Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 18 mars 1937 - Några tekniska nyheter - Nyare apparater för materialundersökning genom röntgengenomlysning, av Erik Lundgren - »Ren olyckshändelse», av W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
; sr Väften
Reglering av rörspönningen
Fig. 3. Schematisk skärning av röntgenapparat enligt fig. 2.
går av den schematiska skärningen av apparaten fig.
3 saknas särskilt ventilrör. Röntgenröret får själv
tjänstgöra som ventil. Högspänningen kan ges 3
olika värden, 30, 37 och 45 kV. Röntgenröret, som
har en diam. av endast 65 mm, är försett med tre
strålningsfönster och har jordad anod. Röntgenröret
och apparaten äro vattenkylda. För apparatens drift
erfordras alltså anslutning till vattenledning och
växelströmsnät.
Särskild omsorg har nedlagts på att göra
apparaten ofarlig att handhava. Erfarenheten visade
nämligen, att skador voro vanligare vid små apparater,
ty man underskattade strålningen från dem. Genom
det korta avståndet till brännfläcken blir emellertid
strålningen omedelbart framför fönstret så stark, att
en tid av 30 sek. åstadkommer skadliga verkningar.
På grund härav ha strålningsfönstren försetts med
skjutbara skyddsplåtar. När en plåt skjutits upp,
framträder samtidigt en liten röd lampa, vilken anger,
att strålning utgår.
Även denna apparat är försedd med larm- och från
kopplingsanordningar. I larmkretsen äro ovannämnda
varningslampor så inlagda, att, om en dylik lampa
går sönder, hela apparaten frånkopplas.
"Ren olyckshändelse.’
I många för att ej säga flertalet fall av bilolyckor,
där någon människa kommit till skada, ger
skildringen av händelseförloppet sken av, att "ren
olyckshändelse" föreligger. Ytligt sett kan vare sig den
påkörde eller den påkörande betraktas som vållande
utan det är någon högre — eller lägre ■— makt
som vållat den "rena olyckshändelsen". Känns
uttrycket igen från pressens olycksspalter? —
Den som har åldern inne för att kunna erinra sig
olycksreportagen från bilens barndom skall vid sidan
om nyssnämnda numera alldagliga uttryck erinra sig
ett annat som flitigt användes vid beskrivningen av
en olyckas orsak. "Olyckan kan svårligen förklaras
på annat sätt än genom fel på bilens styrinrättning
som sannolikt låst sig" brukade det heta. Det kan
naturligtvis icke förnekas, att fel av detta slag kunnat
inträffa. Men ett är alldeles säkert, de äro ytterst
sällsynta och hava med visshet i det mycket
övervägande antalet fall tillgripits som en okontrollerbar
förklaring på ungefär enahanda sätt som än i dag ett
stort antal "oförklarliga" eldsvådor skyllas på det i
detta sammanhang dunkla begreppet kortslutning.
Olyckor av vad slag de vara må inträffa icke: de
vållas. I det mycket ringa antalet fall vållas de av
omständigheter, varöver vi människor ej råda eller
vilka omöjligen av oss kunna förutses eller ens anas,
men i det stora, det överväldigande antalet fall
vållas olyckorna av oss själva eller av omständigheter
som vi utan vidare borde behärskat. En ung
professor i Pennsylvania State College i Amerika som noga
studerat amerikansk bilolycksfallsstatistik påstår att
65 % av alla bilolyckor orsakas av missgrepp från
bilförarnas sida, och hans bevisföring är klart
övertygande. Denna olycksprocent orsakas säger han
av 1) högre hastighet hos bilen än ett moget
bedömande av förhållandena medgiver, 2) körning på fel
sida av vägbanan, 3) försenad bromsning, 4)
otillbörlig inkörning i en körfil, 5) felaktig parkering, 6)
försummelse att giva varningssignal, när 6ådan är
påkallad, 7) rent vårdslös körning och 8) bilkörning
under alkoholpåverkan. "Gallra ut dem som begå
dessa fel och försyndelser och 65 % av bilolyckorna
upphöra", säger professor Neyhart, "jag har gjort
det", fortsätter han och berättar om sitt arbete vid
State College i Pennsylvania.
Ryck nu icke på axlarna åt denna förklaring och
kalla den amerikansk. Granska i stället de
uppräknade olycksfallsorsakerna och medgiv ingen enda av
dem ligger utanför området för mänsklig kontroll.
Undvikandet av dessa missgrepp är i stället blott en
fråga, om föresatsen att köra varsamt och säkert
finnes hos föraren eller ej, det vill säga det är på det
hela taget en välje- och vanefråga.
Den som väl kommit över den första tjusningen
som bilkörningen onekligen skänker — så länge det
går bra — och från början inriktar sig på att vänja
sig vid en konsekvent varsam och hänsynsfull
körning har därmed både för egen och andras räkning
eliminerat minst 65 % av alla bilolyckor. En av de
ledande trafikpolistjänstemännen i New York har
utrett, att 15 % av bilförarna äro medverkande till alla
bilolyckor. Med stöd av denna iakttagelse företog sig
ett stort trafik- och transportföretag att avskeda alla
chaufförer, som voro inblandade i ett andra
olycksfall. Resultatet härav blev att 5 % av de anställda
avskedades, vilket omedelbart orsakade en nedgång
i olycksfallen inom företaget med 30 %. Ett annat
företag, som drev en omfattande busstrafik,
adopterade den principen, att omedelbart ersätta alla för
andra gången i bilolyckor inblandade förare med helt
nya män som aldrig kört motorfordon förut, läto dem
genomgå en speciellt omsorgsfull körskola och
träningskurs samt placerade dem därpå i trafiken.
Resultatet visade sig i flera på varandra följande
absolut olycksfria år för företaget. Vad allt detta
betyder inses lätt. Det var ett fullgiltigt bevis för att
automobilolyckor genom lämpliga åtgärder kunna i
stor utsträckning förebyggas. W.
136
18 mars 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
