Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Mekanik - Ur protokoll och dagböcker, av August Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
punsch. 2:o att klubbmästaren ägde rätt att av varje
medlem upptaga en avgift för under tillställningen
sönderslaget glas.
Man måste verkligen konstatera att det var friska
viljor på den tiden. Tänk vad vi ha blivit tama och
beskedliga som kom med i leken bara en femton år
senare. Det vackraste är dock enligt min mening,
att det inte fanns något mindre mått än en halvbutelj.
Hade dessa vördade stiftare hört att två man delade
en kvart, så hade ingen av dem överlevat 60-talets
mera fordrande period.
I en rätt märkelig skrivelse av den 28 mars 68
betonades att skillnaden i ålder mellan de äldsta och
de yngsta medlemmarna började bli så stor, att en
mellanklass måste finnas, som i sig förenade dessa
gränsegenheter, och "att denna klass måste anses
utgöra föreningens kärna".
Granskningen av denna skrivelse uppdrogs åt en
kommitté, bestånde av W. Hoffstedt, Th. Winborg, E.
A. Wiman, N. W. Bosæus och G. Dalström.
I direkt anslutning till dessa
föreningsangelägenheter vill jag foga några data ur protokollen för 1868.
Den 11/1 utsågos två ceremonimästare jämte två
suppleanter. Den 15 febr. tillsattes en kommitté med
Zacco som ordförande för firande av föreningens
högtidsdag, varjämte lokal hyrdes vid Drottninggatan 110.
Den 28 febr. beslöts tryckande av en katalog i 50 ex.
Professor Eneberg höll då föredrag om patentväsen.
Den 2 mars firades föreningens högtidsdag å Hotel
Phoenix, varvid Wiman utbringade en skål för
inspek-torn, Th. Winborg.
Den 7 mars valdes Wahren till ceremonimästare,
men efterträddes redan den 4 april av K. Y. Zacco.
Den 4 april meddelades att brandförsäkring
uttagits på ett belopp av 2 100 Rdr Rm. Detta
sammanhänger säkerligen med en tacksamhetsskrivelse till
John Humble, Eskil Lindblad och kammarherre
Fahnehjelm, vilka under året vid flera protokollförda
tillfällen skänkt böcker och priskuranter till föreningens
bibliotek.
Ett särskilt kapitel, som vi endast skola beröra i
största korthet, var teaterverksamheten. I februari
1867 gavs på La Croix salong vid Brunkeberg för
fullsatt hus pjäsen "Blodbadet på Sicilien". I juni 68
avhölls i trädgården till Drottninggatan 110 en
storartad karneval. Teaterföreställningar gåvos under
åren 1872, 73, 74, 76, 77 och 79 på Mindre, Södra och
Nya teatern. Utom en del mera kända enaktare
spelades flera storartade spex, såsom Afrikanskan,
Jorden runt, "Den förlorade diamanten eller hat utan
kärlek", senare följd av "Hat och kärlek eller
Mohrens sista suck".
Att Wiman var mycket noga i fråga om
formuleringen av protokollen framgår bl. a. av protokollet av
den 14 mars 68, där han ändrat sekreterarens fras
"Föreningens sällskapsspektakel" till
"Sällskapsspektakel till förmån för föreningen T. I."
Biljettpriset var då 1 Rdr. Rm.
1875 tillsattes en stor kommitté för firande av
50-årsdagen av Teknologiska institutets tillvaro, och
1876 tillsattes en bestyrelse av: Joh. Ohlsson, Th.
Winborg, J. H. G. Fredholm, Rystedt, Wiman,
Hoffstedt, Per Lindell, J. O. Andersson, Cronquist, D. J.
Tengelin, O. E. Westin samt fem elever, bland vilka
särskilt ett namn förefaller oss bekant, nämligen C. E.
A. Wessblad. Han tjänstgjorde som C. M. 1875—76.
1887 uppflammade ånyo teaterintresset, då
teknologspexet "Ayapanas dom" gavs på Vasateatern.
Behållningen blev: kr. 1009:42.
"Så lyktades denna originella efterklang av 60- och
70-talens intima, slutna kamratväsen", säger G.
Holm-berger, 1912.
Föreningens affärer måste däremot i allmänhet
lämnat en del övrigt att önska. Sålunda förekommer
i en revisionsberättelse av den 27 maj 73 bl. a.
"... att styrelsen i allmänhet tyckes lämna de
personer, som handhafva de olika befattningarna,
fullkomligt utan kontroll... räkenskaperna äro förda på ett
sätt, så att Föreningens affärer först efter en komplett
förändring af desamma kunna utrönas. Vi hafva
dock slutligen lyckats få ihop ett balansextrakt...,
men detta upptager ej heller alla tillgångarna...,
emedan behöfliga uppgifter saknas."
Vid ett tillfälle påvisar revisorn, att 126: 04 Rdr.
Rm. blivit redovisade. En annan gång beslöts att
175: 04 skulle utdebiteras på kassaförvaltare från den
tiden saken gällde. Wiman justerade åtminstone i
ett fall protokollet med reservation.
I maj 1876 inköptes för kr. 300: — ett eget
kassaskåp, "för att ej penningar och papper skulle ligga
framme".
I oktober 1870 föreslogs av två medlemmar att
beskatta medlemmarna med årsavgifter, vilket dock
avslogs.
En alldeles fristående företeelse är den av
"föreningsfadern" E. A. Wiman instiftade Ordinarie
Klubben, där han var "Det höga direktorium".
Den började den 15 april 1885 och hade det året
fem protokollförda sammanträden. 86 var det sex, 87
sjönk det till fyra, men 88 ökades det till sju
sammanträden. Under våren 1889 var det fyra
klubbaftnar, den sista den 17 april, vartill kom ett
Post-festum protokoll den 19 mars 1890, som inom
parentes bär förklaringen (Extra damklubb).
Dessa protokoll äro i sin kvasivetenskapliga stil
byggda på ordens-dagarnas namn enligt "Kungliga
almanackan". Liknande alster av Frans Hodell och
Oscar Strindberg (Occa) utgjorde den största
attraktionen vid sällskapsordnarnas nachspiel.
Grundelementet var latin och historia, som fingo utgöra
underlaget för framställningen. Vi måste hålla i minnet att
latinet den tiden var det grundläggande språket i
alla skolor. Våra ingenjörer från 60-talet voro alltså
till allra största delen latinare. Även om Wimans
latinska utläggningar inte alltid kunde uthärda
jämförelsen med vad som vid samma tidpunkt
presterades vid punschbålarna i Uppsala, så voro de oftast
mycket lyckade, och de historiska framställningarna
voro stundom dyrbara. Huruvida för övrigt de i
tryck bevarade protokollen ge full rättvisa åt de
verkliga förhandlingarna, är starkt tvivel
underkastat. Dels skulle de höras och inte läsas, dels har
säkerligen censuren varit framme på många ställen.
Efter dessa reflexioner kunde jag möjligen anknyta
några personalia till vissa namn, som ofta förekommit
i protokollen.
Om jag börjar med Theodor Winborg, kan detta
förklaras genom relaterande av ett par episoder från
sammanträden nere på lokalen vid Jakobsgatan.
Winborg hade jovialisk som alltid proponerat med någon
nyinvald yngling, vilken anhöll att få säga farbror
eftersom jag gjorde det. Nej, ser du, sade Winborg,
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
