Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 2 april 1938 - Svenska teknologföreningens vårstämma och årsmöte, av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ordföranden höll därefter följande
hälsningsanförande:
Vid detta sitt årsmöte har teknologföreningen
även äran att hälsa ett stort antal gäster. Vi
hälsa statsrådet och chefen för
handelsdepartementet, överståthållaren och stadsfullmäktiges
ordförande. Vi glädjas åt närvaron av
representanter för med oss samarbetande kolleger i
Norden: Dansk Ingeniørforening, Akademisk
Arkitektforening, Den Norske Ingeniørforening,
Tekniska föreningen i Finland och Suomalaisten
Teknikojen Seura. Vi hälsa representanter för
statliga departement, ämbetsverk, tekniska
högskolor, Ingeniörsvetenskapsakademien,
Jernkontoret, Sveriges Industriförbund,
Publicist-klubben och pressen och för med oss
samarbetande tekniska föreningar inom landet. Vi hälsa
slutligen den kommande generationen i
delegater från våra båda tekniska högskolors
studentkårer.
"Naturens krafter till människans tjänst."
Det är ingalunda vår mening, att ingenjörerna
skulle ha monopol på denna sentens. Allt
mänskligt liv är ju beroende av och
sammanhängande med naturkrafterna. Utan solen
kunna vi icke leva och näras. Men speciellt i
detta teknikens århundrade äro ju ingenjörerna
i hög grad verksamma att finna nya
användningar för naturkrafterna till mänsklig välfärd.
Under en annan tid i världshistorien, tiden efter
den stora franska revolutionen, som i så mycket
liknar vår, skrev en svensk skald, Erik Gustaf
Geijer:
De väldiga herrar med skri och med dån
slå riken och välden omkull.
Tyst bygga dem bonden och hans son,
där de så uti blodbestänkt mull.
Detta yttrande gäller väl i vår tid icke
längre blott jordbrukets arbetare. Denna
näring är fortfarande vår förnämsta, vilken
giver oss vårt dagliga bröd, men mycket
annat, som tjänar att upprätthålla vår
materiella och kulturella levnadsstandard kommer i
det moderna samhället från andra områden,
där ingenjörerna äro verksamma. Vårt land
har hittills förskonats från "de väldiga
herrarna", men även vi äro utsatta för
omstörtningar av ingripande natur, så ingripande, att
vi känna, att vi leva i gryningen till en ny
dag. Att dessa sociala omvälvningar hittills
gått så lugnt i vårt land är väl beroende dels
på en klok ledning, dels ock på den tjänandets
och lojalitetens anda, som, det hoppas och tro
vi, finnes inom vårt svenska folk. Det ligger
emellertid stor vikt uppå, att förändringarna
av våra sociala förhållanden, om vilkas
betydelse och välsignelse väl ingen modern svensk
människa tvekar, genomföras med lugn och
försiktighet. Det är av betydelse, att de tysta
byggande elementen i vårt samhälle, vilka väl
ändå äro dettas ryggrad’, icke i onödan störas
i sin gagneliga gärning. Vi mena, att det är
klokt, att teknikens män genom den yppersta
utbildning och genom rikliga anslag till tek-
nisk undervisning och forskning givas
möjlighet att så trimma vår industri, att den kan stå
sig i den väldiga konkurrensen nationerna
emellan. På så sätt kunna vi förvalta våra
naturtillgångar, så att de komma till effektiv
användning för att vidmakthålla vårt välstånd
och vår kultur. Vi tro allt fortfarande, att
uppmuntrande av enskild kraft och initiativ äro
bättre incitament till utveckling och framgång
än piskan på ryggen. Den viktigaste
grundvalen för allt ekonomiskt liv är naturligtvis fred
och åter fred. Läget runt omkring i världen ger
oss för varje dag hårda läxor, att mänskligheten
ännu icke kommit till den grad av godhet, som
eliminerar farorna för krig. Redan vid
föregående årsmöte visade teknologföreningen sitt
levande intresse för försvarsfrågan, en fråga
som med teknikens utveckling fått en allt
starkare influens av det tekniska. Även i år få
vi höra ett föredrag, som berör dessa
förhållanden. Det berör förläggningen av Stockholms
flottstation. Den eventuella förflyttningen av
denna station aktualiserar en fråga av
integrerande betydelse för Stockholms stad och dess
skönhet, nämligen användningen av
Skepps-och Kastellholmarna. Denna blir föremål för
dagens andra föredrag. Det är icke blott
för huvudstadens invånare ett intresse, att
Stockholms skönhet i möjligaste mån skonas.
Stockholm är alltjämt, trots allt skulle man
vilja säga, en mycket vacker stad. Studerar
man kartorna från gamla tider från 1700-talets
"den i flor stående kungliga residensstaden
Stockholm", finner man emellertid, huru
vattendragen, strömmarna, som så mycket bidraga
till stadens karaktär, liv och färg, alltmera
minskats. Genom den tunga bebyggelsen av
Helgeandsholmen fick redan Stockholms
utseende ett hårt slag. Det är sålunda med oro
och med intresse vi nu fråga om Skepps- och
Kastellholmarna skola bli utsatta för samma
öde. Det är väl det sista tillfället som gives
oss, att åt stadens centrum rädda något av
den natur, som gör Stockholm så tilldragande.
Vi äro ju i vår tid vana att lösa frågor
rationellt. Är det en paradox att påstå, att vi
genom att skona dessa holmar icke förorsaka
någon förlust av nyttigheter, icke någon
värdeminskning i nationalekonomiskt hänseende.
Penningarna stanna inom landet, och
byggnadstomter finns det nog av i vårt rymliga land.
Teknologföreningens årsmöte denna gång
präglas i hög grad av de 50-årsjubileer, som
gå av stapeln inom fem av dess avdelningar.
Som föreningens ordförande är det mig en kär
plikt att till dessa framföra föreningens och
dess styrelses varma lyckönskan. Vi nära en
stark förhoppning om, att det goda samarbete,
som nu existerar mellan de olika
avdelningarna och föreningen i sin helhet, allt
fortfarande måtte äga bestånd. Ingen avdelning kan
arbeta enligt linjer, som ej tangera eller t. o. m.
skära systeravdelningarnas cirklar. Jag anser
det sålunda vara sunt och riktigt, att enheten
inom föreningen alltjämt kan bibehållas. Jag
anser också, att tiden mer och mer mognar för
132
16 apllll 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
