Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Elektroteknik - Reviderad elektricitetslagstiftning, av E. C. Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
är säkerligen den punkt (mom. 6) i lagen, varom
meningarna äro mest delade. Till en början må påpekas,
att från regleringen skola undantagas statens taxor
och av kommunal myndighet fastställda taxor för
leverans inom kommunen. Härigenom begränsas
räckvidden i högst väsentlig grad. Flertalet
förbrukare falla bort, och den ofta diskuterade frågan i vad
mån kommunerna böra utnyttja sina
elektricitetsverk som skattekälla kommer ej att vidröras. För
övriga leverantörer av ström från en koncessionerad
anläggning skall gälla följande. De skola vara
skyldiga att för åstadkommande av skälig prissättning
underkasta sig reglering av priset för strömmens
tillhandahållande på framställning av den, som nyttjar
eller avser att nyttja ström från anläggningen.
Regleringen skall verkställas av en nämnd bestående av
fem av Konungen för viss tid utsedda ledamöter och
där såväl leverantörs- som förbrukareintressena äro
representerade. Framställning om reglering skall
ingivas till Kommerskollegium, som har att företaga
en förberedande granskning av densamma och, om
den ej befinnes uppenbart ogrundad, överlämna den
till nämnden. Ändring eller upphävande av nämndens
beslut prövas i samma ordning och kan begäras även
av strömleverantören. Kommerskollegii och
nämndens beslut äro slutgiltiga och kunna ej överklagas.
Avtal stridande mot nämndens beslut äro utan
verkan. Kostnaden för nämnden bestrides av
allmänna medel och föreskrifter för dess verksamhet
meddelas av Konungen. En förutsättning för
prisreglering av ström från en anläggning är, att i dess
koncession föreskrivits skyldighet för innehavaren att
iakttaga de allmänna bestämmelser om leverans av
elektrisk energi, som framdeles kunna bliva i laga
ordning fastställda.
Strömleverantörer, som beröras av ovanstående
bestämmelser, skola antagligen finna dem rätt så
betänkliga. Om de lagfästas, torde man dock kunna
förutspå, att inga avskräckande verkningar komma
att uppstå. Det är otvivelaktigt, att såväl
kommerskollegium som nämnden skola behandla dessa
ömtåliga frågor med den största försiktighet och i första
hand söka åstadkomma en förlikning innan några
tvångsåtgärder ifrågasättas. Under sådana
förhållanden blir lagen huvudsakligen ett memento för
strömleverantörer att ej över hövan utnyttja en eventuell
monopolställning.
Att efter hand behov skulle göra sig gällande för
viss kontroll från det allmännas sida över
elektricitetsförsörjningen har ju även i vårt land beaktats på
ett tidigt stadium, i det Konungen alltsedan 1907 i
anläggningskoncessioner infört ovan relaterade villkor
om skyldighet att iakttaga framtida lagstiftning
därom. Sedermera hade 1911 års
starkströmskommitté att behandla bl. a. frågan om prisreglering, men
dess majoritet fann, att någon sådan för det
dåvarande ej kunde anses behövlig eller tillrådlig.
Reservationsvis framhölls dock att en prisreglering borde
kunna ifrågakomma för mindre förbrukare på
landsbygden, där de kommunala myndigheterna ej kunna
utöva något inflytande i detta avseende. Senare
erfarenhet torde ha bekräftat riktigheten av denna
uppfattning, då flera kungl, kommittéer blivit
tillkallade i syfte att finna medel för lindrande av de
ekonomiska svårigheter, som elektrifieringen
medfört flerstädes på landsbygden och varvid även ström-
kostnaden inverkat. Sålunda förlängdes den stora
elektrifieringskommittén (1917—1923) med en mindre
kommitté, som följande år avlämnade en
utredning om de elektriska distributionsföretagens
ekonomiska förhållanden (s. o. u. 1924 : 52), samma år
tillsattes en ny kommitté för utredning om
vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor (s. o. u. 1925 :18) och
1930 tillsattes ånyo en kommitté för att pröva i
vad mån en reglering och reducering av
vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor kunde vidtagas (s. o. u.
1933: 8). Betydande arbete och kostnader ■—
omkring 600 000 kr. för sistnämnda fyra kommittéer —
hava sålunda nedlagts för dylika utredningar.
Dessutom har riksdagen inrättat kraftlednings- och
vattenkraftslånefonderna och sedan 1918 anslagit ca 1,1
mill. kr. till understöd åt elektriska länskonsulenter
ävensom förlidet år begärt utredning om statlig hjälp
för elektrifiering av landsdelar, där sådan ännu ej
blivit genomförd. I anledning härav har
Kommerskollegium verkställt en dylik utredning, som inom
kort väntas bliva framlagd. Av allt detta kan slutas
till, att statsmakterna funnit landsbygden i behov av
särskilt stöd för elektrifieringens rationella
genomförande och utnyttjande. Den nu projekterade
prisregleringen torde huvudsakligen vara inriktad på
samma mål.
Till slut må beträffande lagändringarna nämnas
att i § 6, som handlar om ersättning för skada å
elektrisk anläggning orsakad av annan sådan
anläggning, ordet "anläggning" i första raden på yrkande
av telegrafstyrelsen utbytts mot
"starkströmsanläggning". Detta innebär att en svagströmsanläggning i
fråga om krav på skadestånd blivit jämställd med
annan egendom.
En överarbetning av lagen även i andra delar än
de nu föreslagna hade nog varit önskvärd, men
sakkunniga ha tydligen funnit detta falla utom ramen
för deras uppdrag och sparat återstoden för en
framtida kommitté.
Elektricitetsstadgan.
De sakkunniga ha i denna författning realiserat
ett länge närt önskemål nämligen att där i största
möjliga omfattning utelämna tekniska anvisningar,
sa att dessa må kunna i ett sammanhang införas i
Kommerskollegii föreskrifter. Kvar stå allmänna
ordningsföreskrifter samt vissa bestämmelser om
ledningars beröring med trafikleder, kronoegendom o. d.
Sakkunnige ha ej kunnat biträda en från vissa håll
påyrkad åtgärd att lägga under statlig kontroll och
göra till obligatoriska de av brandförsäkringsbolag
m. fi. bedrivna revisionsbesiktningarna hos
konsumenter. Det skulle föra alltför långt att här redogöra
för innehållet i de 29 paragraferna och i övrigt vara
av föga intresse, då vissa ändringar och tillägg
sannolikt äro att emotse, innan förslaget framlägges i
slutlig form.
Kommerskollegii säkerhetsföreskrifter.
Dessa föreskrifter äro utarbetade av en av Svenska
elektricitetsverksföreningen efter samråd med
kommerskollegium tillsatt kommitté. Denna påbörjade
sitt arbete redan 1928 och har med tillämpning av
festina lente-principen fortsatt därmed till 1936, då
nu föreliggande förslag överlämnades till de
sakkunniga. Det omfattar också ett synnerligen rik-
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
