Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 11 jan. 1936 - Bättre tider för pappersvalutaländerna — dåliga i guldländerna, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
folkrepresentationens besvärande ingrepp ledde till
guldåterflöde till centralbanken, vars guldkassa
nådde sitt nya maximum med 72 158 mill. enligt
rapport av den 25 oktober. Men i och med
skärpningen av den italiensk-abessinska krisen och
dennas konsekvenser för fransk inrikeepolitik började
åter förtroendet för francen att svikta samt
kapitalflykt och tesaurering ånyo ta fart. De senaste
rapporterna visa, att guldkassan reducerats till 65 905
mill. francs (den 6 dec.). Denna utveckling tvingade
centralbanken att åter söka medelst diskontohöjning
hejda guldutflödet. Diskontot steg i repriser till
6 proc. utan att någon tendens till minskat
guldutflöde kunnat konstateras.
Medan i Frankrike de politiska förhållandena spela
en dominerande roll för valutans yttre värdering på
grund sannolikt mera av tvivel om möjligheten att
upprätthålla francens guldvärde än om viljan hos
den härskande statsmakten att göra detta, ha de
valutakriser, som Holland och Schweiz utkämpat
under det gångna året närmast haft sin grund i
tvivel om att statsmakterna längre skulle vilja
upprätthålla valutans höga yttre värde (en övervärdering
av florinen på omkring 20 proc. och av
schweizerfrancen med cirka 40 proc. gentemot pundet).
Krisen för pariserfrancen kunde givetvis icke undgå att
pressa florinen, och holländska centralbanken har
genom kraftiga diskontohöjningar sökt och, som det
synes, mot slutet av året också lyckats skydda
flo-rinens guldvärde. Diskontot som vid årets början
var 21/2 har i olika repriser höjts, for att i de
svåraste krislägena i juli och september gå upp till
6 proc.; f. n. är diskontot 3V2 proc. Bankens
guldkassa har efter ett minimum på 535 ultimo september
åter sakta och säkert stigit med nära 20 proc. Den
schweiziska nationalbanken har också under fjolåret
fått vidkännas kraftig reducering av sin guldkassà
eller från 1 910 mill. francs vid årets början till 1 392
mill. enligt rapport den 7 dec. Starkast var
guldutflödet nnder årets tidigare månader fram till
mitten av juni, under vilken tid guldkassan minskats
med i det närmaste 3/4 milliard francs. Under de
därpå följande månaderna fram till början av
september steg den ganska starkt och under resten av
året i något saktare takt. I mars höjde den
schweiziska centralbanken diskontot men endast från 2 till
21/2 proc. Under trycket av de svårigheter, som
fasthållandet vid en gentemot pappersvalutorna
övervärderad guldvaluta medförde, nödgades Belgien i
april lämna sin tidigare guldstandard och sänka
valutans guldvärde med 28 proc.
Det gångna året har sålunda medfört de allra
svåraste påfrestningar för guldvalutaländernas valutor
och, vad värre är, för deras näringsliv i allmänhet.
Den ekonomiska utvecklingen under det gångna året
liksom under 1934 har varit markerat ogynnsammare i
de europeiska guldvalutaländerna än i övriga länder.
Det är i ögonen fallande att praktiskt taget endast
Frankrike, Holland och Schweiz redovisa högre
arbetslöshetssiffror än för ett år sedan och att
situationen i Belgien avsevärt förbättrats efter
devalveringen. Det torde vara otvivelaktigt att opinionen
för devalvering i de nämnda länderna vuxit sig
avsevärt starkare under det gångna året, men å andra
sidan synes tilltron till de styrda pappersvalutorna,
trots de onekligen goda resultat pundgruppen upp-
visar av sin valutapolitik, icke lia tilltagit. De
många programuttalandena i valutafrågan under det
gångna året — London- och
Antwerpenkonferen-serna, Internationella handelskammaren och
Internationella betalningsbanken i Basel — gå alla ut på
en återanknytning till guldet. Trots de stora
guldrörelserna och de betydande olägenheter de medfört
för de till guldet anknutna länderna behåller guldet
sitt grepp om finansmännens och bankmännens sinnen,
och tron på att denna vara skulle representera en
högre grad av prisstabilitet än andra synes trots de
senaste årens erfarenheter icke kunna rubbas med
förnuftsskäl.
Krigsfaran har medfört stegrade priser på sådana
varor, som kunna väntas bli särskilt starkt
efterfrågade i händelse av ett europeiskt krig, såsom vete,
bomull, kol, metaller osv. Medan prisnivåerna i de
flesta länder under årets tidigare hälft legat
tämligen oförändrade men dock i flertalet fall med en
tydlig dragning uppåt, har skärpningen av den
italiensk-abessinska konflikten eller, kanske rättare
uttryckt, av motsättningen mellan Italien och
England resulterat i en synnerligen allmän och markerad
prisstegring. Denna har givetvis icke kunnat undgå
att stimulera näringslivet, såsom ju alltid
uppåtgående prisrörelser göra.
Sedan den politiska situationen i Europa klarnat
något mot slutet av första kvartalet av det gångna
året och kapitalplacerarna återvunnit lugnet visade
börserna över hela världen ända tills motsättningen
Italien—England började kasta sin slagskugga, en
påfallande optimism, som framträdde särskilt tydligt
i London och New York. Nyssnämnda konflikts
olika faser ha därefter tydligt avspeglat sig; i
kursutvecklingen på de europeiska börserna, medan de
amerikanska icke tagit något påvisbart intryck av
den oförmånliga politiska utvecklingen i Europa.
Möjligen hade kursstegringen på New York-börsen
varit ännu mera accelererad om icke den europeiska
krisen funnits. Den genomsnittliga stegringen
uppgår sedan förra delen äv mars till cirka 35 proc. och
har uppenbarligen sin grund i en allmänt spridd
uppfattning, att den konjunkturförbättring söm på
sistone gjort sig gällande i U. S. A., vilar på en
fastare grund än tidigare återhämtningar och arbetat
sig fram alla statsingripanden till trots och icke tack
vare desamma. Denna kraftiga hausse har utlöst en
livlig diskussion om riskerna för en inflation i U. S. A.
med hänsyn till att de tekniska förutsättningarna äro
förhanden för en praktiskt taget obegränsad
sedelutgivning. Emellertid synes denna risk ännu minimal.
Alla tidigare ansträngningar att åstadkomma en
inflation ha gett ett påtagbart ringa resultat och
börs-haussen i och för sig torde väl knappast kunna
resultera i någon kraftigare prisrörelse å
varumarknaderna. I varje fall är det tydligt, att det är mycket långt
kvar till den punkt, då ett ingripande mot en allmän
inflation i U. S. A. bör ske. Ännu utnyttjas
produktionsapparaten i mycket ringa utsträckning och
arbetslösheten visar obetydlig nedgång under året.
Prisnivån har, bortsett från den europeiska
konfliktsituationens verkningar, stigit endast en relativ
obetydlighet. I ögonen fallande är, att Stockholmsbörsen varit
avsevärt mycket mindre optimistisk än t. e.
Londonbörsen och att kursstegringarna på den senare tröts
den för England stora krigsrisken äro så avsevärt
25 jan. 1936
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
