Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
syntesen. I själva verket använde också Fischer
vid sina första försök högtrycksapparatur. Senare
insåg han dock fördelen av att arbeta utan
övertryck. Just detta är den karakteristiska olikheten
mellan Fischersyntesen och Bergiusförfarandet m. fi.,
att högtrycksapparaturcn undvikes. Fischer tog med
på köpet de nackdelar, som ligga i apparaturens
väldiga dimensioner — nödvändiga för att upptaga
de kolossala gasmängder, som fordras för syntesen
— för de fördelar, som ligga i att kunna arbeta vid
atmosfärtryck. Dessa fördelar äro:
1) betydligt minskade anläggningskostnader,
2) uppnående av räntabilitetsgränsen redan vid
mindre årsproduktion,
3) förenklat arbetssätt,
4) apparaturens okänslighet för mindre läckage,
5) mindre explosionsfara och mindre skador vid
oundvikliga driftstörningar.
Det spelar ingen roll, att jämvikten vid
atmosfär-tryck ligger mindre gynnsam än vid högtryck. Redan
vid atmosfärtryck har jämvikten förskjutits långt
till höger.
Ovannämnda reaktionsekvationer visa oss
dessutom på en svårighet, som i början förhindrade
genomförandet i stor skala. Det är den ej obetydliga
värmeutvecklingen, vilken uppgår till 600 kg-kal/m3.
Då det är bestämmande för reaktionsförloppet att
temperaturen hålles konstant inom få grader, så
spelar problemet om värmets avledning en
utslagsgivande roll.
För att få till stånd en reaktion vid en
temperatur av 180°—200° — den temperatur, som visat
sig gynnsammast — behövs, som redan sagts, en
katalysator. Vari denna katalysators verksamhet består,
är här som vid andra kontakter outforskat, trots allt
arbete som under sista årtiondet nedlagts på detta
område. Ställer man sig på den ståndpunkten, att
bildandet av mellanprodukten är utslagsgivande, så
kan man med Franz Fischer antaga en
karbidbildning enligt följande formler:
CO + H., + Co, C = Co3C., + H.,0
CosC, + H, = Co.,C + (CH, —)
Den i detta fall som mellanprodukt förmodade
högre karbiden är icke isolerad, utan antages vara
beständig enbart vid kontakten och även där endast
för kort tid. Dessa ekvationer visa metylengruppens
bildning. Liknande ekvationer låta sig uppställas för
bildandet av metyl- och metingrupperna.
Syntesens. tekniska genomförande kunna vi bäst
klargöra för oss genom det i fig. 4 uppställda
schemat. Detta avser det fall, i vilket träkol, väte och
vattenånga tjäna till utgångsmaterial. I
vattengasgeneratorn påverka koks, syre och vattenånga
kontinuerligt varandra, om så behövs tillför man
elektrisk energi till värmebalansens upprätthållande.
Vattengasen, som härvid bildas, tvättas i skrubbern
och befrias från de sista spåren av svavel genom
adsorption med aktivt kol. Avlägsnandet av de sista
svavelspåren ur gasen är väsentligt för katalysatorns
beständighet. Den renade gasens svavelhalt får ej
överstiga den minimala mängden av 0,2 g/100 m3.
Katalysatorns känslighet mot svavel är vid
Fischersyntesen cirka 5 gånger så stor som vid Bergiussyntesen.
Svårigheterna, som förut uppstodo genom nödvändig-
heten att i så hög grad rena gasen, äro numera
övervunna. Det är likväl en stor teknisk lättnad,
när man inte som i Tyskland behöver arbeta med
starkt svavelhaltig koks, utan i stället, som fallet
ligger för Sverige, har att tillgå svavelfattigt träkol
eller elektrolytiskt utvunnet väte, som är fullständigt
svavelfritt.
Vattengasens omvandling till syntesgas äger rum
i konvertern. Härvid kan man skicka vattengasen
tillsammans med vattenånga över en katalysator, som
Träkol
_Syre
Volten
8nqq
i
11
Vatten- Skrubber
[-gasgenerator-]
{+gas-
generator+}
Preci- Kon- Kontakt
-sions- ver- ugn
rening tering
Fig. 4. Schema för syutesgas-framstäiiiiing och koiitaktiign.
huvudsakligen består av järnoxid. Då uppstår vid
katalysatorn följande reaktion:
CO + H„0 = C02 + H, + 10 kcal.
Det koldioxid, som härvid bildas, kan nian
urtvätta med vatten. En annan väg är att leda gasen
över kalk, som impregnerats med järn. Härvid
uppstår reaktion:
CO + H,0 + Ca O = CaC03 + H, + 37 kcal.
Man omvandlar endast en del av vattengasen och
blandar denna del med okonverterad vattengas, så att
en syntesgas motsvarande H2: CO = 2 :1 erhålles.
Denna gasblandning flyter genom
strömningsregulatorn och föres därifrån till katalysatorugnen.
Strömningsregulatorn är apparaturens hjärta. Den mest
exakta strömningsregulering är nödvändig för
erhållande av konstant temperatur och därmed för
katalysens gång. Den egentliga katalysen
försiggår nu i kontaktugnen. Eftersom reaktionen är
starkt exotermisk, erfordras ingen uppeldning av den
vid cirka 200° hållna ugnen, utan man kan tvärtom
använda den i ugnen utvecklade värmen till
upphettning av en ångpanna. För att hålla en möjligast jämn
temperatur, ligger katalysatorn i fickor, som kylas
med olja. Hur fickorna äro anbragta, belyses av
kontaktkammaren på fig. 5. Oljan, som upptager
värmet, flyter i kretslopp genom katalysatorugnen och
en värmegenerator, genom vilken vatten flyter i
motsatt riktning. Den så vunna högtrycksångan tjänar
till framställande av vattengas. Gaskontraktionen i
kontaktugnen skall teoretiskt utgöra 75 %. I
kon-traktionsmätningen har man ett enkelt medel att
kontrollera syntesreaktionens normala förlopp.
Tab. V. Råoljans sammansättning.
Produkt Kok- Vikt % Olefinhalt
gränsen Vol %
<30° 4 | 50
Bensin ................................ 30°—200° 62 30
Dieselolja............................ >200° 23 10
Paraffin ............................ — 13 —
Tab. V visar oss sammansättningen av den så
bildade råoljan, av Fischer benämnd kogasin. Som vi
12 sept. 1936
93
Råolja t
vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
