Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 22 okt. 1938 - Flygväsendets inverkan på stadsbyggandet, av A. Lilienberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kanoner på, ca 13 sekunder. Förutom
riktanord-ningar, motsvarande de på luftvärnskanonerna, äro
projektilerna på dessa kanoner även försedda med
spårljus så starkt, att det synes även i starkaste
solljus. Kanonen kan således även hanteras på
samma sätt som man riktar en vanlig sprutslang.
Luftvärnskulsprutorna användas för närhåll, dvs.
intill ca 800 m.
Luftvärnskanonerna måste givetvis skyddas mot
näranfall med automatkanoner och kulsprutor.
För tillbakaslående av nattliga anfall erfordras
även strålkastare med ljusstyrka av omkring 1 000
mill. normalljus samt lyssnarapparater. Det är
nödvändigt att vid stadsplaneringen reservera platser
med tillräckligt stor fri sikt även för sådana.
Vid organiserandet av luftvärnet för en stad, större
industriell anläggning eller något dylikt gäller det
givetvis att börja med att avgöra gränserna för det
område, som skall försvaras. Härvid bör samråd
äga rum med de militära myndigheterna och
samhällenas planerande organ, så att området icke tages
för snävt. Anordnandet av luftvärn är emellertid en
relativt dyrbar affär, och området får därför å andra
sidan icke heller tagas till för stort.
Har man beslutat sig för gränsen för det område,
som skall värnas, bör omedelbart utanför denna gräns
reserveras platser för uppställande av batterier av
luftvärnskanoner på 3 till 5 km avstånd från
varandra. Full effektivitet torde emellertid icke uppnås
med mindre än att denna krets av luftvärnskanoner
göres dubbel, så att en anfallande fiende måste bryta
igenom två linjer för att lyckas.
Utanför den yttersta kretsen av luftvärnskanoner
reserveras platser för uppsättande av strålkastare.
Sådana behövas även i de inre delarna. Utöver
denna yttre försvarsgördel fordras skydd av vissa
särskilt viktiga föremål såsom industrier, broar,
viktiga administrationsbyggnader och dylikt, vilka skulle
komma att bli utsatta för angrepp, om det yttre
luftvärnet genombrutits av fienden. Dessa viktiga
punkter skyddas i regel av automatkanoner och
luft-värnskidsprutor.
Där man icke har råd att kosta på sig ett sådant
fullt utbildat luftvärn, kan ett relativt gott skydd
dock ernås även genom anskaffande av några
automatkanoner och kulsprutor, varigenom fiendens
flygmaskiner kunna tvingas att hålla sig på så stor höjd,
att möjligheterna att träffa det åtrådda föremålet äro
alltför små för att det skall löna sig att riskera ett
överflygande av trakten.
Det är givetvis önskvärt, att flera platser
reserveras för uppställande av kanoner och kulsprutor än
som motsvarar de militära enheternas antal, så att
fienden vid upprepade besök icke underlättas att
lokalisera batteriernas belägenhet.
Alla de reservat, som erfordras i samhällets
stadsplan för nu omtalade platser samt i trakten
däromkring, måste givetvis göras i samråd med
vederbörande militära myndigheter. Valet av platserna är
så intimt sammanhängande med lokala förhållanden
och terrängens beskaffenhet, att några allmänna
regler utöver dem, jag ovan antytt, knappast torde
kunna uppställas härför.
Vid samarbetet med luftvärnsmyndigheterna bör
stadsplaneraren ha klart för sig, hur samhället ifråga
lämpligen bör utvecklas, vilka byggnadstyper, såvitt
vi nu se, skola komma till användning och annat
sådant. Särskilt vid bestämmande av ringmuren av
luftvärnskanoner ställs man inför problemet:
koncentrering eller decentralisering av staden. Ju
vidare stadens omkrets är, dess dyrbarare blir
luftvärnsapparaten, emedan ringen blir större. Å andra
sidan äro vi nu mitt inne i ett skede, då
utvecklingen självmant med stadsplanerarens hjälp tenderar
till spridande av våra samhällen över stora arealer,
vilket kan ske tack vare de moderna
kommunikationsmedlen.
Stadsplanedetaljer och städernas utrymning vid
bombfara.
Jag övergår nu till att nämna några ord om de
åtgärder, som direkt kunna vidtagas i
stadsplanehänseende för att mildra verkan av flyganfall, då
stadens luftvärn blivit genombrutet av fienden.
Jag beskrev nyss, vilket stort antal brandbomber,
som kunna bringas att regna ned över ett samhälle.
Men även om antalet är stort, är det ju icke säkert,
att alla delar av samhället bli belagda med bomber,
t. e. om fienden av luftvärnet tvungits att gå i höjden,
så att träffprocenten blivit särskilt låg. Det måste
därför betraktas såsom ett gott och primärt skydd
för samhället att ha det uppdelat genom tillräckligt
många och breda obebyggda zoner, så att eldsvådor,
som orsakas av bombanfall i görligaste mån kunna
begränsas. Dessa zoner kunna ju i det dagliga livet
användas till rekreationsändamål, sport och dylikt,
varför det utrymme, de taga i anspråk, ingalunda är
bortkastat.
En hel del av våra städer ha en god naturlig
uppdelning av stadsområdet till skänks i en bred älv,
såsom Sundsvall, Halmstad, Göteborg, Karlstad,
Drammen, Trondheim. I andra städer göra sjöar
god tjänst, t. e. i Köpenhamn, Nässjö eller
Stockholm, som i detta hänseende är särskilt gynnat. Där
spränga nämligen Saltsjöns och Mälarens vikar och
sund sönder terrängen, så att stadsområdet blir
naturligt uppdelat.
Men knappast någonstädes är denna naturliga
uppdelning till fyllest, varför den måste kompletteras
med obebyggda markbälten. I litteraturen anges
vanligen 200 m som minimimått på sådant bälte, men
för industriområden brukar krävas effektivare
uppdelning och avgränsning från bostadsområdena.
Sålunda anger svenska luftskyddsinspektionen i sina
allmänna anvisningar nr 1 under kapitlet
"Stadsplanering" i detta hänseende följande: "Större och
viktigare industrier kunna befaras bliva särskilt
utsatta för bombfällning. Det inbördes avståndet
mellan sådana företag bör helst icke understiga 700 m
och avståndet till bebyggelsen i närmaste
bostadsområde 200 m.
Näst denna uppdelning av stadsområdet genom
brandbälten är ur luftförsvarssynpunkt av vikt, att
marken inom samhällena är uppdelad för olika
ändamål i så oregelbunden gruppering som möjligt.
Viktiga byggnader och industrier uppradade längs långa,
raka stråk ge nämligen lättare träffade mål än
oregelbundet grupperade byggnadsanhopningar.
Vid detaljbehandlingen av stadsplanerna för de
byggnadsområden, som sålunda uppstått mellan de
stora särskiljande bältena, bör tillses, att dessa större
områden uppdelas i mindre områden genom anläg-
29 okt. 1938
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
