Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Några tvättkemiska problem.
Av civilingeniör K.-l. SKÄRBLOM.
Bedömningen av ett visst tvättningsförfarandes
praktiska värde — såväl då det gäller hushållstvätt
som maskintvättning — kan endast ske med stöd av
prov utförda under samma betingelser, som råda vid
det praktiska utförandet. Denna bedömning måste
stödas på siffermässiga resultat av den utförda
provningen, och frågan är då, vilka egenskaper hos de
tvättade vävnaderna och vilka förhållanden vid
tvättningsförfarandet som hava praktisk betydelse ocli
hur dessa egenskaper skola angivas i siffror.
Vad de tvättade vävnaderna beträffar är deras
livslängd vid upprepad tvättning den viktigaste frågan.
Denna bedömes genom vävens hållfasthetsminskning,
vilken lätt kan experimentellt bestämmas. Det
gäller endast att fastlägga en norm för den undre
gränsen för hållfastheten, vid vilken ett vävstycke skall
anses förslitet.1
Av föga mindre vikt äro dock de direkt
iakttagbara förändringarna, som vävnaderna undergå vid
upprepad tvättning. I vissa fall (t. e. ifråga om
hotelltvätt) är denna fråga måhända dominerande. Här
är det dock vida svårare att fastlägga bestämda
normer än ifråga om livslängden. Förändringarna hos
vävnaderna genom tvättningen kunna konstateras
icke endast med ögonen såsom färg- eller
glansför-ändringar utan även med känseln (grepp), och i
vissa fall kan också näsan giva ett bestämt besked
(»ni icke önskvärda förändringar hos väven.
Förändringarna i färg och glans kunna
kvantitativt bestämmas t. e. med Pulfrich-fotometern,
varför även här vissa normer skulle kunna
fastläggas.
Orsaken till de iakttagbara förändringarna hos
vävnaderna är i allmänhet att söka i uppkomsten av
utfällningar i vävnaderna, och dessa utfällningar
utgöras av de i det använda vattnet förefintliga
hård-hetsbetingande metallsalternas omsättningsprodukter
med de använda tvättmedlen. I vanliga fall bestå
utfällningarna i vävnaderna alltså av kalk- resp.
magncsiatvålar. Vid tvättning med vattenglashaltiga
tvättmedel uppkomma dock även kiselsyrerika
fällningar.
Då det gäller att undersöka arten av dessa icke
önskvärda utfällningar, deras uppkomst, deras
inverkan på vävnaderna ocli möjligheterna till deras
undvikande finnas ännu en mångfald kemiska
problem att lösa.
Kalktvålsutfällningarna uppkomma genom att de
äro svårlösliga. Det bör alltså i detta sammanhang
lia. sitt intresse att känna till lösligheten hos
kalktvål i förhållande till andra svårlösliga
kalciumföreningar. En undersökning över de lägremolekylära
fettsyrade kalisalternas (kalciumalifatens) löslighet
har tidigare utförts av Lumsden,2 vars resultat
återgives i fig. 1. De av Lumsden för propionat och
1 Se t. e. Statens provningsanstalts meddelande 72, Evert
N*orlin, Inverkan av olika hårda vatten på vävnaders
håll-fasthetsnedsättning och tvättningskostnaden vid
maskintvättning.
- J. chem. soc., London, SI, 358 (1902).
högre alifat vid 100° erhållna värdena framgå
av-tabell 1.
Tabell 1. Kalciumalifats löslighet vid 100°C enl.
Lumsden.
Salt
Löslighet gram
vattenfri substans
pr 100 g vatten
Log för
löslighetsvärdena
Propionat ............................ 48.44 1.685
Butyrat................................ 15,85 1,200
Valeriat................................! 8,78 0,948
Kapronat ............................ 2,57 0,410
Önantat................................ 1,26 0,ioo
Kaprylat ............................ 0,50 0,699—1
Pelargonat ................................................0,26 ! 0^415 1
Logaritmeras de av Lumsden bestämda värdena för
lösligheten och uppföras grafiskt i förhållande till
molekylarvikten erhålles det i fig. 2 visade
diagrammet. Med hjälp av detta diagram kan lösligheten för .
de högremolekylära kalciumalifaten extrapoleras. För
lösligheten i den av Lumsden använda
koncentrationsenheten erhålles för palmitat 4,0 • 10—4 g per
100 g vatten och för stearat 6,3 • 10—5 g per 100 g
vatten, varur löslighetsprodukterna 1,6 • 10—15 resp.
4 • 10—18 kunna beräknas. Kalciumkarbonatets
löslighet i kolsyrefritt vatten av 100° är 1,8-10—- g
per liter, vilket motsvarar en löslighetsprodukt av
3,2 • 10—8. Kalciumhydroxidens löslighetsprodukt vid
100° är 2,4 • 10—6.
1 anbetraktande av de angivna löslighetsproduk
terna skulle kalciumpalmitat och -stearat icke genom
behandling med alkaliska eller karbonatlösningar
kunna överföras till hydroxid eller karbonat.
Beträffande extrapoleringen av Liimsdens
löslig-hetsvärden må tilläggas följande. Enligt Cl au sims
Clapeyrons lag tillämpad på lösningar är
lösiiings-värmet en logaritmisk funktion av lösligheten. Om
löslighetens logaritm är en linjär funktion av
molekylarvikten, är alltså lösningsvärmet en linjär
funktion av molekylarvikten eller med andra ord
lösningsvärmet har i detta fall ett bestämt inkrement för
CH2-gruppen. Vi ha här ett parallellfall till den av
K. H. Meyer3 och medarbetare funna regeln
beträffande molekylarkohesionens additivitet, härledd ur
ångbildningsvärmena för homologa serier av
organiska ämnen.
Enligt undersökningar av Biltz och Röhrs4 är
magnesiumstearat väsentligt lättlösligare än
kalciuni-stearat och magnesiumoleat märkbart lättlösligare än
kalciumoleat. Mg(OH)2 har vid 100° en löslighet av
4 • 11—3 %, varur en löslighetsprodukt 1,3 • 10—0
beräknas.
Då oleatens och magnesiumalifatens löslighet i eko
är känd, liava några orienterande försök anställts i
syfte att undersöka, om någon omsättning inträffar
3 Z. angew. Chem. 1,1, 935 (1928), se även K. H. Meyer
—H. Mark, Der Aufbau der hoehpolymeren organischen Na-
turstoffe, Leipzig 1930.
i Z. angew. Chem. 3(i, 609 (1923).
12 sept. 1936
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
