Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 22 maj 1937 - Dagens kraftfrågor, av E. Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
terare. Beträffande koncessionsväsendet föreslogo
de sakkunniga dels viss ökad skyldighet att söka
kungl. maj:ts tillstånd för utförande av
starkströmsanläggningar, särskilt när de avse allmän
distribution, dels en från högst 40 till högst 60 år utökad
koncessionstid, som skulle gälla såväl vid beviljande
av nya tillstånd som vid förlängning av tidigare
beviljade tillstånd. Beträffande prövning av
anläggningarnas behov vid meddelandet av tillstånd
förordade de sakkunniga fortsatt tillämpning av en
under senare år tillämpad praxis. I reservation
föreslog generaldirektör Malm, att kommerskollegium
skulle utrustas med ett koncessionsråd för att skapa
garantier för att koncessionsfrågorna bliva
auktoritativt förberedda, när behovsprövning tillämpas. 1
yttranden över kommitténs förslag ha Vattenfalls
styrelsen och Järnvägsstyrelsen stött denna
reservation. Vattenfallsstyrelsen har dessutom förordat,
att mindre kraftföretag, som ej med säkerhet kunna
förväntas hava tillräckliga resurser att fylla sina
uppgifter för kraftförsörjningens ordnande inom
respektive områden, som regel givas kortare
koncessionstid än den maximala. Svenska
vattenkraftföreningen har i remissvar förordat koncession utan
tidsbegränsning och beklagar att de sakkunniga, som
framlagt mycket starka skäl härför, icke föreslagit
övergång till detta system. Föreningen framhåller
vidare, att förarbetena till 1902 års lag giva det
bestämda intrycket, att man icke avsett någon
behovsprövning. Föreningen anser även en dylik prövning
obehövlig och anför som skäl härför bl. a., att den
behovsprövning, som nu i vissa fall tillämpas,
framdrives av lokalt betonade krafttvister av
underordnad betydelse. Det kan med fog ifrågasättas om
man för dylika småfrågors lösning bör övergiva det
hittills i övervägande antalet fall tillämpade
förfarandet med koncessionsprövning endast avseende
säkerheten. Utan påverkan från det allmännas sida
har under detta system kraftindustrien undergått en
lyckosam utveckling, periodtalsfrågan har lösts,
stamlinjesystem utbyggts över hela landet och ett
värdefullt samarbete etablerats mellan olika
kraftföretag och företagaregrupper. Behovsprövning i
förväg genom statens försorg skulle icke varit ägnad
att åstadkomma ett bättre, rationellare eller mera
ekonomiskt ordnat kraftledningsnät, än som nu blivit
fallet utan sådan prövning. Systemet med
behovs-prövning ger vidare ett företag, som erhållit
koncession, en mycket markerad företrädesrätt gentemot
senare koncessionssökande. Den tryggade
företagaren kan härigenom känna sig så säker, att han icke
längre följer utvecklingens stegrade krav på ökad
driftsäkerhet, ekonomisk drift m. m.
Behovsprövningen kan härigenom komma att verka
utvecklings-hämmande. Till den hittillsvarande i stort sett sunda
utvecklingen på kraftområdet i vårt land har det
hittills tillämpade koncessionsförfarandet bidragit icke
minst därigenom att det frambragt en för
abonnenterna lycklig konkurrens utan att därigenom hindra
en planmässig utveckling av landets kraftsystem.
Behovsprövning kan däremot medföra allvarliga
olägenheter ocli bör därför icke tillämpas. — Härtill
vill jag framhålla, att behovsprövning förr eller
senare måste framdriva krav på taxekontroll. En
dylik kan teoretiskt synas vara till förmån för
abonnenterna, men erfarenheten från utlandet lär, att
fastställda maximitaxor ofta ha en tendens att i
realiteten bliva minimitaxor, och att vederbörande
kraftföretag härigenom skaffa sig större förtjänst än
som skulle hava blivit fallet utan taxekontroll. Hur
det än är, så blir nog alltid konkurrensen till slut
det enda argument som i taxetvister verkligen
förstås av alla företag, antingen de arbeta på
vinst-eller på icke-vinst-basis.
Beträffande det framlagda förslaget, att olika
kraftföretag skulle kunna tvingas till samarbete,
synes man kunna befara att ett påtvunget samarbete
blir ett dåligt samarbete. Även i detta avseende
torde frivilligheten vara av stort värde. I sistnämnda
avseende framhåller generaldirektör Granholm, att
även om uttalanden gjorts både från
Vattenfallsstyrelsen och Krångede—Sydkraft, vilka måste tolkas som
god vilja till samarbete, synes dock betryggande
bestämmelser böra finnas för att säkerställa ett sådant
samarbete. Vem skall kunna formulera dessa
bestämmelser? Det är ju uteslutet, att
Vattenfallsstyrelsen på något sätt medverkar vid utformandet
av dessa bestämmelser, som för styrelsens del, lika
väl som för kraftbolagens del kunna föranleda vissa
begränsningar i det berörda kraftföretagets
dispositioner för utvecklingen av dess verksamhet. Någon
motsvarande sakkunskap finnes ej representerad
inom departementet. Återstår då kommerskollegium.
För kollegium torde uppgiften förefalla föga lockande.
Enligt utredningsmannen bör kungl. maj:t ha
möjlighet att vid koncessionsprövningen undersöka
behovet av ledningen samt vidare föreskriva villkor,
som garantera att ledningen användes på ett
rationellt sätt. Utredningsmannen anser det önskvärt, att
koncessionslagen något omarbetas, Sel Sitt det klart
framgår att behovsprövning även skall förekomma
samt att villkor även kunna föreskrivas. Frågan om
kronans inlösningsskyldighet vid vägrad förlängning
av koncession bör även beaktas och det bör även
undersökas om icke kronan bör beredas större
möjlighet att tvångsvis förvärva kraftledningar.
Samtliga dessa frågor böra enligt generaldirektör
Granholm lämpligen behandlas vid en överarbetning av de
sakkunnigas för elektriska kontrollväsendet förslag.
De största förbrukarna av vattenkraftenergi i
Sverige äro träsliperierna. De förbruka i runt tal 900
mill. kWh per år, vilket motsvarar 12 % av
totalproduktionen av vattenkraftenergi. I de södra
delarna av landet ha emellertid många av sliperierna
nedlagts under de senaste 10—12 åren och man har
övergått att tillverka mera högförädlade produkter. I
början av motsvarande period, dvs. för cirka 10 år
sedan, utökades däremot de norrländska
träsliperier-nas kapacitet avsevärt i samband med tillkomsten av
Krångfors, Norrfors och Hammarforsens kraftverk,
men sedan dess lia nämnvärda utvidgningar icke
företagits. Nu väntas emellertid en utvidgning av
de större sliperierna vid Umeå i samband med att de
försäljas till ett engelskt tidningspappersbruk.
Kraftleverantören, Umeå stad, i sista hand
Vattenfallsstyrelsen med Norrfors och Porjus kraftverk, får
härigenom en ganska betydande ökning av
energiefterfrågan. Försäljningens resultat i detta avseende
är ju glädjande ur vattenkraftsynpunkt.
Transaktionens följder i övrigt finnes icke anledning att här
beröra.
216
22 maj 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
