. Frågan har då närmast gällt på
vilket sätt och i vilken utsträckning
bärfrekvenstele-fonien skall kunna användas i redan förefintliga
kabelanläggningar.
För att distorsionen hos ett telefonsamtal icke
skall bli för stor och därmed uppfattbarheten och
naturligheten hos talet bliva för ringa, har C. C. I. F.
vid sitt plenarsammanträde i Budapest förra året
rekommenderat, att det effektivt överförda
frekvensbandet vid ett telefonsamtal skall omfatta alla
frekvenser mellan 300 och 2 600 Hz. Med effektivt
överfört frekvensband menas i detta fall, att vid
bandets gränsfrekvenser dämpningen icke överstiger
dämpningen vid 800 Hz med mer än 1 neper.
Bell-bolaget i Amerika är därvid ännu något strängare
och föreskriver 250—2 750 Hz för sina anläggningar.
Om vi anse 300—2 700 Hz som en god medelväg, så
kan man säga, att ett effektivt band av 2 400 Hz är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:17:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935e/0083.html
