Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
lösryckas och detta kan möjligen vara mekanismen
i det förlopp som kan betecknas såsom "molekylär
slitning". Lösryckta molekyler kunna slutligen även
intaga ett nytt läge på ytan eller överföras till den
andra ytan. Det kan i detta sammanhang vara av
intresse att nämna, att nyligen en svetsningsmetod
uppfunnits i enlighet med vilken tvenne metaller
hopsvetsas utan smältning därigenom att
molekylarrörel-sen ökas med användning av högfrekventa elektriska
Fig. 1. Schematisk bild i stark förstoring av ytor i inbördes slitande
beröring.
strömmar vid en temperatur av endast omkring
360° C.
Mittelpartiet av fig. 1 illustrerar ett aim;u
fenomen som kan uppträda, speciellt vid inslitning av
ytor, nämligen att en "höjd" på den ena ytan
kommer i vägen för en "höjd" på den andra ytan,
varvid någondera givetvis måste giva vika. Materialet
kan antingen deformeras plastiskt eller överdelen på
"höjden" brytas av eller också kan bägge dessa
saker inträffa.
Till höger å fig. 1 synes en skarpkantad partikel,
som befinner sig mellan de bägge ytorna och som
sålunda kan förorsaka skador å bäggedera. Dylika
partiklars förmåga att orsaka skada i närvaro av
ett smörjmedel bestämmes tydligen till största delen
av oljefilmens tjocklek.
Utan att ingå i detalj rörande de fenomen, som
kunna uppträda när två "höjder" komma i beröring
med varandra, kan man helt allmänt säga, att en
dylik beröring åtföljes av lokal värmebildning. Den
temperatur som uppnås under dylika omständigheter
uppträder synnerligen lokalt begränsad, varför det
icke är möjligt att erhålla ett verkligt mått på
densamma genom användning av termoelement. Det
har emellertid varit möjligt att mäta temperaturen
genom att använda sig av det förhållandet, att när
två olikartade metaller bringas i beröring med
varandra och uppvärmas, så frambringa de en
termo-elektrisk spänning vars storlek ger ett mått på
temperaturen. Det är därför möjligt att mäta den lokala
temperaturen genom att ansluta de bägge metallytor
som gnidas mot varandra med en lämplig voltmeter.
Dylika mätningar visa, att lokala yttemperaturer
uppstå som överstiga 1 000°C, ehuru huvudmassan
av metallen håller sig kall. Även i närvaro av
smörjmedel kunna temperaturer på 600°C uppnås. Dylika
höga temperaturer uppträda i överensstämmelse med
den teori, enligt vilken temperaturen blir högre ju
mindre kontaktytan är, dvs. ju mindre polerad ytan
är. Sålunda beräknades exempelvis för ett givet fall,
att om de två ytorna voro absolut släta och därför i
fullkomlig beröring, så skulle temperaturförhöjningen
endast bliva 75°C. Om emellertid blott 1/10 av ytorna
befunne sig i verklig gnidningsberöring, så skulle
friktionsvärmet bildas mera lokalt och temperaturen
komma att stiga till 414°C. Om slutligen endast 1/100
av ytorna skulle vara i beröring med varandra
beräknades temperaturen komma att överskrida 2 000°C.
Dessa siffror visa hur stor risken för hopskärning
är vid inslitning av nya lagerytor.
Med hänsyn till det sagda är det icke ägnat att
förvåna, att olika undersökningar visat att
oxidationsreaktioner oftast spela en viktig roll i avseende
på slitning. Finks arbeten ha bl. a. riktat
uppmärksamheten på den s. k. friktionsoxidationen. Vid hans
experiment utfördes slitningsprov i luft och i
gas-täta rum fyllda med kvävgas och med noggrann
utestängning av syre. Resultaten visade att ingen
förslitning inträdde i kvävgasatmosfär under det att den
var högst avsevärd i luft. Man kan sålunda säga
att luften är en av slitningens orsaker. Fink
förklarar de vunna resultaten genom antagandet att
luften absorberas på järnytan vid sådana lokalt
uppträdande höga tryck som göra att den förmår reagera
med stålet vid vanlig temperatur. Med hänsyn till
de nyss omnämnda försöken synes det sannolikt att
lokalt uppträdande höga temperaturer även spela en
viktig roll ifråga om framkallandet av oxidation.
Huru oxidationen inverkar på slitningen är måhända
svårt att säga, men en sannolik förklaring är att den
tunna oxidhinna som bildas, endast är löst förenad
med ytan och därför lätt avlägsnad. Vad än
förklaringen kan vara, så råder i alla händelser intet
tvivel om att järnoxid ofta
bildas när två ytor gnidas
emot varandra, ehuru det
samtidigt bör ihågkommas
att oxidationen kan vara en
följd av slitningen och icke
dennas orsak.
Det har redan framhållits
att lokalt uppträdande höga
temperaturer kunna uppnås
även i närvaro av
smörjmedel, och det bör i detta
sammanhang ihågkommas att
alla smörjmedel innehålla en
viss mängd löst syre, varför
även oxidation av för slitning
utsatta ytor kan uppstå i
närvaro av ett smörjmedel.
Oxidationen kan sålunda spela en
mycket viktig roll vid
förloppet av många slag av
slitning, vilka hittills ansetts
vara av rent mekanisk natur.
Det råder föga tvekan om, att
vissa slag av slitning finnas varest oxidationen
tydligen är av betydelse, t. e. när höga temperaturer
uppkomma i en oxiderande atmosfär, så att en
flagnande ythud bildas, men det är också tydligt, att
oxidationsverkningarna äro mera generellt
uppträdande än vad sistnämnda fall ger vid handen.
Det skall emellertid i detta sammanhang icke
underlåtas att nämnas, att nyligen i Amerika företagna
experiment icke visa överensstämmelse med de av
Fink erhållna resultaten, i det att man ansett sig
VW
Fig. 2. Schematisk bild av
cylinderslitningen i en
bilmotor.
16 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
