Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 18 sept. 1937 - En beklämmande utställning, av B. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
18 SEPT. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 38
O _
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: En beklämmande utställning. — Nya arbetsmaskiner på Leipzigermässan 1987, av
diplomingenjör E. Lundgren. — Beträffande fastighetstaxering av vattenkraftverk. — Notiser. — Litteratur. —
Insänt. — Personalnotiser. — Sammanträden.
En beklämmande utställning.
Det är med utpräglade olustkänslor, som man
lämnar utställningen "Arbetarrörelsen har ordet" i
Liljevalchs konsthall. Man väntar sig en väl upplagd
oeh intresseväckande skildring av den svenska
socialdemokratiens väg till politisk och ekonomisk
högkonjunktur — för en återblick av sådant slag hade
tidpunkten onekligen varit väl väld. Istället bjudes man
på en tämligen löst sammanhängande föreläsning i
billig demagogi, där temat är arbetskonflikter,
demonstrationer, bostadselände, vräkningar,
livsmedelsbrist, arbetslöshet, polisövergrepp,
kapitalistutsugning etc. Den dymedelst framsuggererade dystra
proletärstämningen står i rätt ringa samklang med
nutidens välklädda och välnärda arbetare, såsom de
te sig, då de demonstrationståga till Gärdet 1 maj
eller per motorcykel eller motorbåt susa iväg till
sina ägandes sport- eller kolonistugor.
Man grips av onda aningar rörande den
behandling, som med en sådan uppläggning skall komma
tekniken till del, och man bedrar sig ej. Teserna
angående tekniken —■ vilka f. ö. återfinnas i samma
rum, där Ådalstragedien är behandlad! — äro
givetvis motivet till att denna utställning över huvud
taget blir föremål för omnämnande i dessa spalter.
Det är nedslående, att detta omnämnande skall
behöva taga formen av en ganska bister kritik.
Framställningen börjar bra med att fastslå, att
"Den tekniska utvecklingen har medfört, att folkets
levnadsstandard i genomsnitt kunnat 3-dubblas på 50
år". Men sedan blir skildringen snedvriden och
osann: "tekniken och rationaliseringen begagnas i
de kapitalistiska staterna för att öka arbetstakten.
Då ökas olycksfallsriskerna och arbetarna slitas ut".
Ha utställningens arrangörer ej hört talas om
stacha-novismen, som blott är ett annat namn på
rationalisering i den form, vilken tillämpas i den proletära
idealstaten Sovjet-Ryssland? Där håller en ny
kapitalistklass på att växa fram, bestående just av
stachanovare! Men vi gå vidare i texten: "tekniken
frigör arbetskraften. I de kapitalistiska staterna
leder detta till arbetslöshet". Här ha vi slagordet
ut-rationaliserade arbetare i annan formulering! Är det
ej snart på tiden, att även socialdemokratien får
klart för sig, att man istället borde tala om
irøratio-naliserade arbetare? Att om vår industri efter
världskriget under det tredubbla trycket av prisfall,
valutadumping och åttatimmarslag icke hade
tillgripit rationalisering, detta med säkerhet inneburit en
katastrof för densamma och därmed även för dess
arbetare. Att vårt nuvarande välstånd kommer från
industrien och att dess konkurrenskraft på
världsmarknaden bl. a. beror på rationaliseringen.
"Tekniken ger rikedom. Den tekniska
utvecklingen ger oändliga möjligheter att höja folkens
levnadsstandard, men tekniken utnyttjad för privat pro
fit gör maskinen till människans herre och ger
maskinens ägare medel över den egendomslöse". För
det första rimmar detta rätt dåligt med den
inledande tesen, som siffermässigt fastslår, att det
arbetande folket fått del av teknikens rikedom. För det
andra borde man även inom arbetarrörelsen besinna, att
förvärvsbegäret är en primitiv mänsklig drift, som
är urkällan till världens framåtskridande och därför
både sund och naturlig. Alla människor utan
undantag sträva efter att få det bättre här i livet, dvs.
förtjäna mera pengar. Borde det ej säga en hel del,
att t. o. m. Sovjet-Ryssland börjat uppmuntra
förvärvsbegäret via stachanovismen?
Vi avsluta denna axplockning i arbetarrörelsens
tekniska örtagård med följande tes: "tekniken för till
kapitalkoncentration. I de kapitalistiska staterna till
kapital- och maktkoncentration i ledande finansmäns
och finansgruppers händer". Där borde istället stått
att läsa ungefär följande: de produktiva krafter, som
genom sin samverkan kunna skapa ökat välstånd, äro
kapital och arbete. Industrien kräver arbete ej blott
med handen, utan även med hjärnan. Produkten av
detta senare är tekniken, som därför jämte kapitalet
är arbetarens bästa bundsförvant i kampen för en
bättre ställning.
På en del demagogiska teser angående den
svenska kapitalismen saknas anledning att här ingå.
Istället skall med hänsyn därtill, att man på
utställningen finner en del material, som påpekar de stora
naturtillgångar, vilka vi ännu ha outnyttjade, göras
en påminnelse. Nämligen den, att dessa tillgångar
kunna falla i värde genom teknikens utveckling,
varför uppfinnartalang och yrkesskicklighet
representera beständigare värden (enligt disponent Gerard
de Geer).
Man går hela tiden och väntar att få se något
angående arbetarrörelsens bildningssträvanden, vilka
under hägn av ABF tagit så imponerande
dimensioner. Först sedan man vandrat igenom Konsums av
hygien lysande butik och HSB:s av småborgerlig
idyll präglade utställning, stöter man på Arbetarnas
bildnings-förbund, inhyst i ett litet rum tillsammans
med två andra bildningsinstitutioner! Det är skada,
11 sept. 1937
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
