Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
5. De uppmätta motständsvärdena och sambandet
med strömstyrkan.
För bestämning av jordmotståndet utvaldes några
typiska jordarter, i vilka jordkontakter vanligen
bruka förläggas av det skälet, att dessa jordarter ha
låga jordmotstånd. Hit räknas i första hand olika
slag av leror samt mer eller mindre lerblandad
matjord. Dessa jordarter karakteriseras genomgående
av finkornig struktur.
I motsats till lerorna uppvisa olika slag av sand
och grus extremt höga motståndsvärden. Mellan
denna grupp och leror eller andra jordslag med mer
eller mindre stark inblandning av lera ligga ur
motståndssynpunkt de jordarter, vilka gå under
beteckningen pinnmo. Vi ha därför även medtagit dylika
jordslag vid mätningarna. Då det gäller pinnmo har
man för att, få fullt homogena och jämförbara prov
genom s. k. rissling frånskilt ali i pinnmon
uppblandad grövre sten. Ett annat jordslag, som vi
ansett oss böra medtaga, utgöres av s. k. skogsmatjord
uppblandad med finkornig sand och där den senare
endast utgör 10 à 15 % av hela massan.
Som redan framhållits, begränsades mätningarna i
avvaktan på specialundersökningar över
vattenhaltens inverkan på motståndet till prov, vilka höllo
naturlig fuktighet. Denna kan som bekant växla
med olika fyndlokaler och med årstiderna.
För att pröva mätmetodens tillförlitlighet med
hänsyn till växlingar av detta slag kan det vara av
intresse att jämföra två serier av motståndsmätningar,
utförda dels sommaren 1936 och dels på våren 1937.
Jordproven lia vid dessa mätningar uttagits från
skilda fyndlokaler och endast med villkoret, att
prov-massan skulle vara homogen ocli ha naturlig
fuktighetshalt.
Med hjälp av anordningen enligt fig. 1
uppmättes växelströmsmotståndet för låga strömstyrkor på
några 10-tals milliampére. Dessutom mättes
impuls-motståndet, varvid så höga strömstyrkor användes
som mätanordningarna över huvud taget kunde
till-låta. Ur mätanordningens dimensioner beräknades
det specifika motståndet i ohm/cm3.
När det gällde jordprov med relativt låga
motstånd kunde man härigenom uppnå strömtätheter per
cm2 elektrodyta, vilka motsvarade värdena vid
åskslag. Ifall vi förutsätta, att en ordinär kvadratisk
jordplåt med en effektiv elektrodyta av 1 m2 avleder
en blixtströmstyrk a på 50 000 ampere och
strömfördelningen dessutom antages vara fullt homogen,
så skulle strömtätheten för en dylik plåt uppgå till
2,5 amp/cm2. Strömtätheter av denna storlek
motsvara de värden, vilka vid proven påtryckts elektro-
den, när det gällt jordarter med lägre motstånd,
exempelvis leror. För jordarter med högre motstånd,
exempelvis sand, erfordras andra experimentella
anordningar än de tillgängliga för att uppnå
strömtätheter av storleksordningen 1 à 2 amp/cm2.
De vid impulsströmmar erhållna
strömtäthetsvär-dena lia i det följande angivits i amp/cm2.
Ohm/cm3
A/cm! 0,060 0,069 0,66 1,92 1M
a b c d e
Fig. 5. Jämförelse mellan
motståndsvärden, mätta medelst växelström och impuls
år 1936.
De under åren 1936—1937 utförda mätningarna
omfatta i tab. 1 och 2 angivna jordarter.
De för jordarterna i tab. 1 angivna vattenhalterna
gälla även för jämförliga prov i tab. 2.
De uppmätta specifika motståndsvärdena för de i
tab. 1, 2 upptagna jordarterna äro grafiskt återgivna
i fig. 5—6, där impulsmotståndsvärdena angivits i
procent av värdena för växelström, vilka uppmätts
för strömmar av storleksordningen 10—30 milliamp.
Dessa växelströmsmotstånd ha valts av det skälet
att de motsvara de motståndsvärden, vilka erhållas
vid de gängse metoderna för undersökning av
jord-motståndet — med andra ord för sådana fall, då
mätbryggor komma till användning.
Den i fig. 5—6 upptagna jämförelsen visar
genomgående mycket påtagliga differenser mellan
motståndet i de fall detta mätes med växelström eller med
impulsström. Motståndsvärdena i det senare fallet
växla mellan 21 till 59 % av växelströmsvärdena.
För sand och grus äro de procentuella
nedsättning-arna relativt konstanta, medan värdena för andra
jordarter äro mera växlande. I viss mån
sammanhänger detta med den större homogeniteten för sand
och grus i jämförelse med vissa andra jordarter.
Som redan framhållits, tilläto mätanordningarna
genomgång av mycket höga impulsströmmar endast
för jordarter med lägre specifikt motstånd. Det är
tydligen av största intresse att efterse, huruvida den
Tabell 1, 1936.
Jordart ................ a) Grus, kornstor- b) Pinnmo c) Lerblandad d) Skogsmatjord. e) Rödlera
lek ca 2 mm matjord sandblandad
Spec. vikt ............ 1,31 1.40 1,45 0,82 1,78
Vattenhalt i %.... 4.5 9 18.5 27 14
Jordart ........ f) Fin sand g) Fin sand,
något blandad med pinnmo h) Fint grus i) Pinnmo j) Lerblandad matjord k) Rödlera ined något
insprängd blålera 1,96 1) Rödlera (från
Bofors)
Spec. vikt .... 1,37 1,39 1,37 1,60 1,37 1,90
Tabell 2, 1937.
3 juli 1937
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
