Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 8 aug. 1936 - Varför olycksfall? De personliga fysiska olycksfallsfaktorerna, av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Varför olycksfall?
De personliga fysiska olycksfallsfaktorerna.
Är det tekniska fel på våra maskiner och
trafikanordningar, som leda till olycksfall, eller måste
också den mänskliga personligheten göras ansvarig
härför? Helt säkert spela båda dessa faktorer här in.
De resultat, till vilka forskarna kommit, bevisa
enstämmigt, att ca 80 proc. av olycksfallen måste
tillskrivas brister i de mänskliga egenskaperna. Det är
psykologiens uppgift att närmare undersöka dessa
egenskaper och anlag, genom vilkas bristfälligheter
den personliga benägenheten för olycksfall främjas.
I själva verket har också under de senaste två
decennierna ett stort antal kända representanter för
denna vetenskap allvarligt bemödat sig om att lösa
ifrågavarande problem. Tysken Karl Marbe har
varit den banbrytande. Redan 1912 blev Marbe
tillkallad som psykologisk sakkunnig vid en process
rörande en järnvägsolycka.
De undersökningar, som Marbe lät utföra för
bestämmande av det personliga olycksfallsanlaget och
riskklasserna vid militärförsäkring, ha varit av
grundläggande betydelse för olycksfallspsykologien.
Om han redan i sin bok "Die Gleichförmigkeit der
Welt" hade uppställt den tesen, att sannolikheten för,
att en människa skall råka ut för olycksfall, måste
bedömas efter antalet av hennes föregående
olycksfall, så kunde han som bevis för riktigheten av
denna tes stödja sig på observation av ej mindre
än 3 000 personer, vilka samtliga voro försäkrade tio
år i sträck! Han uppdelar härvid de försäkrade med
hänsyn till antalet olycksfall, som de råkat ut för
under de första fem åren av nämnda tidsperiod, i
"nollor", "ettor" och "fleringar". "Nollor" kallades
de som under de första fem åren ej råkat ut för
någon olyckshändelse, "ettor" de, som hade haft ett
olycksfall och "fleringar" slutligen de, som haft mer
än ett olycksfall. De på detta sätt utvunna
statistiska värdena för de första fem försäkringsåren och
de för den andra, lika långa observationsperioden
gåvo till resultat, att "nollorna" hade i genomsnitt
färre olycksfall under de andra fem åren än
"ettorna", och att de sistnämnda å andra sidan hade
mindre än "fleringarna". Intressant och värdefullt
är härvid ej endast, att man kan tala om för
olycksfall särskilt disponerade personer utan även det
bevisade sakförhållandet, att de personer, som äro
disponerade för olycksfall, och de, som bruka ställa till
skador och olyckshändelser, fullständigt
sammanfalla. Detta tillskriver Marbe1 det förhållandet, att
båda kategoriernas psykologiska faktorer äro i hög
grad överensstämmande.
Som redan inledningsvis antytts, lia psykologerna
runt världen ivrigt bemödat sig om att analysera
dessa faktorer. I talrika böcker och skrifter
omnämnes en rad psykologiskt fattbara faktorer, per-
1 K. Marbe : über Unfallversicherung und Psychotechnik.
Praktische Psykologie, 4 :de årg. 1922—1923, s. 257. — Av
samme förf.: Praktische Psykologie der Unfällen und
Be-triebsschäden. München und Berlin 1926. S. 15. -— Vidare
av samme förf.: Die gerichtspsykologische Begutachtung von
Autöunfällen und die Eignung zum Chaufför. Leipzig 1932.
S. 30.
sonliga anlag och egenskaper, vilkas förekomst eller
obefintlighet mer eller mindre lära främja
benägenheten för olycksfall. Över arbeten av denna art gav
O. Lipman en sammanställning i sin bok
"Unfall-ursachen und Unfallbekämpfung", Berlin 1925. En
förteckning, som speciellt berör de psykologiskt
förklarliga olycksfallsfaktorerna giver oss Eric Farmer
i sitt intressanta arbete "The causes of accidents",
London 1932. Denna skrift har emellertid den
nackdelen, att den till övervägande del stöder sig på
engelska psykologers undersökningar och ej
omnämner forskares av andra nationer resultat.
Øe personliga fysiska olycksfaktorerna.
Som redan nämnts, spela de utompersonliga
faktorerna en förhållandevis obetydlig roll vid
uppkomsten av olycksfall. Jag förbigår dem härför i denna
artikel och övergår till de betydligt viktigare
personliga faktorerna.
Vid de anlag och egenskaper, som grunda den
personliga olycksfallsaffiniteten, äro omvärldens
faktorer fullständigt uteslutna. Vi ha endast att göra
med människans personlighet. En kort
karakteristik av detta personlighetsbegrepp synes vara
nödvändig med hänsyn till det efterföljande.
Marbe uppdelar personlighetsbegreppet i två
komponenter, nämligen den andliga och kroppsliga
personligheten. Den andliga personligheten omfattar
hela komplexet av medfödda anlag och böjelser men
bestämmes också av pedagogiska inflytanden och
andra kritiska förnimmelser. Marbe sammanfattar
dessa inflytanden och förnimmelser under begreppet
den förvärvade personligheten. Till den kroppsliga
personligheten måste man — utom kroppsliga anlag
och färdigheter — även räkna de olika fysiologiska
dispositioner, som man vanligen kallar kroppslig
konstitution.2 Dessa båda komponenter, vilkas
samhörighet särskilt betonas, sammanfattar Marbe til!
den totala personligheten eller psyko-fysiska
personligheten.
Även vid den personliga olycksfallsbenägenheteii
skilja vi mellan kroppsliga och andliga brister.
1. Tröttheten.
Som redan antytts, hör tröttheten eller uttröttning
till de viktigaste personliga olycksfallsfaktorerna.
Varje människa har på sig själv tillfälle att fastställa,
huru mycket hennes kroppsliga och andliga
färdigheter avtaga med tilltagande trötthet. Med fysiolo
gisk trötthet förstår man förlamning av
muskelarbetet genom trötthetsgifter eller kenotoxiner och
genom mjölksyra. Dessa omsättningsprodukter
uppstå genom muskelarbetet och äro restprodukter av
för muskelverksamheten erforderliga oorganiska och
organiska substanser, bland vilka i synnerhet
glykogen må nämnas.3
2 Jfr M. B. Schmidt: Die Bedeutung der Konstitution für
die Entstehung von Krankheiten. wurzburg 1917.
3 Jfr M. Offner: Die geistige Ermüdung. Berlin 1928.
Även P. Schenk : Die Ermüdung gesunder und kränker
Men-schen. Jena 1930.
22 aug. 1936
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
