Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 6 febr. 1937 - Ingenjörernas användning för den industriella produktionens distribution, av C. A. Landegren - Diskussion, av Harry Helmstein, Gustaf Asplund, G. Klemming, Torsten Carlestam, E. Hubendick, Holger Graffman, Olof Nibell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
allt mer svårtillgängliga områden tvekade dock
talaren ej att tillskriva ingenjörernas stora tekniskt
kommersiella insatser. För reklamverksamheten hade
man inom SKF däremot ej direkt använt ingenjörer,
men intimt och effektivt samarbete mellan dessa och
reklammännen är etablerat.
Disponent Gustaf Asplund meddelade erfarenheter
från "Föreningen Container Laboratoriet", en
sammanslutning mellan svenska och finska sulfatfabriker,
som arbetar för införande av emballage av
korrugerade pappkartonger i stället för trälådor. Man har
genom användande av kraftmassa i st. f. som förr
halmmassa och s. k. chip-board, nått en hög kvalitet
och begagnade sig för distributionen först av tre
amerikanska experter, av vilka ledaren visserligen var
ingenjör men väg- och vattenbyggare, de andra rena
praktikanter. Först propagerades bland större
låd-konsumenter — varuhus m. fi. — där gällde det att
sälja en idé och bryta gammal tradition. Härför är icke
ingenjörsutbildning oeftergivlig. Därpå angrepos
låd-fabrikanterna i samarbete med fabriker, som göra för
papplådtillverkning erforderliga moderna maskiner,
varvid visserligen ingenjörsfrågor spela in, men lika
mycket praktiska synpunkter. I tredje rummet gällde
det att intressera kartong- och boardfabrikanterna
och här hade ingenjörskunskap inom pappersbranschen
stort värde, vid sidan av den erfarne agentens tålamod
och övertalningsförmåga. Efter ett par år anställdes
en fackbildad svensk ingenjör, som sedan blev ledare
för propagandaarbetet, när de amerikanska
experternas anställningstid utgick. Som central för arbetet
inrättades ett undersökningslaboratorium i Paris,
småningom även utvecklat till ett mycket besökt,
veritabelt emballagemuseum. Laboratoriet sköttes
först förtjänstfullt av en icke-ingenjör, sedermera
efterträdd av en skolad finsk ingenjör. Här
utarbetades även specifikationer och en viss internationell
standardisering av dimensioner och kvaliteter.
Därvid krävdes mera språkkunskaper och diplomatisk
förmåga än ingenjörsutbildning. De gjorda
erfarenheterna visa att för en industri för produktionsvaror,
som söker ett nytt användningsområde, i detta fall
icke med nödvändighet kräves fackutbildad
ingenjörskunskap, men väl för en detalj, kartongfabrikationen,
där den tagit form av "kundtjänst", vilket givetvis
ej hindrar, att den i övrigt lämplige mannen kan i
det kommersiella arbetet ha stor nytta av
ingenjörskunskaper. Inom försäljningsorganisationen för
cellulosaindustrien i övrigt, kanske i ännu större grad
beträffande sulfitmassa, ansåg tal. likaledes
propagandaarbetet taga större tid i anspråk än
kundtjänsten. Inom den internationella
cellulosamarknaden har man dock allt mer funnit sig böra giva
försäljningsagenterna stöd av skolade ingenjörer. Ifråga
om den grundläggande betydelsen av grundliga och
sakkunniga avsättningsundersökningar instämde tal.
till fullo med inledaren.
Direktör G. Klemming framhöll, att inom
telefon-och svagströmsindustrien försäljarna måste hava
ingående kunskaper beträffande de komplicerade
produkterna. Man hade inom L. M; Ericsson-koncernen
börjat organisera en utbildning av unga ingenjörer
för distributionsarbetet. De mottagas direkt från
undervisningsanstalterna och få först minst % år
tjänstgöra på fabriker och provrum och därefter
passera en utbildning å kontor och olika avdelningar.
Vid språkkunskaper fästes största vikt. En
förutbildning i kommersiella ämnen vid de tekniska
gymnasierna — nu endast förekommande i Örebro -—
hade visat sig gynnsam, när personlig förutsättning
finnes. Den undervisning, som å tekniska högskolan
lämnas i industriell ekonomi vore tyvärr ganska
knapp, tiden är strängt upptagen å läroplanerna.
Behovet av en kommersiell linje vid tekn. högskolan
borde enligt tal. mening beaktas vid en reformering
av undervisningsplanerna. En sådan linje skulle vara
av betydelse för industrien och borde ge en
högskoleteknisk allmänbildning och viss begränsad
specialisering i ett fack samt dessutom utbildning i
produktionsteknik, nationalekonomi, handels- och
bankväsende etc. Alla ingenjörer kunna ej bli
konstruktörer eller vetenskapsmän. Även inom de lägre
tekniska läroanstalterna böra dessa önskemål beaktas.
En "flying squadron" av högt kvalificerade
ingenjörer är även en viktig del av organisationen i en
firma av L. M:s karaktär. Man söker även
specialutbilda ingenjörer för särskilda marknader.
Betydelsen av lokalkännedom måste också beaktas.
Direktör Torsten Carlestam hade, meddelade
inledaren, såsom erfarenhet från mångårig
verksamhet i Sydamerika och Fjärran östern funnit, att
för avsättningen av tekniska produkter långt ifrån
alltid den tekniska argumenteringen är avgörande,
utan sättet att behandla kunderna, kommersiell
smidighet och språkkunskaper ofta av vida större
betydelse. Att efter relativt kort studietid komma ut i
affärslivet och "anpassas" är för försäljaren viktigt.
Professor E. Hubendick varnade för att ställa krav
på nya ämnen pä tekniska högskolans läroplaner.
Eleverna äro redan allt för betungade; den
kommersiella utbildningen får bli en senare sak.
Civilingenjör Holger Graffman gladdes att detta
ämne tagits upp inom Svenska teknologföreningen.
Det av SKF stort upplagda experimentet med
ingenjörsagenter, representerande ett flertal firmor, vore
beaktansvärt och möjligheterna för dylik organisation
förtjänt av ytterligare undersökningar. Det är svårt
få hög kvalitet till lågt pris. Behovet av
specialutbildning får ej överdrivas, den är oundgänglig
endast i relativt få fall.
När ingenjörer utbildats för utlandstjänst, böra de
också tillvaratagas. Härutinnan ha firmorna syndat
rätt mycket. En ung man, som ger sig till dylik
tjänst, bör veta, att han har sin framtid någorlunda
tryggad, att han kan gifta sig och få sina barn
uppfostrade, om möjligt i Sverige. Detta kan ordnas till
rimliga kostnader med god vilja, event. med
statsbidrag. Om ej dessa sociala synpunkter beaktas, kan
utvecklingen leda till tragiska konsekvenser för
individerna.
överingenjör Helmstein konstaterade, att det av
föregående talare nämnda experimentet med
kombinerade onibud blivit så dyrt, att det ej torde upprepas.
En teoretisk kommersiell utbildning vid K. T. H. var
enligt många industrimäns åsikt ej av så stor
betydelse. Den skulle sannolikt förlänga studietiden
ett år. Dessa ämnen läras med fördel och tidsvinst
ute i praktiken.
Ingenjör Olof Nibell har i skriftligt inlägg
framhållit, att användande av specialutbildade tekniska
experter såsom offertingenjörer i utlandet är en given
konsekvens av att högvärdig kvalitet på exportvarorna
är vårt lands främsta förutsättning på utländska
marknader. Viktigt är att de som erhålla sådana
uppdrag äro verkligt specialutbildade rörande de varor
det gäller, eljest kan förtroendet hos kunderna lätt
försvagas. Av denna anledning är det ödesdigert
lämna en agentur till en firma, som ej disponerar
någon man tekniskt fullt förtrogen med den vara,
48
6 febr. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
