- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
117

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

precisionsur

sedda vardera för 36 tvåvägs
telefonförbindelser. Systemet omfattar två
modulerings-steg, varav det första användes för
erhållandet av en tolvkanalgrupp inom
frekvensbandet 60—108 kp/s. I det andra
mo-duleringssteget flyttas en hel
tolvkanalgrupp till det önskade frekvensbandet
genom en gruppmodulator. I varje
ändstation finnas således tre
tolvkanalgrup-per ocli sex gruppmodulatorer. Vilken
tolvkanalgrupp som helst kan överföras
över vilket frekvensband som helst. En
mycket hög transmissionskvalitet har
ernåtts genom användande av
kvartskri-stallfilter, trots att kanalerna skilja sig från
varandra med endast 4 000 p/s.

Vid proven ha förbindelser av olika längd
uppbyggts genom tandemkoppling. Vid ett
av proven ha t. e. fem
talfrekvensförbindel-ser hopkopplats, varigenom en ledning med
en totallängd av 6 000 km reproducerats.
Man har på så sätt erhållit motsvarigheten
till en förbindelse med 70 modulationssteg
och 400 överdrag, varvid samtalet passerar
20 gånger genom var och en av de
tjugo envägsförstärkarna i de tio tvåvägsöverdragen.
Detta visar att de olika delarna — filter, modulatorer
och förstärkare — ge upphov till mycket liten
distorsion.

Det återstår emellertid mycket arbete innan
systemet blir färdigt för kommersiellt bruk: för att detta
system skall kunna användas på mycket långa
distanser erfordras, särskilt där förbindelsen innehåller
luftledningar, mycket noggranna regleringsanordningar
på grund av den oerhörda förstärkning som är
nödvändig. Störningsljud och överhörning få icke
ackumuleras längs sträckan, och överdragen måste arbeta
stabilt och driftsäkert, så att överföringens kvalitet
kan upprätthållas, trots att hundratals överdrag arbeta
i serie, och att varje överdrag samtidigt överför flera
hundra samtal.

De prov som nu utförts ha emellertid fullt
motsvarat förväntningarna, och inga allvarliga tekniska
svårigheter ha uppstått, vilka skulle kunna sätta i
tvivel systemets framtida användbarhet (Bell Syst.
Techn. J. 1937, sid. 1). säll.

Frekvenskontroll. Frekvenskontroll har på senaste
åren blivit oumbärligt för kraftverken av flera orsaker,
bl. a. den alltmer ökade användningen av
synkronmotorer för ur och andra instrument, som gjort det
nödvändigt för kraftleverantörerna att leverera ström med
konstant medelfrekvens. Ett nytt system för
frekvenskontroll, som utarbetats av Telefonaktiebolaget L. M.
Ericsson, har fått vidsträckt användning vid kraftverk
både i Sverige och utlandet.

En frekvenskontrollanläggning består principiellt
av-ett synkronur, som drives av växelströmsnätet, ett
precisionsur, som så noga som möjligt visar borgerlig
normaltid, samt ett differensur, där tidangivelserna från
dessa båda ur jämföras. Det gäller sedan för
kraftverken att hålla tidskillnaderna inom de angivna
gränserna.

Precisionsuret är ett pendelur, vars pendel har 1 s
svängningstid. Uret har två kontaktanordningar, en för
utsändning av impulser varje halv minut och en för
utsändning varje sekund. Den förra är
sammanbyggd med en mekanism som förmedlar på
elektromekaniska väg det för pendelns gång erforderliga
energitillskottet.

Den intressantaste detaljen i Ericssons
frekvenskontrollsystemet är differensuret, som innehåller ett
synkronur och en differensmekanism, som är kopplad till en vi-

differensur

Fig. 1.

sare, som direkt visar skillnaden i sekunder mellan
borgerlig normaltid och synkrontid; visaren är lagrad i
urets centrum, och koncentriskt med denna en annan,
som över en vanlig timväxel är förbunden med
differensvisaren och således gör 1/12 varv för varje varv av
differensvisaren.

Differensmekanismen består ytterst av en spole B,
av samma storlek och utformning som statorlindningen
till en vanlig synkronmotor. Spolen är omgiven av en
ring A av mjukt järn och inklämd mellan två sköldar S
av samma material, som uppbära var sin av två axlar,
lagrade i spolens centrumlinje; vardera axeln uppbär
en tvåpolig rotor R. Den ena rotorn har något större
diameter än den andra och skjuter något över denna.
Den yttre rotorn drives med kugghjulsutväxling av
syn-kronurmotorn, och utväxlingen är så väld, att rotorn vid
exakt 50 p/s frekvens hos växelströmmen gör ett halvt
varv per sekund. Den inre rotorn är genom en
snäckväxel förbunden med differensvisaren. Sättes spolen
under spänning, bildas ett magnetiskt kraftfält i dess
axelriktning. Kraftlinjerna komma emellertid inuti
spolen att företrädesvis följa järnet och således gå från
den ena skölden till den andra genom axlarna och
roto-rerna. Genom den magnetiska kraftverkan som därvid
uppstår mellan rotorerna sträva dessa att ställa sig
parallellt. Den yttre rotorn, som roterar hela tiden, tar
den inre rotorn med sig i rotationen om spolen står
under spänning. Tillföres spolen korta strömimpulser,
kommer inte den inre rotorn att följa med i rotationen
utan endast att vid varje impuls parallellställas med den
yttre. Impulserna komma från pendeluret med ett
intervall av 1 s; under denna tid roterar den yttre rotorn,
vid en frekvens av exakt 50 p/s, ett halvt varv, och
intar således i magnetiskt hänseende samma läge i
förhållande till den inre rotorn under varje impuls. Den
inre rotorn behåller därför sitt läge och differensvisaren
kommer att stå stilla. Understiger emellertid
frekvensen det riktiga värdet, kommer den yttre rotorn ej att
fullborda ett halvt varv på en sekund, och i stället
återstår, då strömimpulsen kommer, en viss vinkel som är
proportionell mot frekvensavvikelsen. Den inre rotorn
kommer därför att ruckas bakåt denna vinkel vid
impulsens utgång. Differensvisaren vrides därigenom
bakåt motsvarande värde, överstiger frekvensen 50 p/s,
kommer den yttre rotorn att rotera något mer än ett
halvt varv på en sekund, och den inre rotorn kommer
därvid att på motsvarande sätt ruckas framåt. Tillföres
spolen kontinuerligt sekundimpulser, kommer den inre
rotorn att för varje sekund vrida sig en vinkel, som sva-

3 juli 1937

117

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937e/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free