Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 24 april 1937 - Skånska cementgjuteriet 50 år - Notiser - Till innehavare av Ahlsellska stipendiet - Elektrisk vecka i Stockholm 21—25 maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
trädde då som verkställande direktör, men på grund
av sitt arbete för cementbolaget hade han icke samma
möjlighet som sin företrädare att ägna tid och krafter
åt bolagets utveckling. Han var icke heller byggare
med Holmbergs personliga förbindelser och starka
intresse för byggnadsfrågor. Lyckligtvis hade han i
stockholmsavdelningens föreståndare, ingenjör Olof
Kjellström, en man som förstod konsten att hålla
kontakt med kundkretsen. Redan 1897 började
därför bolaget att få beställningar på både
vattenkraft-anläggningar och
brobyggnader. Grundlägg-ningsarbeten hade redan
på Holmbergs tid blivit
en specialitet och på
grund av Kjellströms
intresserade arbete sköto
de god fart.
I ett avseende upptogs
icke arvet efter
Holmberg. Den höga tekniska
sakkunskap, som denne
representerat, blev nu
ersatt av tillfälligt
anlitade experter,
visserligen goda namn
såsom P. Ax. Lindahl och
Torben Grut i Köpenhamn — men dock icke bolagets
egna.
Bolagets expansion utöver Skånes gränser hade
börjat redan under det första året. Man övertog
cementbolagets filial i Stockholm och utvidgade dess
verksamhet samt uppsatte dessutom filialer i
Göteborg och Karlskrona. Även till Finland sträckte sig
verksamheten i form av intressen i ett där bildat
bolag, Helsingfors cementgjuteri. Denna expansion
fortsatte sedan Kjellström 1902 blivit utsedd till
bolagets direktör. Filialer bildades på ett flertal
platser, varvid dock huvudändamålet var att
förlägga cementvarufabrikerna till konsumtionsorterna.
Stockholm blev säte för ledningen av de tekniskt
mera krävande arbetena, varjämte även Göteborg
kom att spela en roll såsom entreprenör för
husbyggnadsarbeten.
År 1904 kom ingenjören Hans Krogh till
Stockholm, 1905 är Arcus’ födelseår och 1908 Kreuger &
Tolls. Sedan följde ett flertal nybildade
entreprenör-firmor inom betongfacket och Cementgjuteriet hade
att taga upp en hård konkurrens. Alla dessa firmor
förfogade över modern teknisk sakkunskap, som
kunde tillgodogöra sig utlandets lärdomar och
omplantera dem i svensk jordmån, varigenom betong-
NOTISER
Till innehavare av Ahlsellska stipendiet för år 1936
har bland tre sökande utsetts civilingenjör H.
Insulander, Eskilstuna, för att bereda honom tillfälle
företaga en resa till Tyskland för studerande av
speciellt Langschienenoberbau. Stipendiet utgår med
500 kronor.
Elektrisk vecka i Stockholm 21—25 maj anordnas
gemensamt av IVA:s elektriska avdelning, Svenska
tekniken i Sverige tillfördes starka impulser till
fortsatt utveckling.
När nuvarande generaldirektören Gösta Malm år
1914 övertog ledningen av Sveriges största
entreprenörfirma, väntade man nya vinster för den sunda
entreprenörverksamheten och de uteblevo icke heller,
ehuru Malm stannade på sin plats endast tre år.
Med samma syn på en entreprenörfirmas uppgift som
Holmberg haft, värvade han flera av landets
duktigaste högskoleingenjörer och kom härigenom att
bidraga till en
undergrävning av den gamla
fördomen, att en
högskoleingenjör icke skulle
giva sig hän åt
"krä-mar"-företag. Han
genomförde också en
centralisering av
förvaltningsapparaten utan att
rucka på det goda i det
decentraliserade
systemet: filialernas fria
ställning och därigenom
starka lokala förankring i
sina respektive hemorter.
I ett tredje avseende har
Malms insats varit av
betydelse för entreprenörväsendet. Han begränsade
nämligen verksamheten till de stora och svåra
arbetena och önskade icke åtaga sig arbeten, som med
lika gott resultat kunde utföras av mindre
företagare.
Malms intentioner följdes av hans efterträdare,
ingenjören J. Th. Blomqvist, som under ett
tolvårigt ledareskap befäste bolagets anseende. Vid
dennes död 1929 stod styrelsen rådvill i valet av
efterträdare, och ett treårigt interregnum vidtog.
Att man slutligen överlät ledningen till majoren
Agne Sandberg må, av fyra års erfarenhet att döma,
anses ha varit ett mycket klokt beslut.
Entreprenörväsendets sunda utveckling under de
gångna femtio åren kan belysas med siffror. I en
snart utkommande minnesskrift över bolagets
verksamhet göres en studie över vinstmarginalen.
Beräknad årsvis och sammanförd i tioårsperioder visar
den en klar tendens mot stabilisering till ett värde
av ca 2 % av omsättningen samtidigt som de stora
variationerna upphöra. Vinstmarginalen är en god
mätare på ett företags sundhet och den låga, men
stabila vinsten vittnar gott. Entreprenöryrket är
icke längre lukrativt ur 1880-talets
byggmästaresynpunkt.
elektroingenjörsföreningen, Svenska
elektricitetsverksföreningen, Sveriges elektroindustriförening och
Svenska föreningen för ljuskultur.
I veckan deltaga därjämte följande organisationer,
vilka då anordna enskilda sammanträden: Svenska
elektriska kommissionen, Svenska nationalkommittén
för världskraftkonferenser, Svenska
nationalkommittén för högspänningskonferenser, Sveriges elektriska
entreprenörsförening, Svenska elektriska
materielkontrollanstalten a.-b. och Föreningen för elektricitetens
rationella användning (Fera).
I programmet, som senare kommer att
offentliggöras i detalj: ingår ett antal föredrag rörande ma-
J. Th. Blomqvist. Agne Sandberg.
10 april 1937
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
