Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
med summer och för de högre strömstyrkorna
50-periodig växelström från en reglerbar transformator,
varvid motståndet bestämdes på vanligt sätt medelst
i mätkretsen inkopplade voit- och amperemetrar.
Genom variation av spänningen kunde
växelströmsmotståndet för de flesta jordarterna bestämmas för
strömstyrkor varierande mellan några milliampére
och upp till värden på 1 à 2 ampere. De senare
värdena överstiga avsevärt de strömstyrkevärden, på
vilka uppmätning av växelströmsmotståndet i vanliga
fall grundar sig.
Anordningen för mätning av motståndet vid im-
Eftersoni detta medelvärde kan bildas på olika sätt,
måste detsamma definieras en gång för alla. Denna
definition har i denna undersökning skett på följande
sätt.
Kurvan a i fig. 3 antages representera den
verkliga strömkurvan under urladdningsförloppet.
Därvid har självinduktionen försummats, emedan dess
inverkan vid försöksuppställningen varit mycket
liten. Den uppritade strömkurvan motsvarar ett
fall, då motståndets momentana värde är omvänt
iAc
^ Spann.
> Ström
Fig. 2. Kopplingsschenia för impulsproven.
1 2*10* fJ s
Fig. 3. Den verkliga strömkurvan a ersatt
med en exponentialkurva 6.
pulsströmmar framgår av kopplingsschemat i fig. 2.
Impulsströmmen alstrades genom att låta laddningen
från ett kondensatorbatteri C urladda sig genom
jordmassan A. Ifall spänningen hålles inom lämpliga
gränser erhålles härvid en ledning genom
jordmassan.
Kondensatorn C enligt kopplingschemat i fig. 2
hade en kapacitet på 8,66 ^F och kunde medelst
likriktare uppladdas till maximalt 50 kV.
Kondensatorn urladdades medelst tändgnistgapet G och därvid
passerade strömmen via jordprovet A och i serie med
detta motståndet R„. Från detta upptogs en
katod-oscillografisk registrering av strömimpulsen. Detta
möjliggjordes genom att det cylindriska kärlet var
uppställt på isolerande underlag. Impulsens
spänningsvariation kunde även registreras medelst
potentiometern R3—Ä4. För mätanordningen i dess helhet
eftersträvades att göra självinduktionen så liten som
möjligt och detta gällde särskilt för
shuntanord-ningen i motståndet R2.
4. Definition av motståndsvärdena särskilt för
impulsströmmar.
Vid uppmätning av motståndet med 50-periodig
växelström hos en jordart kan man utan vidare anse
de erhållna motståndsvärdena som entydigt bestämda.
Detta torde även gälla för undersökningar med
mät-bryggor. Då det däremot är fråga om bestämning
av motståndet för strömimpulser, ställa sig
förhållandena icke fullt så enkla. Då man talar om
"impulsmotståndet" hos en jordart, änger detta uttryck, att
man med ett tal karakteriserar jordartens
motståndsegenskaper. Detta innebär naturligtvis alltid en
idealisering av problemet. I själva verket kan nämligen
motståndet exakt beskrivas endast genom att ånge
dess värde i varje ögonblick under
impulsurladd-ningen. Det är emellertid tydligt, att den inbördes
jämförelsen mellan olika jordarters egenskaper vid
impulsurladdningar betydligt underlättas, om endast
ett tal angives.
Detta tal måste ges karaktären av ett slags
medelvärde av de olika momentana impulsmotstånden.
proportionellt mot spänningens ögonblicksvärde.
Er-sättes denna strömkurva med en exponentialkurva b,
vilken har samma begynnelsevärde och dessutom en
annan punkt gemensam, innebär tydligen detta, att
det variabla motståndet ersatts med ett konstant
sådant, vilket då uppträder som ett slags medelvärde.
Man måste endast bestämma, vilken punkt på
impulsen utom dess begynnelsepunkt, som skall vara
gemensam för den verkliga och den ideella kurvan.
De enda värden, vilka i praktiken lämpligen kunna
komma ifråga, äro de punkter, där strömmen sjunkit
till 1/2 eller 1/e-delen av momentanvärdet. Emedan
halveringsvärdet är lättast tillgängligt i
oscillogram-men, har detta i enlighet med fig. 3 lagts till grund
för definitionen.
75 %
50
25
1/1 1/2 1/3 1/4 1/5
yio
Fig. 4. Medelvärdets beroende av
definitionen.
Fig. 4 visar, hur det definierade motståndsvärdet
ändrar sig med skärningspunkten A mellan den
verkliga och den inlagda ideella strömkurvan.
För ett konstant motstånd har spänningen sjunkit
till hälften efter tiden t2 — RC elog 2. Definitionen
lämnar därför en enkel metod att bestämma
medelvärdet. Om t2 är tiden från den verkliga,
oscillogra-ferade strömkurvans början till dess strömmen
sjunkit till halva värdet, fås följande relation:
R =
""" C ■ elog 2
1/2
1/e
112
7 aug. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
