Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 30 april 1938. Specialnummer: Vardagsrationalisering - Rationalisera Eder arbetsplats! av Arvid Wilner - Några ord om tendenskurvor, av Sw.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
bör besinna, att den rymmer 8 st. horisontala och
lika många vertikala fack för papper, blanketter,
block och kuvert, varjämte plats överst är beredd för
sådana detaljer, som man vanligen inte vet var man
skall göra av, och som därför ofta få ligga framme
på skrivbordet och "skräpa". En detalj, som ej
framgår av bilden, är att varje pappersstapels
framkant gjorts starkt framåtlutande tack vare snedställd
botten i varje fack, vilket betydligt underlättar
"greppet" av det översta papperet. En annan detalj,
som skymtar i bilden, är en under skrivbordet vid
sidan av lådan anbragt hylla för en förvaringspärm,
som ofta användes.
Hur ser det ut på pennfatet? För att ta ett
exempel: telefonen ringer, och Ni önskar göra en
anteckning. Ni gräver i pennfatet och hittar kanske den
penna Ni söker, men spetsen är avbruten. Nu följer
kanske ett fult ord eller åtminstone en dylik tanke,
och så finner Ni måhända det sökta. Allt detta har
tagit tid och vållat förtret, vilket dock helt undvikes
genom att Ni skaffar Er ett antal pennstift, ett för
varje önskad färg. Ni kan då ögonblickligen ta just
den önskade pennan, som genast är färdig för
användning och aldrig behöver formeras.
En detalj, som ofta försummas, är belysningen av
skrivbordet. I många fall är ljuskällan placerad
framför den skrivande, vilket medför att en del
papper "blänka", vilket verkar tröttande för ögonen. En
lämplig placering av lampan är däremot en smula
snett till vänster bakom den skrivande (fig. 5).
Ovanstående små uppslag göra ej anspråk på att
vara några märkvärdigheter. Avsikten med dessa
rader har endast varit att visa, att det ej är enbart
genom komplicerade maskinella hjälpmedel som
kontorsarbetet kan göras effektivare utan även genom
en ändamålsenlig planläggning av det vardagliga
arbetet, genom "vardagsrationalisering".
Arvid Wilner.
Några ord om tendenskurvor.
Det är självklart, att man för att med framgång
kunna leda ett företag måste äga en grundlig
kännedom om det och ha möjlighet att erhålla fortlöpande,
tillförlitliga och aktuella uppgifter om alla de
förhållanden inom företaget, som kunna vara av
betydelse, då det gäller att bedöma icke blott läget för
dagen utan framför allt utsikterna för framtiden på
kortare och längre sikt för att i tid kunna vidtaga
erforderliga åtgärder.
Hur dylika rapporter än äro utarbetade, äro de av
föga värde, om de endast konstatera faktum utan
att man samtidigt har något att jämföra dem med.
Man måste med andra ord ha någon fast
utgångspunkt för att kunna se, vart det bär hän, om det går
bra eller illa. Det är för att få en dylik måttstock,
som det s. k. budgetssystemet skapats. Den bärande
tanken i detta system är, att man ej betraktar vinsten
som något ovisst som möjligen kan återstå av
inkomsterna, sedan alla omkostnader betalats, utan att
man i stället skall börja med att bestämma den vinst
som det investerade kapitalet bör ge. Med hänsyn
härtill beräknas sedan den omsättning man måste ha,
och fastställes vilka omkostnader som kunna anses
tillåtliga, för att det utstakade målet skall kunna nås.
Hela denna utredning sammanfattas i en mer eller
mindre detaljerad balansräkning och vinst- och
förlusträkning, dvs. i ett fingerat bokslut. Det kan
understundom bli synnerligen komplicerade luftslott,
som på detta sätt uppföras.
Ehuru den idé, som ligger till grund för
budgetssystemet, är förträfflig, lider detta system av en del
stora svagheter, som gör att man på sina håll försökt
ersätta det med något enklare och mera
ändamålsenligt. Det säger sig självt, att det förberedande
arbete som erfordras, för att en kontroll av
verksamheten skall med budgetens hjälp kunna åstadkommas,
dels kräver medverkan av mycket kvalificerade
arbetskrafter inom företaget och dels är mycket
tidsödande. Men icke nog härmed. Om det under årets
lopp visar sig, att den önskade omsättningen ej kan
uppnås eller hållas, måste samtliga budgeterade
kostnader var för sig reduceras i förhållande till
omsättningsminskningen, vilket kräver mycket arbete. Ju
mera detaljerat budgeten utarbetats, desto
arbets-sammare blir dess handhavande. Man riskerar därför
lätt, att budgetsarbetet blir så betungande, att trots
allt budgetsuppgifterna bli försenade, varigenom
värdet av budgeten kan gå alldeles förlorat.
Det mest betänkliga med budgetssystemet är dock,
att det ej skänker den möjlighet till kontroll, som
avses. För det första är det minst sagt mycket svårt
att annat än i stora drag av budgetsutfallen läsa ut,
vilken kursen är, dvs. om det går bättre eller sämre
än tidigare. Man kan visserligen se att t. e. en del
omkostnader blivit större än som beräknats, under
det att andra blivit lägre, men vad detta betyder i det
stora hela, är ej gott att avgöra. De enda siffror som
säga ledningen något om tendensen är sådana
fundamentala uppgifter som t. e. värdet av ordertillgången,
faktureringen, produktionen o. d. Som emellertid
alla löpande uppgifter äro beroende av de
säsongmässiga fluktuationerna, är det svårt att ens med
hjälp av sådana värden bedöma framtidsutsikterna.
I varje fall är studiet av budgetens mångfald av
siffror och de mot dem svarande verkliga resultaten så
tidsödande, att det knappast är ägnat att underlätta
verkställande direktörens arbete. Det snarare
inbjuder till ett studium av detaljer, som andra borde
ägna sig åt. För det andra är det ju så, att även om
de verkligen uppnådda resultaten till fullo
överensstämma med de budgeterade, så bevisar det ingenting
annat än att man lyckats uppnå denna
överensstämmelse, men det säger ingentng om den verkliga
tendensen. Det enda sättet att komma underfund med
den är att göra jämförelser med det senaste
verksamhetsåret. Att det är så kanske bäst framgår av det
faktum, att det aldrig fallit någon chef eller styrelse
in att i sin förvaltningsberättelse omnämna i vad mån
man lyckats nå de budgeterade resultaten. Däremot
mynnar så gott som varje dylik redogörelse ut i en
222
30 april 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
