Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 9 juli 1938 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
åstadkomma en brytning mellan England och Franco.
Chamberlain har dock med bestämdhet motsatt sig
alla krav på att låta dessa händelser bli bestämmande
för Englands hållning. Starka diplomatiska och
andra påtryckningar ha emellertid förekommit, och
det är möjligt att Francosidan tvingas till mera
moderation i sin luftkrigföring — något som kommer
att betyda krigets förlängning.
Detta står visserligen varken i samklang med
Englands intresse eller med regeringen Chamberlains
avsikter. Men den humanitära opinionens inflytande
är starkt, och dessutom aktualiserar varje kraftigare
och mera plötsligt bakslag för republikanerna i
Spanien omedelbart faran för ett allvarligare franskt
ingripande till deras bistånd. Så länge det spanska
kriget pågår är Europas fred därför utsatt för ett
ständigt hot.
Som en framgång för den Chamberlainska
fredspolitiken måste man emellertid beteckna det
förhållandet att det lyckats den engelska regeringen att
återigen få i gång non-interventionskontrollen, samt
att även sovjetregeringen nu uppgivit sitt öppna
motstånd häremot.
Den tjeckoslovakiska krisen.
En annan ständig och allvarlig fara för Europas
fred har under det gånga kvartalet framträtt i
plötsligt skärpt form. Det gäller den tjeckoslovakiska
frågan, vilken kommit i ett helt nytt läge efter
Österrikes införlivande med Tyskland. Härigenom blev
nämligen Tjeckoslovakiens strategiska
försvarsposition undergrävd, varjämte de österrikiska tyskarnas
förening med den tyska huvudstammen självfallet
stimulerade sudettyskarnas motsvarande önskemål.
Här förelåg en situation, där den hittillsvarande
regimen i Tjeckoslovakien antingen måste göra stora
medgivanden åt den tyska befolkningsdelen eller
emotse en allvarlig och för hela Europas fred farlig
kris. Att vägra den till cirka en fjärdedel av
statens befolkning uppgående sudettyska befolkningen,
som dessutom till större delen är samlat bofast, den
autonomi den krävde, var icke längre möjligt sedan
den internationella maktgrundvalen för den tjeckiska
nationalitetens hittillsvarande "herrefolksställning"
gått förlorad. Detta var desto mindre möjligt som
samtidigt det slovakiska klerikala partiet samt de
ungerska och polska befolkningsgrupperna krävde
autonomi för sina nationaliteter inom den
tjeckoslovakiska staten.
Krisen utlöstes då sudettyska partiets ledare K.
Henlein i ett tal i Karlsbad den 24 april framställde
en rad krav, vilka bl. a. gingo ut på sudettysk
autonomi inom ett geografiskt avgränsat område,
skadestånd för lidna oförrätter, frihet att bekänna sig till
tysk folkgemenskap och världsåskådning, samt
slutligen en sådan ändring av Tjeckoslovakiens
utrikespolitik, att staten icke längre kunde räknas tillhöra
Tysklands fiender. Detta sistnämnda innebar
sålunda krav på landets utträde ur den
fransk-rysktjeckiska militäralliansen.
Prag-regeringen å sin sida skyndade nu att utfästa
sig till genomförande av autonomi i form av ett
allmänt nationalitetsstatut, men detta skulle ske på dess
egna villkor. Inga intrång på statens suveränitet
kunde tolereras. Detta betydde bl. a. ett avvisande
både av kraven på ny territorialindelning och på ut-
träde ur den ryska alliansen. Spänningen växte, och
oroligheter förekommo. "Henlein avlade besök både
i Tyskland och London samt konferererade med
ledande politiker. Både den franska och — i
synnerhet — den engelska regeringen rådde Prag till
eftergift. Statspresidenten Benesj och premiärministern
Hodza — båda erfarna och smidiga politiker —
insågo väl att en principiell ändring måste genomföras
i den tjeckiska statens hittillsvarande hållning gent
emot de främmande nationaliteter, vilka, sannolikt
mot sin vilja, och i varje fall utan att tillfrågas,
genom fredssluten i Paris 1919 införlivats med denna
stat — om dess bestånd inom nuvarande gränser
överhuvud skulle kunna upprätthållas. Men de hade
att räkna med den fanatiska tjeckiska nationalismen
och den under Versailles-systemets tid inrotade
motviljan mot att taga hänsyn till de besegrade folkens
stamfränder. Det finnes bland tjeckerna även
desperata element, vilka hellre skulle utnyttja den ännu
bestående fransk-rysk-tjeckiska militäralliansen till
att framprovocera ett världskrig än ge efter för det
sudettyska autonomikravet. Ej heller kunde
möjligheten av ett sudettyskt uppror och en tysk
militärinmarsch förbises. Dessa faktorer gjorde den
tjeckiska frågan så utomordentligt farlig för Europas
fred. De mest kritiska dagarna måste bli de
valdagar till lokalrepresentationer, vilka förestodo
söndagarna den 22 maj, 29 maj och 12 juni. I
synnerhet den första av dessa emotsågs med stor oro, både
i de sudettyska områdena, i Prag och i alla europeiska
huvudstäder. Denna oro blev desto starkare som den
tjeckiska regeringen några dagar tidigare vidtog den
uppseendeväckande åtgärden att genomföra en
partiell mobilisering. Rykten spredos om tyska
trupprörelser, och spänningen nådde en farlig punkt.
Den fredsmedlande verkan föll särskilt på den
engelska diplomatiens lott. Den brittiska regeringen var
verksam både i Prag och Berlin, sannolikt mest i
Prag. Några tyska mobiliseringsåtgärder företogos
icke, och valdagen förflöt till allmän lättnad utan
allvarliga intermezzon.
Sedan den kritiska dagen sålunda gått förbi
sprid-des allmänt uppgifter att tyska planer på en
militärinmarsch i Tjeckoslovakien i sista stund stoppats
endast därigenom att den brittiska regeringen låtit
Berlin veta, att den i den tjeckoslovakiska frågan
stod solidarisk med Paris och Moskva, dvs. var
beredd att med alla medel ingripa till den nuvarande
tjeckoslovakiska statens försvar. Inga bevis finnas
dock för riktigheten av dessa uppgifter, vilka
dessutom strida mot Chamberlains upprepade
förklaringar att England icke vill åtaga sig någon speciell
garanti för de östeuropeiska staternas integritet.
Sannolikt äro de nämnda påståendena helt ogrundade,
men deras allmänna spridning visar för vilka faror
den europeiska freden utsättes genom den hetsiga
ideologiska kamp som föres på opinionsbildningens
område.
De nämnda lokalvalen i Tjeckoslovakien äro i
övrigt betydelsefulla därigenom att de klart
ådagalagt det sudettyska partiets förhärskande ställning i
Tjeckoslovakiens tyska områden. Partiet erhöll
nämligen — i trots av starka officiella påtryckningar i
motsatt riktning — över 90 % av de tyska rösterna.
Den tyska socialdemokratien i Tjeckoslovakien kan
därmed anses såsom politiskt förintad.
326
16 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
