Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 18 mars 1937 - De textila konstfibrerna, av N. W. Hörstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn i sk Tidskrift
roterande tvlnnspole*^0
roterande spinriwpnle
roterande wi K
hank
hastlsrt roterande
Npinn*p«fe ——
-tvinnspolc
Schema över tillverkningen av konstsilke.
produktionen. Ej långt efter kommer Japan, som
tack vare sin kraftiga expansion under senare år
passerat först Tyskland, sedan England och nu sist
Italien, vilket land fortfarande är den största
producenten i Europa. Vad Sverige beträffar, har
utvecklingen även här gått i rask takt. Medan
tillverkningen år 1926 uppgick till något över 100 000
kg, så torde produktionen av konstfibrer vid de
svenska fabrikerna — A.-b. Svenskt konstsilke i Borås
och A.-b. Nordisk silkecellulosa i Norrköping —
komma att i år uppgå till sammanlagt inemot 2
mill. kg.
De textila konstfibrerna kunna med avseende på
sin struktur och användning indelas i två
huvudgrupper: det egentliga konst silket, vilket består av
ett större eller mindre antal så att säga ändlösa
fibrer, som ligga parallellt med varandra eller äro
snodda om varandra med ända till 2- à 3 000 varv
per meter, samt den s. k. stapelfibern, som utgöres
av konstsilkefibrer i mindre längder och som
påminner om — beroende på fiberlängden — schappe,
ull eller bomull. Konstsilket är den utan jämförelse
mest förekommande konstfibern och får ej längre
betraktas som ett ersättningsmaterial för äkta silke
utan är att anse som ett självständigt fibermaterial
vid sidan av naturfibrerna. Stapelfibern, som
började tillverkas i Tyskland under världskriget, har
under senare år fått en alltmer ökad användning dels
såsom ett självständigt spånadsämne, dels såsom en
ersättningsprodukt för bomull och ull.
Såväl konstsilket som stapelfibern framställes
enligt i huvudsak tre olika förfarande: l:o) koppar
-oxidammoniakförfarandet, som grundar sig på
Schweizers upptäckt, att bomull är lösligt i
koppar-oxidammoniak; 2:o) viskosförfarandet, som är
baserat på cellulosaxantogenatets löslighet i utspädd
natronlut; samt 3:o) acetatförfarandet, som utarbetats
laboratoriemässigt av Eichengrün och Becker men
omsatts i praktiken av bröderna Dreyfus i England.
Den äldsta framställningsmetoden,
nitrocellulosaför-farandet, som på sin tid ined framgång tillämpades av
greve de Chardonnet med flera av
fibertillverkningens föregångsmän, är numera på grund av
framställningsekonomiska skäl utan industriell betydelse.
Viskosförfarandet är det allmännast förekommande;
över 90 % av världens konstfiberproduktiou torde
vara framställd enligt detta.
Oavsett vilket av de förut nämnda förfarandena
man tillämpar, kan man genom tillsatser till
spinnlösningen eller genom efterbehandling av fibern, erhålla
fibermaterial av olika utseende och i viss mån olika
egenskaper. Man skiljer sålunda mellan glansigt,
halvmatt och matt konstsilke samt mellan vanligt
viskossilke och Celta- eller luftsilke. Det senare har
en — såsom namnet anger — luftigare och porösare
fiber, vilket gör att garnet får en större täckförmåga
i väven och är fördelaktigare ur isoleringssynpunkt.
Vid sidan av de här nämnda, olika slagen av konst
silke och stapelfibrer har man försökt att framställa
konstfibrer med hjälp av andra utgångsmaterial än
cellulosa. De flesta av dessa försök ha dock icke
sträckt sig utanför laboratorierna. Hit höra bl. a.
chitinsilket, som framställts ur chitin från kräftskal
och dylikt, samt det ur gelatin framställda
vandura-silket, som dock icke kunnat bibringas tillräcklig
hållfasthet särskilt i vått tillstånd. På senaste åren
ha även återupptagits de försök, som tidigare —
ehuru utan framgång — gjorts, att framställa en
textilfiber ur kasein från skummjölk. Enligt uppgift
är metoden numera så utexperimenterad, att man i
Italien kunnat påbörja anläggandet av fabriker för
tillverkning av kaseinfiber eller Lanital, som den
nya fibern benämnes. Då emellertid såväl
tillverkningen som användbarheten av kaseinfibern ännu är
föga känd, må den, likaväl som de nyss omnämnda
specialfibrerna, här lämnas ur räkningen.
Framställningen av de textila konstfibrerna består,
såsom tidigare antytts, av tre huvudmoment: cellu-
114
10 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
