Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Telefonväsendets utveckling i Sverige, särskilt under senaste decenniet, av H. Adolf Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
rigt, har betraktats såsom en social uppgift, vilken
ett landsomfattande telefonföretag — helst som det
drives av staten — varken bör eller i detta fall vill
undandraga sig. Jag har också en stark känsla av
att de, som makten hava i landet, sett dessa
förhållanden med välvilja, och sådana proportioner ha icke
givits åt denna sociala omvårdnad, att
abonnent-stocken i gemen lär kunna erfara nämnvärd
ekonomisk påkänning därav.
Utvecklingen i Sverige har särskilt under senare
åren målmedvetet gått mot en utjämning av
förhållandena mellan olika landsändar samt mellan stad
och landsbygd. Detta har bland annat lett till en
topphuggning av rikssamtalstaxan, varigenom
avgifterna för mycket långväga samtal sänkts och avsides
liggande landsändar sålunda i telefonhänseende
flyttats närmare landets huvudorter. Ett förbilligande
av telefonen på landsbygden har påbörjats genom att
även vid de allra minsta stationerna införa s. k.
frikrets, varmed förstås det område omkring en
centraleller växelstation, inom vilket telegrafverket utan
kostnad för abonnenterna anlägger och underhåller
ledningarna till stationen. Genom utvidgning under
senaste åren av dessa frikretsar, genom att medgiva
öppenhållning utan särskild kostnad för
abonnenterna av stationerna dygnet om även vid dem med
minst 100 abonnenter — 82 % av landets abonnenter
åtnjuta denna förmån — ha vi sökt att ge landsortens
folk del av de förmåner, som städernas abonnenter
sedan gammalt anse tillhöra sina oförytterliga
rättigheter. Visst kostar detta pengar, men de äro väl
använda även sett ur de övriga abonnenternas
synvinkel, ty alla dessa åtgärder verka för telefonens
spridning till allt större antal medborgare, och genom ökad
spridning får varje apparat ökat värde, därför att
dess användningsmöjlighet ökas. För övrigt kan
nämnas, att den rationalisering av stornäten, som
gjort det möjligt att där sedan lång tid tillbaka
till-lämpa så låga taxor, så gott som helt och hållet skett
utan investering av nytt kapital, men med
användning av överskottsmedel, som influtit just från de
mindre näten, vadan man kan se saken så, att vad nu
sker endast är en akt av enklaste rättfärdighet gent
emot landsbygden.
Jag använde nyss ordet stordrift om
telegrafverkets verksamhet. Och stordrift är det! Det i
telegrafverket nedlagda kapitalet kommer vid detta års
slut att uppgå till bra nära en halv milliard kronor,
verkets inkomster äro kalkylerade för detta år till
omkring 135 millioner kronor och utgifterna för
verkets drift till cirka 100 millioner kronor, vartill
komma arbeten för nyanläggningar för omkring 35
millioner kronor. Den vid telegrafverket sysselsatta
personalen överstiger 25 000, av vilka 6—7 tusen äro
linjearbetare och omkring 1 400 anställda såsom
arbetare vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn.
Denna vår verkstad, som är det ojämförligt största
företaget i sin ort och på vars tillvaro Nynäshamns
samhälle i huvudsak beror, levererar materiel till oss,
främst telefonapparater och telefonväxlar, för ett
värde av 10 millioner kronor per år, och verkstadens
priskalkyler göras efter mönster av den privata
industrin. Att telegrafverket därjämte ger den
inhemska industrin ett gott handtag, är självklart. Men
jag får säga att jag blev en smula överraskad, då en
av de ledande männen hos Telefonaktiebolaget L. M.
Ericsson nyligen presenterade mig en
sammanställning, som utvisade att telegrafstyrelsen från denna
enda firma under de sista 10 åren beställt materiel
för inemot 70 mill. kronor. Och hade han medräknat
dotterbolaget Sieverts kabelverks beställningar från
oss, så skulle siffran ha stigit till över 140 mill. kronor.
Lejonparten av dessa beställningar faller naturligen
på de senare åren, och trots anbefallda överväganden
om återhållsamhet i syfte att kunna bereda arbete åt
folket även vid en emotsedd depression, har
telegrafstyrelsen icke kunnat nedpressa årets arbetsplan lägre
än till omkring 70 mill. kronor för nyanläggnings-,
underhålls- och förnyelsearbeten.
För telegrafverket har nämligen den rådande
högkonjunkturen medfört mycket kraftiga påkänningar.
Telefonapparaternas antal har under de senaste två
åren ökats med nära 100 000 eller lika mycket som
under hela femårsperioden 1931—1935. Delvis på
grund härav men också till följd av den snabba
tekniska utvecklingen inom telefonin, befinner vi oss nu
mitt uppe i en nydaningsperiod, som i omfattning och
intensitet saknar motstycke i telegrafverkets historia.
Reserverna i telefonnäten och i fråga om
stationsanordningarna ha under de senaste åren måst tagas i
anspråk i onormalt stor utsträckning, emedan
nyanläggningarna icke i ett slag kunnat bringas upp till
den av abonnentökningen och trafikstegringen
betingade större omfattningen. Detta har medfört, att
äldre telefonstationer i osedvanligt stor utsträckning
nu måste raskt utbyggas eller ersättas med nya, att
betydande anläggningar måste företagas inom de
lokala näten och att de viktigare riksledningsstråken
måste avsevärt förstärkas.
Samtidigt härmed pågår en av den rasande
tekniska utvecklingen möjliggjord omläggning inom
åtskilliga områden av telefonväsendet, främst
innebärande dels trafikens omläggning från manuell till
automatisk och dels telefonledningarnas inläggande i
kablar, som nedläggas i jorden.
Jag skall icke gå närmare in på den utveckling mot
automatiskt avvecklad telefondrift, som vi för
Sveriges del planlägga och som har sin motsvarighet över
hela världen. I första hand kom det att gälla
automatisering av trafiken inom vissa, snävt begränsade
områden, vanligen en station. Senare har
utvecklingen lett till en automatisering även av
mellanorts-trafik, oftast den mera kortväga men på sina håll
även vad vi kalla riks- eller interurbantrafik. Jag
vill här nämna, att den första större, helautomatiska
telefonstationen i Sverige togs i bruk i Stockholm år
1924, att trafiken inom det egentliga Stockholm i
dagarna blir färdigautomatiserad liksom mellan
Stockholm och vissa av dess förorter, att automatisering av
den lokala trafiken genomförts också i Göteborg,
Malmö, Sundsvall, Borås, Krylbo—Avesta,
Söderhamn, Växjö, Örnsköldsvik, samt att även en hel del
mindre stationer på landsbygden — vid pass 200
stycken — automatiserats.
Jag nämnde, att Borås station blivit automatiserad.
Av intresse kan vara att med några ord beröra de
automatiseringsarbeten, som just nu pågå i denna
trakt. Här är avsikten att möjliggöra automatisk
drift icke endast inom enstaka stationer utan mellan
abonnenter vid ett 90-tal stationer inbördes. Inom
hela Boråsområdet, utgörande 3 200
kvadratkilometer, skall en abonnent själv kunna utan hjälp av tele-
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
