Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 25 dec. 1937 - Förslag till lagstiftning om grundvatten, av J. O. Alrutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
25 DEC. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 52
o
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Förslag till lagstiftning om grundvatten, av advokaten J. O. Alrutz. — Fackredaktörsbyte. —
Notiser. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Förslag till lagstiftning om grundvatten.
Av advokaten J. O. ALRUTZ.
Inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga
hava i oktober i år framlagt ett förslag till
lagstiftning om grundvatten. Här nedan skall lämnas en
kortfattad redogörelse för förslagets huvudsakliga
innehåll och de viktigaste nyheterna i förhållande till
nu gällande rätt.
För närvarande finnes icke i svensk rätt någon
enhetlig lagstiftning rörande grundvatten.
Vattenlagens bestämmelser äro nämligen endast tillämpliga
på ytvatten och icke på vatten under markens yta.
Några enstaka stadganden, som röra
grundvattenförhållanden finnas emellertid. Sålunda påträffas i
hälsovårdsstadgan bestämmelser till skydd mot
förorening av vatten i brunnar, källor och vattenledningar.
Av vattenlagen och expropriationslagen följer även,
att skada på grundvattentillgångar skall ersättas vid
företag enligt vattenlagen och vid expropriation. I
övrigt torde emellertid lagstadganden saknas, och
man är hänvisad till de allmänna rättsregler, som
anses gälla så kallade grannelagsförhållanden. Dessa
regler, vilka söka angiva hur långt en fastighetsägare
är skyldig att taga hänsyn till en grannes intressen,
äro dock i många avseenden svävande. Det anses
likväl. att en fastighetsägare, om han på osedvanligt
sätt utnyttjar sin fastighet och därigenom skadar en
annan fastighet, kan åläggas skyldighet att utgiva
ersättning, eventuellt skyldighet att upphöra med den
ifrågavarande verksamheten. En fastighetsägare
behöver sålunda för närvarande icke något tillstånd att
tillgodogöra sig det grundvatten, som är åtkomligt
på hans område. Om han därigenom skadar
grundvattentillgången på en annan fastighet, skall
ersättning utgå, endast om han genom grundvattnets
tillgodogörande kan sägas utnyttja sin fastighet på etc
osedvanligt sätt. Är det fråga om vattenförbrukning
för fastighetens eget behov, torde som regel icke
någon ersättning kunna ifrågakomma. Ej heller finnes
tillräckligt skydd mot skada av annat slag på en
grund vattentillgång. Grannelagsrättens regler leda
i många fall till att dylik skada anses tillåten och att
skadeersättning icke skall utgå. En annan brist i
gällande rätt är, att det icke finnes någon möjlighet
att framtvinga regler för fördelning av en
grundvattentillgång mellan flera fastigheter. Ej heller liar
man, annat än i vissa fall, möjlighet att tvångsvis å
annan tillhörig mark draga fram ledning eller
vidtaga andra åtgärder för grundvattens
tillgodogörande.
Det nu framlagda förslaget avser att råda bot på
ovannämnda brister och även i övrigt lämna
erforderliga regler för rätten till grundvatten. De
föreslagna reglerna äro i flera avseenden likartade med
nu gällande bestämmelser om ytvatten. Enligt
förslaget skola de nya stadgandena också ingå i
vattenlagen. Härigenom vinner man, att lagtexten
förkortas, enär flera av vattenlagens nuvarande
bestämmelser kunna direkt eller med mindre ändring tillämpas
på grundvattenförhållanden. Det föreslås även, att
vattendomstol skall handlägga viktigare frågor
angående grundvatten.
Under begreppet grundvatten hänföres enligt
förslaget både naturligt grundvatten och konstgjort
grundvatten, dvs. grundvatten som med mänskliga
åtgärder bildats genom infiltration. I förslaget
definieras vidare begreppet "vattentäkt". Därmed
förstås anläggning, som är avsedd för tillgodogörande
av grundvatten genom uppfordrande, bortledande
eller tillvaratagande på annat sätt.
Huvudregeln i de föreslagna bestämmelserna är, att
envar äger å honom tillhörigt område tillgodogöra
sig vatten, som finnes under markens yta. Det är
sålunda enligt förslaget endast på eget område, som
man får anlägga vattentäkt, I denna rätt stadgas
emellertid, såsom nedan närmare omnämnes, vissa
inskränkningar.
En grundläggande princip i förslaget är vidare, att
skillnad göres mellan vattentäkt, avsedd endast för
viss fastighets förseende med vatten till
husbehovs-förbrukning, och annan vattentäkt. En
husbehovsvattentäkt har sålunda företrädesrätt till befintligt
grundvatten framför vattentäkter för andra ändamål.
En vattentäkt skall enligt förslaget anläggas så,
att ändamålet utan oskälig kostnad vinnes med
minsta intrång och olägenhet för annan, och vid
vattentäktens nyttjande skall iakttagas nödig sparsamhet
med vattnet. Denna regel gäller både
husbehovsvat-tentäkter och andra vattentäkter. Om en vattentäkt
anlägges eller nyttjas i strid mot dessa bestämmelser,
finnes möjlighet att vinna rättelse. Yrkande därom
prövas beträffande husbehovsvattentäkter vid allmän
underrätt och beträffande övriga vattentäkter vid
vattendomstol.
Beträffande en fastighetsägares rätt att råda över
ytvatten, som finnes på hans fastighet, gäller enligt
vattenlagen den allmänna inskränkningen, att han
icke utan särskilt tillstånd får förfoga över vattnet,
20 nov. 1937
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
