Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
I fasta material kan under den korta tid en impuls
varar knappast några nämnvärda
uppvärmnings-eller elektrolysverkningar tänkas uppstå, utan
genomslagsmekanismen måste tänkas vara av rent
elektrisk eller elektrisk-mekanisk natur. Vid normala
temperaturer ligger hållfastheten vid s. k.
värmegenomslag oftast avsevärt under den rent elektriska
hållfastheten, dvs. fasta material komma att uppvisa
betydligt högre hållfasthet vid
impulsspänningspå-känning än vid långtidspåkänning.
En fråga av stort intresse är, om man har att vänta
sig en successiv materialförsämring vid upprepade
impulspåkänningar. De få försök i denna riktning,
som blivit utförda, tyda på, att någon dylik
materialförsämring ej äger rum, om fältfördelningen är jämn.
Om däremot fältfördelningen är ojämn, uppstår lätt
en materialförsämring i punkten med alltför stor
fältkoncentration, och denna förstöring fortskrider sedan
successivt under inverkan av varje ny impuls.
Impuls-strömprov.
Frågan om vad som sker vid ett impulsprov sedan
spänningen börjat bryta samman skall här förbigås.
Strömstyrkorna äro därvid av huvudsaklig betydelse,
och för att erhålla stora strömstyrkor ur ett
impulsbatteri, måste det dimensioneras på ett helt annat
sätt än ett impulsspänningsbatteri.
Impulsspän-ningsprov, där även strömstyrkan efter spänningens
sammanbrott måste studeras, börja få stor betydelse i
samband med provningen av de moderna
överspänningsskydden av ventiltyp.
Impulsspänningspro vningens tillämpning.
1) Så länge som icke några urladdningsfenomen
börja göra sig gällande i de i en elektromagnetisk
krets ingående oledarna, kan man ju med hjälp av
Maxwells ekvationer och kännedom om
material-konstanter och dimensioner beräkna alla strömmar,
spänningar o. s. v. vid en på kretsen påtryckt impuls.
De matematiska svårigheterna därvid äro emellertid
ibland nästan oöverstigliga, och experimentell be-
stämning av exempelvis spänningsfördelningen i en
maskin- eller transformatorlindning torde ännu så
länge vara den enda framkomliga vägen. Endast
tack vare impulsprovteknikens utveckling är man
nu i stånd att utföra en sådan experimentell
undersökning, och resultatet av dylika undersökningar
börjar redan visa sig i form av förbättrade
transformatorkonstruktioner.
2) Som redan nämnts, utgöra de vid
impulsspän-ningsprov upptagna tidskurvorna den enda rationella
grundvalen för koordination av
isolationshållfasthe-ten inom en anläggning och de däri ingående
apparaterna. För alla konstruktörer och
anläggningstekniker äro därför impulsprovresultat av största
betydelse. Alla impulsprov för detta ändamål äro
emellertid definitivt typprov, dvs. äro prov som kunna
utföras en gång för alla för en viss konstruktion.
3) För materialkontroll torde impulsspänningsprov
i några fall kunna vara av värde, men för
fabrikationskontroll torde deras användbarhet vara mycket
ringa, eftersom fabrikationskontrollen i första hand
avser upptäckandet av tillverkningsfel.
4) Leveransprov utgöra i allmänhet en blandning
av typprov (för kontroll, att leverantören använt
tillfredsställande konstruktion och dimensionering) och
fabrikationsprov (inkl. materialprov).
Impulsspänningsprov kunna därför komma till användning som
leveransprov i en del fall, där typprov äro enkla att
utföra. Som exempel må nämnas porslinsisolatorer.
I vad mån man genom ett impulsspänningsprov på en
isolator förmår upptäcka ett fabrikationsfel,
exempelvis i form av en inre hålighet, är väl tveksamt,
men som ersättning för "genomslagsprov under olja"
är det av stort intresse.
Impulsspänningsprov som leveransprov på
exempelvis transformatorer torde däremot knappast
kunna komma i fråga annat än som typprov ■— men ett
impulsspännings-typprov på en
transformatorkonstruktion innebär, om det skall vara av värde, en
alldeles för vidlyftig undersökning för att normalt
kunna utföras som leveransprov.
Karakteristikor hos svetsgeneratorer.
Av L. DREYFUS.
(Forts. fr. sid. 12.),
D. Aseas svetsgenerator med två normala
polsystem.
För att göra maskiner med normalt polsystem
användbara såsom svetsgeneratorer måste den
magnetiska kopplingen mellan huvudströmkretsen och
fältkretsen göras så lös som möjligt. Principiellt vore
det ju möjligt att fullständigt bryta den
magnetiska kopplingen mellan shunt- och serielindning
genom att för vardera lindningen begagna ett särskilt
polsystem. Båda polsystemen skulle då enligt fig. 14
monteras bredvid varandra. Men därmed vore endast
den ömsesidiga induktionen mellan fältlindningarna
eliminerad, medan den ömsesidiga induktionen mellan
armaturlindning och shimtlindning skulle kvarstå.
Dessutom vore en dylik maskin dåligt utnyttjad.
Dess storlek och förluster skulle nämligen svara mot
produkten av svetsströmmen och båda
armaturhalvornas spänningssumma
h c2i. -f- h ci
som kommer nära dubbla tomgångsspänningen.
Med hänsyn till dessa förhållanden begagnar Asea
visserligen enligt fig. 14 två lika normala polsystem
a och b, men låter polsystemet a utom serielindning
även uppbära en shuntlindning, som med 20 à 30 %
av huvudshuntlindningens amperevarvtal alstrar ca
30 % av fulla tomgångsspänningen. Dessutom förses
eventuellt polsystem b med en svag
kompounderings-lindning av n’\ — 1 eller 2 varv, detta för att minska
den ömsesidiga induktionen mellan
armaturlind-ningen och huvudshuntlindningen på polsystem b.
fi febr. 1937
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
