Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 16 april 1938 - Om förverkande av rätt till gruva, av Oscar Fåhré
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
arbetskvantum, som minst skall presteras, samt att
lagstiftningen på detta område måste taga hänsyn
därtill, att skyldighet att under alla förhållanden
driva gruvan från den enskilde företagarens synpunkt
kan vara obilligt och från det allmännas synpunkt
mindre ändamålsenligt. Gruvbrytningen är givetvis
beroende av växlande konjunkturer, och det kan
därför ibland bliva nödvändigt att belt nedlägga arbetet
i gruvan, utan att gruvägaren därför bör vara betagen
rätten att återupptaga arbetet, när lämpligare
förhållanden inträtt. Det vore vidare ej ekonomiskt, om
alla intill varandra belägna gruvor skulle behöva
bearbetas på en gång. Lagstiftningen får icke lägga
hinder i vägen för att arbetet koncentreras i vissa
gruvor. För den inhemska förädlingsindustrien är
det slutligen ett behov att vid sidan av de gruvor,
från vilka densamma vid en tidpunkt hämtar sin
malm, hava gruvor i reserv, avsedda att upptagas, då
de förra blivit utbrutna. Av nämnda skäl har
gruvlagstiftningen måst begränsa arbetsskyldigheten i
avsevärd omfattning. Det har alltså i lagstiftningen så
småningom utbildat sig ett visst system, varigenom
arbetsskyldigheten lättats. Enligt 1884 års
gruvstad-ga gälla för närvarande följande bestämmelser.
Arbetsskyldigheten är bestämd så, att för varje
inmutat område eller utmål skall för varje kalenderår
verkställas minst så mycket gruv- eller
gruvbygg-nadsarbete, att värdet därav motsvarar kostnaden för
bergsprängning i gruva av 10 m3 i fast klyft eller,
räknat i upplagt berg, 18 m3. Arbetsskyldigheten kan
under ett år fullgöras för flera, högst 4 därpå följande
arbetsår. Vidare kan gruvägare, som innehar flera
intill varandra gränsande utmål, erhålla tillstånd av
bergsöverstyrelsen att under ett eller flera år
fullgöra arbetsskyldigheten för alla utmålen genom
arbete inom något eller några av dem. Om
arbetsskyl-dighet är fullgjord för minst 3 år och utmål blivit
lagt, kan gruvägaren bevara sin rätt till gruvan ge
nom betalande av en årlig avgift av 50 kronor.
Vidare kan gruvägaren, om arbetsskyldigheten för minst
3 år fullgjorts och utmål blivit tilldelat gruvan, på
grund av väsentligt hinder mot gruvdriftens
fullföljande eller av annan giltig anledning av
bergmästaren erhålla vilostånd under högst 4 år, varmed följer
befrielse från både arbetsskyldighet och avgift,
Därjämte äger bergsöverstyrelsen, då särskilda
omständigheter därtill föranleda och jordägaren det medger,
på ansökan meddela förlängt vilostånd för ytterligare
4 år. Nytt vilostånd kan även sedermera av
bergmästaren beviljas, dock endast under förutsättning
att arbetsskyldigheten blivit fullgjord eller avgift
er-lagd för minst 3 arbetsår från den tid förut beviljat
vi I ostånd eller förlängning därav gått till ända.
Det kvarstår således icke mycket av den
principiella arbetsskyldigheten utom på
undersökningsstadiet. Så snart arbetsskyldigheten fullgjorts för 3 år
och utmål blivit lagt, kan gruvan alltså försvaras
enbart genom betalande av avgift, från vilken
gruvägaren även tidvis kan bliva befriad.
På grund av nu relaterade omständigheter har man
ansett, att ett uppehållande av principen om
arbetsskyldighet icke längre är möjligt. Ett framtvingande
av effektivt arbete under alla förhållanden kan icke
förekomma, och ett övervakande av att arbetet, där
förhållandena syntes påkalla, att detsamma hölles i
gång, bedreves i en däremot svarande omfattning,
skulle förutsätta en oproportionellt stor och
tyngande förvaltningsapparat, genom vilken man för övrigt
säkerligen icke skulle ernå några absoluta garantier
för rättvisa och billighet i de särskilda fallen. Det
nuvarande så att säga rudimentära försvarsarbetet
fyller icke något egentligt ändamål, utan utgör
endast en fara för rättssäkerheten.
Försvarsarbetets avskaffande bör emellertid icke
få medföra, att inmutaren får behålla rätten till en
gruva, som han ej har allvarlig avsikt att åtminstone
i framtiden bearbeta. Därför har föreslagits att
gruvägaren skulle genom en särskild årlig försvarsavgift
ådagalägga sin avsikt att behålla gruvan.
I gruvlagförslaget har arbetsskyldigheten helt
borttagits. I stället har införts försvarsavgift. Avgiften
skall utgivas från och med året efter det, varunder
utmålsförrättningen avslutats. Avgiften skall
betalas, vare sig arbete i gruvan bedrives eller icke. Att
försvarsavgift uttages jämväl från gruva, som är
föremål för bearbetning, motiveras i propositionen med
att avgiften i dylikt fäll närmast kan sägas innebära
viss gottgörelse för utnyttjandet av en naturtillgång,
som tillhör statens intresseområde. Om motiveringens
riktighet kunna givetvis delade meningar råda.
Försvarsavgiften skall utgöra 10 kronor för varje
hektar eller överskjutande del av hektar av utmålets
areal. Enligt gruvlagförslaget skall utmål kunna
utläggas till en areal av högst 16 hektar, i
horisontalplanet räknat, medan arealen av nuvarande utmål är
maximum 4 hektar. Försvarsavgiften för ett utmål
av full vidd skulle alltså bliva 160 kronor årligen.
Avgiften skall förskottsvis för varje år senast den
31 december föregående år inbetalas till
bergmästaren.
Försvarsavgiftens belopp har kritiserats. Man har
på åtskilliga håll ansett 5 kronor per hektar böra
vara skälig avgift, Man har vidare ansett, att i vissa
fall, då bevisligen ett utmål på grund av sitt läge
eller andra omständigheter ej kunde bearbetas,
möjlighet till erhållande av vilostånd borde finnas.
Försummelse att i rätt. tid erlägga försvarsavgift
skall enligt gruvlagförslaget ej genast medföra
förverkande av gruvrätten, utan påföljden blir
skyldighet att betala dubbel försvarsavgift. Denna dubbla
avgift skall inbetalas till bergmästaren senast den
31 mars påföljande år. Försummas detta, förverkas
omedelbart rätten till gruvan. Det åligger
emellertid bergmästaren att senast den 15 januari i rekom
menderat brev till gruvinnehavaren eller
gruvföre-ståndaren översända påminnelse om avgiftens
erläggande med angivande av det belopp, som skall
betalas, samt äventyret, om det försummas.
7. Delägare i gruva skall betala tillskott, som
beslutats å gruvstämma eller infordrats av
gruvföre-ståndaren för gruvförsvarets fullgörande.
Försummelse härav har till följd, att delägaren till övriga
delägare förverkar sin lott i gruvan och dess
tillhörigheter, dock att rättspåföljden icke inträder
omedelbart utan först sedan delägaren bevisligen blivit
krävd och ej inom 60 dagar därefter erlagt tillskottet,
Gruvlagförslaget innehåller analoga bestämmelser.
Av den ovan lämnade framställningen framgår att
rätt till gruva enligt gruvlagförslaget förverkas
endast i ett fåtal fall. Bortser man från gruvdelägares
förverkande av sin lott till övriga delägare, en intern
fråga mellan delägarna inbördes, blir resultatet, att
16 april 1938
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
