Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 jan. 1937 - Kolmarknaden, av Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
inflytande av den allmänna kcnjunkturförbättringen.
Produktionen liar uppgått till ungefär samma siffra
som under 1935 eller omkring 29 000 000 ton.
Exporten däremot har gått tillbaka ungefär 500 000 ton.
Att så skett beror på den med England gällande
överenskommelsen, genom vilken den polska
exporten ställts i relation till den engelska. I Polen
uppgives missnöje råda med de praktiska
verkningarna av detta avtal, som gäller även under 1937. Man
kan förstå detta, ty Polen förhindras därigenom att
draga fördel av en ökad efterfrågan på kol i annan
mån än den engelska exporten stiger.
Av övriga kolproducerande länder uppvisar
Ryssland som vanligt den största ökningen med omkring
18 000 000 ton. Någon nämnvärd stegring i den ryska
kolexporten har hittills icke ägt rum, men en mera
aktiv försäljningspolitik på den canadensiska
marknaden har väckt en del oro i England.
Frankrikes kolproduktion var under de trenne
första kvartalen ungefär lika stor som under
motsvarande tid 1935, men genom den införda
förkortningen i arbetstiden har en produktionsminskning
inträtt under det sista kvartalet. För november, den
första månad som den förkortade arbetstiden
till-lämpades, sjönk produktionen med 10 % per
arbetsdag räknat. Till följd därav har Frankrike nödgats
lätta på importrestriktionerna, och importkvoten för
december höjdes med 100 %.
Belgien har ökat sin kolproduktion med omkring
0 %. De stora lager, som förut funnits, ha till största
delen konsumerats. På senare tid har en viss brist
på kol gjort sig förnimbar, vilken medfört att
importrestriktionerna helt eller delvis upphävts. För
närvarande råder sådan brist på gruvarbetare, att dylika
måst införskrivas från Polen. Enligt uppgift skola
genom de belgiska och polska regeringarnas
förmedling 14 000 polska gruvarbetare överflyttas till
Belgien.
Av det sagda framgår, att, med undantag för
Polen, stor livaktighet råder inom praktiskt taget
alla kolproducerande -länder. Detta förhållande
avspeglas även i prisutvecklingen under det gångna
året. Som vanligt följer en översikt beträffande
fob-noteringarna för ett antal representativa
kolsorter. Såsom därav synes har prisnivån, efter den
avmattning, som under årets första månader inträdde,
sedan den hotande lönekonflikten i England bilagts,
varit stigande under så gott som hela året. För en
del kol har prisstegringen skett i ett mera långsamt
tempo, under att för andra sorter stegringen satt in
först vid en senare tidpunkt men då istället skett
mera språngartat.
Systemet med priskontroll skulle såsom förut
nämnts tillämpas fr. o. m. den 1 juli, men då det
härför erforderliga organisationsarbetet icke medhanns
till denna tid, måste tidpunkten framflyttas till den
1 augusti. Med engelsmännens kända läggning för
individualitet kunde man naturligtvis icke vänta, att
de nyinrättade organisationerna skulle bliva likartat
utformade i do olika produktionsdistrikten. Inalles
finnas 17 dylika organ, ocli man torde knappast göra
sig skyldig till någon överdrift om man säger, att de
mer eller mindre äro olika. Endast i ett par av
distrikten har man tagit steget fullt ut och inrättat
centrala försäljningskontor, vilka verkställa själva
försäljningarna och fördela orderna mellan de olika
gruvföretagen. I de viktigaste exportdistrikten, dvs.
Skottland, Northumberland, Durham och South Wales,
sker försäljningen liksom tidigare genom
mellanhänder. För varje offert, som skall avgivas, måste
gruvan emellertid inhämta det för distriktet
till-satta priskontrollerande organets tillstånd, varvid
uppgift måste lämnas beträffande det företag, från
vilket förfrågan härstammar. Några tillstånd till
försäljningar till mellanhänder vare sig i England eller
utlandet lämnas icke, varigenom, sedan systemet i sin
helhet genomförts, spekulationsmomentet för själva
kolen bortfaller. Vinsten för mellanhänderna är
begränsad till en ren kommission och så pass snäv, att
man har svårt att förstå, huru dessa skola kunna
existera på densamma, om de samtidigt, vilket ofta
förekommer, skola ikläda sig kreditrisker. Att stort
missnöje råder inom exportörkretsar är förståeligt, då ju
dessa se sin gamla näring hotad. Den halvmesyr, som
ett dylikt system innebär, torde väl heller knappast
kunna upprätthållas, utan antingen måste
exportörerna tillåtas att förtjäna sina vinster på hävdvunnet
sätt genom spekulation eller ock helt bortkopplas från
näringen genom inrättandet av verkligt centrala
försäljningskontor för varje distrikt, vilka helt
ombesörja alla försäljningar.
Meningen med de priskontrollerande organens
införande var att åstadkomma en höjning av prisnivån.
Man måste erkänna, att de icke kunnat starta vid en
lyckligare tidpunkt, ty de inträdda
prisförhöjningarna, som dessa nu räknat sig tillgodo, hade
säkerligen kommit dem förutan tack vare den utveckling,
som konjunkturen tagit. Sitt elddop torde dessa
organ därför få genomgå först då konjunkturen åter
vänder.
Genom pressen gick nyligen en uppgift, att en
kommitté, som tillsatts för att utreda kolfrågan för
South Wales, vilket distrikt lidit mest genom den på
grund av sanktionerna bortfallna exporten till Italien,
kommit till det resultatet, att den brittiska
kol-exporten bör subsideras för att återvinna förlorade
marknader, samt att åtgärder böra vidtagas för
bildandet av en europeisk kolkartell. Krav på
subsidier har tidigare rests från andra exportdistrikt,
men har strandat på motstånd från de för inlandet
producerande distriktens sida, vilka icke vilja
medverka härtill genom en höjning av inlandspriserna.
Tillsvidare torde väl förslaget också bliva avskrivet,
enär förhållandena i Wales under december månad
blivit i hög grad förbättrade på grund av ökad
efterfrågan från Italien och Frankrike. Situationen kan
nog icke längre anses vara sådan, att
subventions-åtgärder äro erforderliga för àtt sälja kol.
Att vänta att England, tack vare de förbättrade
framtidsutsikterna för kolindustrien, skulle gå med
på att upphäva bestämmelsen i handelsavtalet om
skyldigheten för vårt land att importera 47 %
engelska kol torde dock vara alltför optimistiskt.
Den engelska kolexporten uppgår ännu icke till
60 % av 1929 års motsvarande siffra ocli skulle
säkerligen varit åtskilligt lägre, om icke
handelsavtalens kolbestämmelser funnits. Så länge
nuvarande rekordartade efterfrågan från
hemmamarknadens sida råder, har exporten visserligen icke
samma aktualitet som förut, men när bakslaget förr
eller senare inträffar, kan man vara övertygad om,
att alla medel komma att försökas för att bibehålla
30 jan. 1937
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
