Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ningen vid omvandlingen y—>-a kan alstra betydande
spänningar.
Bardenheuer och Baboscin ha fäst
uppmärksamheten på att heterogenitet i sammansättningen,
härrörande från stålets stelnande, har till effekt, att
omvandlingen ej inträffar samtidigt i närliggande
partier, varigenom lokala spänningar alstras, vilka
gynna sprickbildningen.
Ingen av dessa tre hypoteser kan tillfredsställande
förklara sprickornas fördelning, ej heller den
omständigheten, att ett grovt smidesstycke, som undgått
sprickbildning genom mycket fördröjd svalning efter
smidningen, sedan kan upphettas igen och få svalna
med vilken hastighet som helst utan att sprickor
bildas. Vidare ha Houdremont och Korschans
noggranna undersökningar visat, att sprickorna bildas
under avsvalningen efter smidningen omkring 200°,
antingen man vidtager åtgärder för att upphäva från
smidningen kvarstående spänningar eller ej.1
d) Inverkan av gas. Denna nyligen framlagda och
skickligt utvecklade hypotes synes bäst förklara
egenheterna vid svalsprickornas uppkomst. Den i det
smälta stålet lösta gasen frigöres icke helt och hållet
under götets stelnande, en del förblir i lösning eller
bunden i den stelnade metallen. Under avsvalningen
frigöres gas, antingen på grund av minskad löslighet
eller genom dissociation av föreningar. En del
lämnar stålet genom diffusion, särskilt vid långsam
avsvalning. Om avlägsnandet icke håller jämna steg
med dess bildning, uppstå spänningar, som kunna
överskrida metallens brottgräns.2 Enligt Benneck,
Schenck och Müllers undersökning förekommer det
väte, som är huvudorsaken till sprickornas uppkomst,
antingen i form av fritt väte eller som metan,
uppkommen genom reaktion med kol. Denna hypotes
synes vara väl förenlig med följande fakta:
sprickornas uppkomst omkring 250—300°, om avsvalningen
ej är tillräckligt långsam att tillåta vätets
försvinnande, segringars och slagginneslutningar
sekundära betydelse, möjligheten att först genom försiktig
avsvalning förebygga sprickor och därefter kunna
1 Opublicerade försök, varvid 220 mm 0 -stänger av
krom-nickelmolybdenstål, som hade stark benägenhet för bildning
av svalsprickor, omedelbart efter smidningen upphettades i
vällugn och hölls vid viss temperatur under viss tid, ha dock
visat, att en glödgningstid av 2 timmar vid 1 000° eller 1
timme vid 1 100° var tillräcklig att förebygga sprickbildning,
även om avsvalningen skedde i luft, under det att en tid av
3 timmar vid 900° var otillräcklig för detta ändamål, även
vid långsam avsvalning i stybb. Dessa resultat kunna tolkas
som ett belägg för antagandet, att en glödgning under viss
tid vid tillräckligt hög temperatur efter smidningen utlöser
de spänningar som utbildat sig efter smidning och
temperaturutjämning (jfr föreg, not) och att spänningar,
uppkommande under den följande avsvalningen, termiska och
omvandlingsspänningar, i detta fall icke voro tillräckliga att
ensamma framkalla svalsprickor, men det kan även hävdas,
att avlägsnande av väte ur stålet vid glödgningen haft en
bidragande eller dominerande effekt till förebyggande av
sprickbildningen. (Ref. anm.)
2 Denna tankegång finner ref. svår att följa. Sannolikare
synes följande förlopp vara. Den övermättade lösningen
utskiljer väte vid alla fria ytor, inkl. håligheter. I dessa
uppstår ett mot övermättningen svarande mycket högt tryck,
som spränger stålet, varvid den av vätet oberoende
spänningsfördelningen i stålet bestämmer sprickans plan. Detta
förutsätter att mikroskopiska eller submikroskopiska hålrum
finnas, även då stålet anses tätt enligt vanliga
föreställningar, vilket icke förefaller osannolikt. Bl. a. kunna
gränsytor mot slagginneslutningar tänkas ha öppnat sig på grund
av olika utvidgningskoefficient. (Ref. anm.)
upphetta och låta svalna hastigt etc. Sprickorna
torde uppstå, där kohesionen är minst, först och
främst i korngränser. Man kan förmoda, att andra
slag av heterogenitet kunna ha ett bestämmande
inflytande på sprickornas placering: inneslutningar,
håligheter (blåsor och krymphåligheter) som ej eller
ofullständigt hopvällts, segringsområden och
interden-dritiska segringsställen. Ju grövre primärstrukturen
är, ju heterogenare är sammansättningen. Detta
förklarar troligen till en del, att svalsprickor äro
vanligare i grövre pjäser, vid sidan av
gjutningstempera-turens och -hastighetens samt den kemiska
sammansättningens inflytande.
Faktorer, som inverka på svalsprickornas uppkomst.
Sammansättning.
Enligt en klassificering av Beitter, vilken torde
ge uttryck åt allmänna meningen i denna fråga,
kunna stålen efter tilltagande känslighet för
svalsprickor ordnas i följande serie: kolstål, manganstål
(1—1,5 % Mn), mangan-kiselstål, kromstål (1—2 %
Cr) med och utan molybden, nickelstål (1,5 % Ni),
kromnickelstål och kromnickelmolybdenstål. Enligt
vissa författare visa stål med 12—13 % Cr och hög
kolhalt aldrig svalsprickor, ej heller austenitiska stål.
Smältningsprocess, bearbetning, avsvalning efter
smidning etc.
Stål, framställt i degel, sur martin- och sur
högfrekvensugn är i allmänhet mindre känsligt för
sprickor än basiskt martin- och basiskt elektrostål.
Sprickor förekomma dock i samtliga stålsorter.
Känsligheten ökas med götstorleken, den minskas
då gjuttemperaturen sänkes och gjuthastigheten
minskas. Den minskas tydligt vid ökad
bearbetningsgrad. Olikformig deformation vid smidningen kan
gynna sprickbildning i de kallare delarna.
Avsvalningshastigheten efter smidningen har som nämnts
en dominerande inverkan.
I vissa fall kan ett föremål, som innehåller
svalsprickor regenereras genom omsmidning;
sprickytorna äro ej oxiderade och välla lätt ihop vid riktigt
utförd smidning, dvs. så utförd att alla partier med
sprickor bliva bearbetade. Därvid räcker ofta en
reduktionsgrad = 1,2. Den följande avsvalningen
kan då, enl. de flesta författare, ske hur hastigt som
helst. Genom värmebehandling enbart försvinna
sprickorna ej.
Sätt att undvika svalsprickor. Slutsatser.
Metoden att välja sammansättningen med hänsyn
till ömhet för sprickbildning står i allmänhet ej till
buds, enär sammansättningen vanligen dikteras av
andra hänsyn.
Smältningsförfarandet spelar säkerligen stor roll,
men denna fråga är ännu alltför outredd för att man
skulle kunna draga bestämda slutsatser. Om
hypotesen angående inflytande av gas, särskilt väte,
skulle bekräftas, skulle åtgärder påverkande det
smälta stålets gashalt under eller mot slutet av
smältprocessen kunna komma ifråga, antingen
genom speciella tillsatser eller genom
utexperimente-rande av lämplig slaggsammansättning.
Gjuttemperatur och -hastighet äro ofta avpassade
100
13 febr. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
